torsdag 27 december 2007

Som Boye sa...

För även om jag mest känner mig som slasket som rinner längs med gatorna denna gråa decemberdag så vet jag att imorgon blir det Livskraft, ska bli ruskigt skönt att dra till Umeå (alla dreadsflators naturliga hemvist) och bara vara ett par dagar. Ännu vet jag inte hur jag tar mig dit, men om Gustav Vasa tog sig till Mora på skidor med en stav på mindre än nio timmar så ska jag väl klara av att lifta längs E4:an. Oändligt är vårt äventyr.
Så idag blir det packande. Strumpor? Check. Sovsäck? Check. Busspengar? Check. Gardera sig med Prideprylar till tänderna och ta med GodLovesFagströjan? Check.

Eller vänta.. Sa jag någonting om att bara vara? Joo, det kanske jag gjorde, men jag ska nog hinna med att vidga begreppet JesusälskarALLAbarnen till nya dimensioner.

Den här kvällen ska jag försöka tämja min skenande nyårsklädselsångest och fundera över hur man på bästa sätt bekämpar världens största finnes framfart i fejja. Tandkräm? Liniment? Hagelbössa?

tisdag 25 december 2007

Och så plötsligt var det julafton

Första gången någonsin som julen firades med familjen allena, och första gången någonsin jag ätit mig knökmätt på ett julbord. Jag är utan tvekan sämst i världen på att äta julmat, eftersom varken klägg eller död gris faller damen i smaken. Men i år tänjde vi på traditionerna (körde över dem med svans och allt närmare bestämt) och jag fick min vitlök, lax, champinjonsås och oliver. Vi fick alla en trivsam stund runt matbordet och pratade om varbölder, varpå vi oundvikligen kom in på finnar och slutade väl någon annanstans i biologins fantastiska värld innan vi slog oss ner framför Carl Bertil med fler kakor än hunden orkade stjäla.

På senare år har jag upptäckt tjusningen med Midnattsmässa, och eftersom vi är en mycket diciplinerad familj drällde vi in i GA strax efter utsatt tid. Något som också var satt var kyrkan, men vi är inte bara slarvputtar utan också erfarna kyrkare och letade oss uppåt (visste ni att det finns en toalätt i långt upp i kyrkans vindlande torntrappa?) och slog oss ner vid organisten. Men jag tassade ner igen, man har ju gjort bra mycket konstigare saker för att titta närmare på en blond mohikan än att gå en trappa ner.

Nu påbörjas den tre veckor långa restätningsperioden. Hurra...

måndag 24 december 2007

torsdag 20 december 2007

Hur jag blev jag, the true story

En mycket trött Joe efter en mycket lyckad dag hetssitteruppe eftersom man ska utnyttja jullovskvällarna om man är lite dum i huvudet. Jag sällar mig till den skaran just nu på grund av mitt tvivelaktiga leverne. En väldigt seg kväll och jag har väldigt tråkigt, så tråkigt att jag kollar upp vart Borlänge egentligen ligger och googlar på mig själv. Men ska man slå ihjäl sin värdefulla tid på väg mot den inte särskilt undvikliga medelåldern kan man ju passa på att vara lite identitetsökande. Jag ska nu fnula ut vilken stereotypisk, ytliga och banala människa jag egentligen är innerst inne.

Nörd
Jag har blivit instängd på toaletten
Jag har glasögon
Jag har byxorna över naveln
Jag har blivit kallad tönt tönt
Jag har bra betyg
Jag har tandställning
Jag tänker inte mycket på mitt utseende
Jag har mindre än 2 kompisar
Jag tycker shack är roligt

Fjortis
Mitt utseende är mitt liv
Jag använder brunkräm/brun utan sol året om
Folk har kallat mig korkad
Folk har kallat mig fjortis
Jag lyssnar på remixade babyröster
Jag festar varje helg
Jag röker
Ifall jag tycker att någon är ful, säger jag det högt, helst så att personen hör
Jag är dålig på grammatik

Emo-kid
Jag lyssnar på emo
Jag är piercad
Jag har svart hår
Mina block i skolan är nerkladdade med låttexter/dikter
Jag gråter ofta
Jag har snelugg
Jag spelar i ett band
Jag använder kajal/eyeliner
Jag har blivit kallad emo

Brat
Nästan alla mina kläder är märkeskläder
Jag tar aldrig bussen
Pappa betalar
Jag åker utomlands varje år
Jag spelar golf
Jag har blivit kallad snobb/brat
Jag har blivit kallad korkad
Jag posar på mitt klassfoto

Ghetto-kid
Jag använder keps varje dag
Jag använder stora munktröjor
Jag har häng
Jag har ett kompisgäng som jag hänger med varje kväll, gärna bakom snabbköpet
Jag använder ord som "din mamma", "mannen" och "yo" serijöst :S
Jag hälsar på mina polare med en dunk i ryggen
Jag lyssnar på hip-hop
Jag hamnar ofta i bråk

Datanörd
Jag skriver cya istället för see you
Jag spelar WoW
Jag säger lol, brb och omg IRL
Jag är inne på datorn varje dag
Jag vet vad roflmao betyder
Jag är nästan aldrig ute
Jag har mörka ringar under ögonen när jag är trött

Vi kan nu alltså konstatera att jag är en spännande mix av allt. Eller att jag inte är någon alls. Eller så är jag bara jag, utan att någon annan kan dra en definition om mig identitet. Nehää men det där sista lät väl lite uppåt väggarna, jag är naturligtvis en nördig hiphopbrud och nu ska jag gå och göra slag i saken med att förverkliga mitt nya jag, YO!

onsdag 19 december 2007

Jag älskar min hund. Del 1


Är det en installation? Eller möjligtvis en säng?
Vem vet. Det är ju kul att hon är kreativ i alla fall.

måndag 17 december 2007

Jaktlycka

Jag satt här på min smäckra bak och försökte i sjudande ilska knåpa ihop något som skulle kunna likna en krönika, lyssnade på Coldplay och Thåström, och drack äckligt te eftersom de goda sorterna naturligtvis är slut dagen till ära. Och naturligtvis kan ingen stava, alla är kattmänniskor och ingen inom synhåll är snygg i håret. Ni fattar läget liksom.

Då. Ett tassande mot golvet i vardagsrummet, aningens lågfrekvent och kanske lite mer smygande än det brukar vara.
*tass tass*
*GLUFS*
*svälj*
*host*

Notera att detta var ljud som faktiskt hördes in till mig, och när jag kikar in i vardagsrummet far hunden ut till hallen med en farlig fart. Det var den sockerkakan det.

Morr, usch, ajsing.

Vissa dagar har liksom lite grus i systemet och så många käppar i hjulet att man skulle kunna försörja ett fotbollslag av pensionärer. Jag tyckte ett tag att det skulle vara lite trevligt med sovmorgon så jag skulle hinna tvätta innan skolan, men av någon mystisk anledning som till synes verkar vara att någon kom in och vattnade mina blommor OCH akvareller mitt i natten så blev antalet sömntimmar inte så många som önskat.
PA-målningen blir inte som jag vill ha den, konstnärlig frustration på hög nivå, och imorgon är det seminarium som jag inte ser fram emot sådär överdrivet mycket. Och det som skulle kunnat utvecklats till dagens trevligaste ögonblick, eftersom konkurransen var det nämaste obefintlig, stördes av att min lilla nos sprang läck och blodade ner golvet i bildsalen. Det där med att lyckas vara social är nog inte min grej trots allt.
Och när mitt screentryck sket sig totallt blev jag less. Då tar man en promenad med kusin och kvinnohunden, innan dagen ska avslutas med hetsplugg och intagande av kalvfärs. Om jag inte svimmar innan dess. Då skulle man ju få sova i alla fall.

lördag 15 december 2007

Mmm, döda tomten...

Hemma, sjuk som ett mycket litet djur och tänker spendera dagen i min säng. Mys. Dock önskar jag att det var Sesskans säng, men eftersom jag antar att hon inte vill bli nersnorad nöjer jag mig med 90cm. Och ingen har en sån snygg säng som jag, så den är förlåten att jag knappt får plats i den.

Såhär het kan man vara om man är sjuk, nyvaken, osminkad, tröstäter skumtomtar och har upptäckt kamerans fisheyefunktion.


fredag 14 december 2007

Mingelbruden bekämpar parasiter...

Jag har alltid sett mig som en inavlad inbunden norrlänning när det gäller sociala tillställningar, men de senaste dagarna har jag varit en mingeldrottning utan like. Jag har skämtat, fnittrat och diskuterat med vilt främmande människor smidigt som en liten oljad utter. Och jag tror tillochmed att det har varit trevligt. Om det bara är tillfälligt orsakat av att sömnbristen mjukat upp mina blockeringar vet jag inte, men kanske är det något som jag genom hårt arbete tränat upp för livet.

Och jag gjorde det. Matildas häxbrygd rinner i detta nu genom min tolvfingertarm där den spjälkas med galla och andra trevliga safter, så tunntarmens villier ska kunna utföra sitt jobb och transportera vitlöken till bacillerna i min hals. Varför är vitlöken så effektiv?
Min naturvetenskapliga hjärna gör snabbt upp en hypotes om att det kanske har med vanlig hederlig fitness att göra. När bacillerna får i sig vitlöken får de så dålig andedräkt att de omöjligt kan hitta en kamrat som är villig att reproducera sig. Då dör de ut. Som mammutar.
Fast då räknar jag inte med att bakterier förökar sig genom mitos celldelning, och att det antagligen är virus som huserar i min hals.
Så den enda som luktar vitlök just nu är jag, så imorgon är kanske inte den bästa dagen att försöka föra mina gener vidare. Ur ett rent naturvetenskapligt perspektiv.

Säg, dansar homot?

Jag vill inte bli sjuk, och är lite orolig för att min hals bråkar så vansinnigt. Därför sitter jag i detta nu och plågar i mig en hel vitlöksklyfta, är tyvärr för lat för att ge mig på Matildas universaldryck med honung, mjölk, vitlök och ingefära. Det kommer jag kanske att ångra.

Att dansa är sådär obehagligt pirrigt innan, men när man väl kommer igång är det riktigt roligt, även om man önskar att det inte skulle vara så varmt. Jag VET att jag slänger med benen när jag dansar, men det är mycket roligare så, och som estet känner jag det inte som att jag förväntas uppföra mig som folk. Man blir överaskad också, Adam var en gud på att föra, jag behövde inte ens tänka på vart jag satte fötterna, det var bara att hänga med. Och varför ska man bjuda upp när man istället plötsligt kan bli grabbad om handleden och komma upp på dansgolvet med någon spännande som uppenbarligen vet hur man slänger runt en tös på äkta buggmanér? Att jag kanske inte hängde med hela tiden är en världslig sak, och kan man skratta åt eländet är det ännu trevligare än att faktiskt lyckas sätta fötterna på rätt ställe. Och nej, rubriken uttalades aldrig IRL, men jag har inga intressanta reflektioner kring mitt PA och känner att jag måste leva ut mina dagliga provokationer.

Jag har också funderat en del kring mina bildliga kostbryderier. Kanske kan man käka knäckebröd vid sidan om den där lilla pralinen man vill sätta tänderna i utan att ha en aning om vilken fyllningen är. För man kan ju utnyttja livsmedel på olika sätt, man behöver inte vara taskig mot morgonmackan bara för att man trycker i sig en toast på kvällen. Eller? Frukost och kvällis är faktiskt helt olika måltider.

torsdag 13 december 2007

Joe vs pralinen

Gårdagskvällen spenderades på Piccolos luciavaka, där snuskiga mängder mozarellaost, tomat och oliver inmundigades. Och pingstvänner är ju rätt trevliga så länge de inte ockuperar ens vänner till vansinnesmingel. Plötsligt händer det, man sitter i en vildsint konstdiskussion med en främling och har hux flux tussats ihop med en androgyn snaggad brud som kan tänkas ställa upp som modell i ett PA som tultar framåt i en trevlig fart. Bildsalen är mitt hem, och jag vill aldrig därifrån.


Kvällen avslutades i min säng halv ett. Klockan 04:40 ringde väckarklockan, och Joe tog ett spänstigt skutt upp på sovsrumsgolvet, gjorde några upphopp och sjöng att morgonstund har guld i mund. Eller nästan.

Hursomhelst inledde jag min karriär som säsongsarbetare en smula medvetslös klockan 05:50 i ett kontor på Grus&Betong, med lucialinnet oknutet utochin, med glorian på sne och utan midjeglitter. Citat: "Nejmen oj, jag är ju alldeles naken!" Ibland är det bra att vänner håller reda på en. Även att vi inkasserade chokladasken of doom.

En bild säger mer än tusen praliner.





Pralinkniven.


Ett ljus tänds i våra ögon.

måndag 10 december 2007

Suck, chips eller inte chips, det är frågan...

Det tar ungefär 8 minuter att gå nerför Baldersbacken. Gör man det med en Sesskan hinner man bikta ur sig det mesta, vilket sannerligen behövs eftersom jag inte vet vad jag håller på med. Men, eftersom det här är offentligt material måste jag göra som vårt undermedvetna och krytpera skiten så ni förstår lägets komplexitet utan att förstå någonting väsentligt. Freud kommer hädanefter att älska mig.
Jag sitter en onsdagkväll halv ett djupt försjunken i en mjuk soffa och ser en hysteriskt rolig film. Något man njuter väldigt mycket av men som ändå inte riktigt är sånt som man regelbundet bör pyssla med. Det stora kruxet är att jag äter chips. Och jag tror att det faktiskt är någon annans chips, som kanske kommer sätta sig i kranskärlen och sluta med en hjärtinfarkt. Får jag äta de här chipsen? Goda är det i alla fall, och jag är ju inte helt säker på att de tillhör någon annan, kanske är de tillochmed en present till mig? Men, det är dillchips som visserligen är rätt gott, men vill jag inte egentligen ha franskaörterchips som det är så himla svårt att få tag i? Jag gör ju rent objektivt sett ingenting fel eftersom skålen står där alldeles obevakad, det är knappast så att jag krypit upp i skafferiet och nallar ur påsen i smyg.

Men. Jag vet hur ont det kan göra om någon äter ens chips olovandes.

söndag 9 december 2007

Julklappsbryderier

Idag var det som sagt medlemsdag för alla Friskisnördar på lilla sportbutiken, och kan man plötsligt få 15 spänns rabatt på varje hundring är jag inte den siste att göra slag i saken. Mina damer och herrar, jag har äntligen köpt en t-shirt i äkta funktionsmateral! Så nu slipper ni beskåda mörka fläckar på mina älskade röda riddstickade linnen, och jag kommer vara flera gram lättare och kunna göra ännu vildare studs! Så ni får allt se upp!
Fast den här förkylningen hindrar mig ifrån att studsa så mycket alls, och efter att min näsa under gårdagens skivstångspass passade på att spruta ut lite överflödigt hemoglobin känner jag för att ta det ännu lite lugnare.

Klargörande för mina julklappsideér. Om ni får den minsta bekymmerspirr i magen när ni tänker på julklapp+Joe, så skit i det! Får ni däremot ett bekymmerspirr av att INTE julklappa mig så tycker jag att ni borde göra det, jag vill bara attt alla ska må bra och inte drabbas av några som helst tomtepappers- och rödasnörenrelaterade andingsbesvär.
Jag måste kanske erkänna att jag köpt några julklappar. Men det är skitbilliga saker som jag VILL ge bort, utan att vilja ha något tillbaka.
Tips: Om ni ger en julklapp till min hund är det på sätt och vis en julklapp till mig då hunden kan ligga och förströ sig med den istället för att slicka mig på tårna klockan halv 6 på julaftonsmorgon.

torsdag 6 december 2007

Julbryderier

Kära bloggläsare. Jag börjar inse att jag har ett par stycken sådana, ett tag trodde jag att det var tre. Men allteftersom tiden gått har alltfler relativt obekanta människor avslöjat sig som hängivna läsare. Man tackar allra ödmjukast för att ni spenderar er värdefulla tid med att läsa mitt blaj.

Imorse var det snor och julpyssel som gällde. Jag har klippt och klistrat och noggrant dekorerat typ 50 julkort, så jag har lite klisterkoma. Julen är alltså i antågande i år igen och jag är fortfarande inte imponerad.
Jag gillar verkligen inte den här allmänna kollektiva julen. Jag vill ligga hemma, äta godis och ha tid till att spela Settlers och poker med min familj, men jag vill INTE bli mentalt våldtagen av en massa glada tomtar, manipulerad att alla faktiskt behöver en GPS och känna stressen över att julfriden verkar vara trög på att infinna sig.

Kära vänner. Härmed avsäger jag mig vänligt och bestämt mina julklappar. Jag ser hellre att ni slipper ångesten över att hitta en bra, genomtänkt och lagomt billig klapp än att jag ska stå där med en näshårstrimmer och försöka hitta det ärligaste tacktonläget möjliga. För jag skulle faktiskt vara tacksam, man vet ju aldrig om en dylik pinal kan rädda livet på en i framtiden då man blir gammal och tycks genomgå en andra hårspubertet. Nåväl, det där lät kanske lite egoistiskt, men ni kanske förstår vad jag menar. Har ni bestämt er för att promt visa att jag är en hyvens prick så kan ni väl röva bort mig på en fika på stan i mellandagarna eller nåt.
Och den oundvikliga frågan. Kommer ni få julklappar av mig? Var inte alltför säkra på det. I så fall billigt skit som jag tillverkat alldeles själv.

tisdag 4 december 2007

Slajmbryderier

Mitt liv håller på att äta upp mig och jag hinner inte blogga som det bloggas borde, men jag ska göra mitt bästa. Egentligen vill jag starta en gissavaddethärärtävling och lotta ut en dejt med mig, men det är sånt som får vänta. Liksom mina bryderier om hundbajspåsar och pormaskar, men det är också sånt som får ligga på lager. När man ändå talar om trollen kan jag ju passa på att beklaga mig över min talgproduktion, finnarna ploppar upp som svampar ut jorden vilket är väldigt olikt min förr så väluppfostrade och timida hy. Inte nog med att de sitter på konstiga och obehagliga ställen såsom bringan, mellan ögonen och underkäken så gör de ont, och hamnar man framför spegeln kan man plötsligt komma försent till skolan bara för att slajm är så fashinerande. Nej men vad äcklig jag är, nu över till något helt annat.

Jag känner mig som FlowerPotBruden i Holes, (jösses amalia, en Holesnörd som jag har glömt vad hon heter!) och vill bara ha någon att fråga wich pig weighes more?! Att välja ett nummer mellan ett och tio är jag faktiskt lite för smart för att göra, men förvirrad är jag likväl. Men, Sesskan är min egen terapeut, och har övertalat mig att gå in på den roliga stigen istället för den långsiktiga grötvarjemorgon-stigen. Kanske blir det bra. Men det kan ju som sagt bli rätt kul att leva lite farligt, även om det slutar i en krasch, men sånt får man väl ta. Föresten, någon som vill se Holes igen och dricka te?

Jag förstår inte varför jag inte får till kommentarspärren. Ni får ha tålamod. Även att jag har inkasserat en svägerska till.

lördag 1 december 2007

Mmmm...

Gårdagens vernissage gick nästan lika galant som den första, med den lilla skillnaden att jag råkade gå dit med hundrastarluvisen under jackan. Hmpf. Men det är galet fashinerande att folk faktiskt vill ha skiten, och kan tänka sig att stå ut med att kolla på den dag ut och dag in. Man blir ju väldigt smickrad, nästan märkligt att jag inte gått och blivit odräglig.

Av någon mystisk anledning kan inte främlingar kommentera min blogg. Varför vet jag inte, och trots att jag försöker åtgärda det händer ingenting. Ni får väl skicka ett sms, ELLER göra som de gamla grekerna och prata med mig IRL!

Sova tolv timmar är aldrig fel, men man känner sig rätt mosig när man 45 minuter efter uppvaknandet står i sporthallen på liveFriskis. Det var stört roligt. Och vad vore första adventshelgen utan missionsauktionen? Det ska göras varje år, julmyset infinner sig och man håller illamåendet från den 23:de knäcken i schack med att varva med scouternas varmkorv. Jag lyckades inkassera två svarta portföljer för 100spänn, woho! Visserligen är de låsta med kodkombination, men det finns bara 999 möjliga koder och har man bara lite tålamod så... Annars kan jag ju locka hit Norsson. För övrigt auktionerades den sista korven ut för 700 spänn.