Sus och dus

Det är inte det att jag verkligen var i behov av lite ledighet, nej det är faktiskt fullständigt normalt att gå genom hela skvaderkorridoren och fnissa sig fördärvad över att snuskhummer är världens roligaste ord.

Kvällen spenderades på Birgittakyrkan, och efter att mässan klarats av i en rasande fart ägnades kvällen åt lite hederliga sällskapsspel med damerna och Henrik. Vi spelade Alias, man ska alltså förklara ordet på kortet och de andra ska gissa vilket ord det är, och man ska klara så många ord som möjligt innan sanden runnit igenom timglaset. Jag vet inte riktigt vem som sa det, men följande citat bräktes ut:
"Raaaap-musik???? Vad är det för nåt!?"
Vi kyrkliga hänger väl inte riktigt med i morderniteterna...

Nora spöade mig i singstar på Bra vibrationer, ja hon spöade oss allihop den tonsäkra uslingen, men jag är inte bitter.

Trots gårdagens tokerier är jag pigg och glad idag, festis brukar inte ge några dageneftermen, och det här ska bli en bra dag. Den började med äppelfrukost och solhälsningen på balkongen, ack så uppfriskande.

Mission complete

Med magen full av curry och tandoorikrydda väntar jag i godan ro på tårta och te, glad och belåten över min lyckade och rätt blygsamma födelsedag.
Blev överaskad av en Nora som gav mig en helt underbar krysantemum (ja Norsson, jag nosade reda på det!) så den står på min fönsterbräda och lyser upp min tillvaro tillsammans med några rosor som jag fick av pappsen.
En utställning som står på skrivbordet nedanför blomsterkreationerna är den samling av pryttlar som Sesskan förärade mig, notera att skeden på den gröna burken sitter fast med en magnet och att jag aldrig skulle köpt så mycket snygghetspryttlar på eget bevåg, så fatta vad tjusig jag kommer vara i fejjan innan det här är över. Några gurkskivor på det där och en Sessk därtill och spakvällen är ett faktum.

Well well...

Det är inte en vanlig grå oktoberdag. Jag har faktiskt gått och blivit myndig.
(genom att notera det känner jag mig plötsligt väldigt liten...)

Från och med idag har jag oanade möjligheter, jag kan köpa cigg och slänga bort dom, jag kan köpa öl och hälla ut den och jag kan gå in på krogen och gå därifrån.

Så fort jag får tag i en kamera och en USBschladd kommer ni få beskåda Sesskans underbara Joefyllerår-dåd med fantastiska paketinslagarskills!

Hoppsan!

Pling Pling!

I min lilla värld finns det ett begrepp som heter pling. Ett pling är en plötslig oförutsedd eoforisk glädjekänsla, det kan orsakas av en speciell person, ett besked, en händelse eller köras in i bröstkorgen på en utan någon som helst synbar anledning.

Idag har det varit en vansinnigt plingig dag. När mamma smyger in och säger att hon går ut med hunden: Pling! Börja morgonen klockan 10 med att inkassera ett mvg: Pling! Den där supergoda gröna fiskgratängen till lunch: Pling! Ett trevligt leende: Pling! Sympatiska blickar av spännande personer som skulle kunna få ett paket mellanmjölk att utveckla en gaydar: Pling!

Och slutligen: Det är DANS på bergsåkers skola den 31 oktober, och jag vet några brudar som borde ragga med sig filmispojkarna och dänga sina kängor för att damma av de gamla foxtrottalangerna! Pling!

I krig och betygsättning är allt tillåtet

Ah, inget är så uppfriskande som att börja dagen med lite hederlig krigsföring och smidande av illasinnade konspirationer, i detta fall mot en lärare som vi kan låta gå under kodnamnet nastybitch_91. Minnen ifrån mellanstadiets dramatiska dagar gör sig påminda och man märker att en gemensam fiende verkligen kan skapa något som kan liknas vid sammanhålling i en brokig skara som innehåller en del små kottar som faktiskt inte brukar få vara med och leka.

Något som inte är skrämmande med att fylla år är att jag faktiskt får gå ut och partaja lite här och var i vår söta stad. Tanken på att dansa loss på ett dansgolv som inte är Friskis&Svettis är tämligen frestande. Just nu dansas det mest med hunden i köket när man väntar på att brödet ska jäsa färdigt, men eftersom hon är rätt kass på att bugga blir det mest disco.

Ännu en intelligensbefriad söndag.

När jag inte hoppar högt av skriken från IP när giffargrabbarna gör mål försöker jag skriva något som ska likna en projektplan. Det går rätt långsamt eftersom jag envisas med att distrahera mig med en bridgeblandning som trots allt inte är min, klappar hunden eller roar mig med att ta överstämmor med Winnerbäck och Lisa med varierande resultat. Jo, jag är ensam hemma.
Min hjärna verkar däremot antagit mottot: Om jag inte hör av mig så slipper jag säkert beblanda mig alla Joerelaterade besvär.
Det blir ännu besvärligare för stackars Joe, för utan hjärnan blir det svårt att prioritera vilket uppenbarligen resulterar att man skruvar ihop ett sängbord iställer för att plugga och därigenom preventera att tisdagens mastodontprov resulterar i ett förnedrande G+.

Jag fyller år snart, vilket innebär att jag jag ska skriva in mig på en körskola och boka teoriprov enligt körkortsplaneringen. Man kan nästan inte göra annat än att skratta åt eländet.

Bibliotekiska äventyr

Om det inte ska bytas PA eller ge upp så tänkte jag att det är väl lika bra att tuta och köra. Men varje dag är ett äventyr, speciellt på kulturmagasinet när man ska nosa sig fram till queerochgenushyllan. Man känner sig uttittad, för herregud flickebarnet står vid DEN hyllan, och jösses varför i hela friden... Nä. En sodomoist??? Eller en vänsterpartist..?!
Man kan nästan känna historiens vingslag och avtrycken av nervösa flatochbögfötter som trampat golvplanken under årens lopp medan de nyfiket studerat dessa bokryggar som utgörs av en symfoni av grälla färger och fyndiga boktitlar, blandat med små svarta pocketar och en hel del nacke tillhörande en viss snaggad dam som heter Tina.
Äventyret slutade dock väl med en lätt förhöjd puls, tio kilo homolitteratur och en bibliotekarie som såg skeptiskt på mig över glasögonen medan apparaten höll på att kvävas av det kilometerlånga lånekvittot.
Mission complete.

Me, myself and I. And the PA.

Inre PA-baserad monolog:
Hojjs: Mitt strukturerade, intelligenta, allvarsamma och kloka jag.
Jojjs: Mitt naiva, spralliga, konstnärliga, sprudlande och dumsnälla jag.

Jojjs: Men hallå där! Vad tror du att du håller på med?
Hojjs: Jag ber dig käre kollega att förtydliga dina uttalanden.
Jojjs: Jamen, jag kommer inte orka med det här PA:t! Du märker ju själv att det är jobbigt att bara snacka om det!
Hojjs: Jag tänker inte flumma bort mitt PA, jag tänker göra något tufft, häftigt, och världsomvändade.
Jojjs: Jahadu, men det kommer inte bli världsomvändande när du ligger där och gråter i januari när det blivit pannkaka av alltihop. Varför inte byta nu medan du kan och jobba med något trevligt och okomplicerat som du inte behöver vända alla taggar ut för att prata om?
Hojjs: För att jag inte är någon fegis och aldrig har varit det!
Jojjs: Nä du är dum i huvudet! Korkad! Varför ska du vara så envis och slåss hela tiden! Varför ska du behöva proklamera din rätt till existens hela tiden! Ta ett år ledigt från gayigheterna nu när du har chansen, du kommer ju inte palla det här!
Hojjs: Jag pallar allt jag vill! Ingen har någonsin sagt att det ska vara lätt, och jag tänker inte låta dig hindra mig från att sälla mig till hjältarna som gör och inte tycker!
Jojjs: Tjommenvisst lilla toffelhjälten, det är säkert ett skitbra tillfälle att dänga lite vett i din omvärld, men det kommer likväl dänga vettet ur dig!
Hojjs: Men det är ju det här jag vill! Det är det här som det verkligen kan bli något av!
Jojjs: Jaha. Ge mig en enda anledning till att just du ska göra det här just nu för din egen skull.
Hojjs: Heh...

Ja. Så ser det ut. Frågan är om jag vill spendera 100 poäng som sprudlande HBT-hjälte eller en liten grå men ack så harmonisk toffel.

The answer my friend, is blowing in the wind...

Jag fortsätter att hejvilt förneka vinterns ankomst och höstens övergång från sprakande till grötgrå. Någonting som är mer spännade med hösten än gröt är att den lockar fram födelsedagskänslor, så i mitt undermedvetna tror jag att jag fyller år varje dag. Den riktiga födelsedagen närmar sig dessvärre med stormsteg, och föresten, är det någon bilburen typ som har en överflödig teoribok att låna ut?

Me and my AnaBell Lee

Sitter man i en skog och försöker hålla koll på hund, kamera, balansen, fotgängare och pose kan vem som helst frambringa ett lätt neurotiskt leende.

"Jag är så vacker när jag kokar te..."

Att springa på stan med hund är rätt jobbigt, speciellt när någon alltid måste stå utanför och vänta med hundrackan. Fast stan är rätt intressant för en liten hund, speciellt en lördagsmorgon då gatorna är fulla av spännande fläckar som man helst inte vill innehållsanalysera. Fördelen med hund är att man kan undgå reklamutdelarna och slippa dåligt samvete inför världensbarnskramlarna, plus att spännande främlingar alltid har en anledning att börja prata med en.


Det är någonting som är spännande med nya tesorter, en ny epok av frukostvanor tar sin början. Någonting som också är bra med te att man kan bjuda på det när lägenheten invarderas av tokiga bruttor, som såhär med facit i hand var ena riktiga rackare på att baka scones, kladdkaka och tömma tekulor. Att min sinnesrubbade men ack så älskade hund också fattade tycke för dem ser jag som ett gott tecken, även om Nora fortfarande är den som är riktigt poppis.

Följande scenario utspelades när två figurer lämnar mejeriavdelningen på Willys:
-Men, nu glömde vi ju pappa!
-Äh, lite svinn får man räkna med.
Att medlemmar ur min familj skulle vara inblandade är inget som jag känner att jag kan bekräfta.

Remember the old days

Jag trodde liksom aldrig att det skulle vara så dramatiskt att gå på modevisning. Det hela började med att jag glömde kameran. Kan låta en smula banalt, men Jessica förstår och Jacke fruktar det jag menar.
Bussar får inte åka två minuter innan avgångstiden. Men det gjorde den, och kvar på navet stod jag och min kära följeslagare snopna som gumman som tappade löständerna i vällingen. Tur var då att jag som gammal hederlig Kovlandsbo upptäckte den stora gröna bussen som också går österut mot Bergsåker, och eftersom både jag och Sesskan kunde sträcka ut våra barbieben hann vi både fram till den bussen och från hållsplatsen in till skolan. Sedan upptäckte jag att det var ren tur att jag fått med mig väskan innehållande biljetten.

Och pojkarna, de var heta minsann, stoltserade på catwalken (gjord av bord från musiksalen) precis som om dom aldrig gjort något annat medan vi applåderade och käkade kokosrutor.
Gamla fina Bergsåker. Flashback på flashback, och plötsligt är man 14 år igen. Lukten, skåpen, klottret och lärarna. Man vill ju minnas de fina minnena men något i mig säger halleluja att tiden tuffat vidare och man lämnat tegelspektaklet bakom sig.

Vi stannade kvar med grabbsen och bar bord så jag blev blå i handflatorna, gnabbades och hade allmänt skoj. Att samhället är patriarkalt besannades när jag vann en diskussion med en gubbklump angående bordorganisationen och att hjärtat slog när jag gjorde det och att jag är stolt såhär efteråt. Andra subkulturer är matriarkala, typ högstadiet och bekantskapskretsarna som faktiskt stammar ur det. Just det pojkar, Jessica´s got the power.

Vid slutet av kvällen fick jag (utan att ha presterat någonting) fär första gången i mitt liv en ros. Den står på mitt skrivbord och det är nästan pinsamt hur en sådan grönsak som en blomma kan charmera.

Dreadsbryderier

Under mina vackra dreads finns en lätt förvirrad hjärna. Därför befinner jag mig här i ändlös väntan på att jag om en timme ska befinna mig någon annanstans. Fördelen är ju naturligtvis att jag får tid till en bryderi under dreadsen, och naturligtvis måste det bli en bryderi om dem.

Jag borde verkligen greppa min virknål med ett stadigt grepp och ge dem en ordentlig omgång, men att sitta och pyssla med håret i två timmar är rätt långt ner på prioriteringen, tyvärr. Så jag får se ut som ett troll ett litet tag till.
En stor fördel med dreads är att de alltid är ett potentiellt samtalsämne och de verkar vara stötdämpande, för när jag igår fick min älskade gullranka i huvudet med kruka och allt fick jag inte ens en bula. Något jag fick däremot var en hel del jord, och mina söttovor är giriga små krabater så jag lär inte vara ren från sand i hårbotten igen det närmaste halvåret. Föresten hittade jag en liten kuse (en liten sak med 6 ben och vingar, tänk inget annat era snuskon) i håret för ett par dagar sedan, och det skulle ju kunna tänkas vara lite äckligt men jag antar att den kom utifrån och helt oskyldigt fastnade i rufset. En liten insekt är kanske bra att ha också, för den kanske äter annat äckel som jag inte heller vill ha i håret.

Nu ger jag mina underbara bloggläsare bilden av att jag är en riktig skabbig typ, men jag kan lova att det är jag verkligen inte, jag borstar tänderna och byter strumpor precis som alla andra. Det är bara det att mitt hår lever sitt eget liv. Och jag hittade ett par perfekt slitna läderboots i grovsoporna igår. Dom passar nästan.

Inkasso: framtida släkting

Att stå omgiven av svindyra jeans medan man väntar på att de halvnakna grabbarna i provhytterna till allas sinnerfrid åter ska bli påklädda igen kan faktiskt vara riktigt roligt om man har en Jessica att fnittra med. Jessica som i grund och botten är god som guld kan hetsa pojkar med sitt fagra yttre och oemotståndliga personlighet. Jag hetsar pojkar genom att proklamera att jag faktiskt inte vill ha dom och envisas med att försöka snacka brudar. Det funkar inte så bra, eftersom grabbsen inte har någon känsla för kvalité.
Imorgon ska jag tillbaka till min gamla gamla högstadieskola märkligt nog för att kolla på modevisning och idka umgänge brudar emellan. Vänskapligt umgänge, även om samtalen verkar vara dömda till att vara amorsrelaterade.

Det är något som invaderat lägenheten. Det är lockigt. Det fnittrar. Det befinner sig oftast i min brors omedelbara närhet. Jag har inkasserat en svägerska.

Lurvfaktor i Gärde

När jag, min mor och Bellabing anlände till Gärde förstod jag verkligen de människor och hundar som tycker att hundutställningar är det roligaste på denna jord. Tre timmar senare och i väntan på nästa klass förstod jag innerligen de människor och hundar som tycker att det här är pest och pina. Hunden tyckte att det var lajbans, och det var faktiskt nice att snacka flat med de 50 andra flatägarna eller beskåda lurvfaktorn vid leonbergernas ring. Det var faktiskt ordentlig lurvfaktor lite överallt.
Hundutställningar är en egen värld, har andra fysiklagar och lever efter en annan världsordning. En subkultur av rang, även om hundägarna består av ett brett spektrum av människor. Vi har den klassiska bichon frisé-tanten, grabben med bullterriers, blondinen med pudeln, farbrorn med basseten och trebarnsmamman med en blekfet golden retriver. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att min gaydar är paj, kaputt och bortkopplad, för det fullständigt kryllade av kortklippta järnbrudar med en rottweiler i var hand.

Men domarna hade inte glasögonen på sig så det gick inte så himla bra för Bellabruden, ingen placering men ett litet hederspris! För vem som helst kan väl se vem som är snyggingen här nedanför..?

En sårad skuttare

Visst, sure, naturvetare geggar med en massa farliga frätande saker, men som den estet jag är hyvlade jag faktiskt av en präktig bit av vänster fingertopp med tillhörande nagel på bilden idag. Yey. Jag hatar plåster.

De lövhögar som mystiskt nog blev terrororiserade igår kväll har blivit ihopkrattade. Till en enda stor lövhög. Och då snackar vi stor. Jag har faktiskt ingen aning om varför den blivit lite plattare, hunden lite tröttare och dreadsen lite lövigare, nej jag har verkligen ingen aning.

BANZAII!!!

När det går fel och går hela varvet runt

Jag är inte bara vansinnigt snygg och klyftig, jag är faktiskt riktigt korkad ibland också. För en normal människa skulle aldrig komma i närheten av min upptjockade slutledningsförmåga en fredagseftermiddag.
Jag blev alltså överaskad av en relativt okänd, hel och ren och ack så socialt kompentent person som helt sonika inleder en konversation med mig. Jag svarar artigt, men börjar plötsligt känna en lätt panikartad känsla.
"Herre min skapare, här står jag och tar upp denna trevlighets värdefulla tid, egentligen försöker denna egentligen bara bli av med mig, och hjälp om jag inte fattar vinkarna om att samtalet faktiskt är avslutat!"
Jag tystnar, stirrar ner i golvet med en lätt skelande blick och sänder avvisande vibbar som skulle kunna mätas på richterskalan. Trevligheten fattar ingenting, men förstår att denna naturligtvis upptagit min värdefulla tid och jag egentligen bara försökt att bli av denna och att denna inte fattat vinkarna om att samtalet varit avslutat.
Så ironiskt.

Och jag har hört att två okända vandaler sent igårkväll skuttade och hoppade som tokar i vaktmästarens pedantiskt ihopkrattade lövhögar på Baldersvägen. Jag och min hund har förhörts om händelsen eftersom vi befann oss i området vid tidpunkten för dådet, men hade naturligtvis inga iaktagelser att förtälja.

En sliten hjälte med pinsamma insulinnivåer

Kanske har allt religionsplugg gjort mig lite klokare, men det har definitivt gjort mig lite fetare. Pluggerierna igår resulterade i ett 800kcal stort intag av russin (motsvarande 2 dl rent socker...) och Adam beskyllde mig för att ha en hel matsäck med mig under skrivningen. Jag skyller på att det var soppa till lunch, att lågt blodsocker är fetinguppsatsskrivarens mardröm och att en 100gramschokladkaka faktiskt bara kostar 6 spänn. Trots detta intag av mumsigheter, eller kanske på grund av, känner jag att religionsprov är saker som man vill kräkas på. I ordets bildliga bemärkelse för allas trevnad.
20 sidor och tre timmar lär bara resultera i ett förnedrande G+, men jag ska lätta upp mitt sinne med en präktig hundpromenad. Visserligen ligger den eventuella förlusten av ett eventuellt mvg kvar i bakhuvudet och skaver, men om ni tänker kräkas idag rekomenderar jag att ni gör det till alla religionsprovs åminnelse.

Det är någonting som jag ska göra i helgen som jag inte inte minns. Jag vet att det är någonting för jag minns att jag igår kom ihåg att jag glömt det. Nu är det borta igen, så om du förväntar dig att jag ska närvara vid din rättegång vore det ju bra om du hörde av dig.

Föresten är det en miljon oidentifierade människor som hejat på mig från bilar och mopeder den senaste tiden, var det kanske DU?

Föresten, någon som vill låna ut en scoutskjorta tills imorrn??? Snälla???