fredag 29 februari 2008

Oh yeah Whitney

Ibland känner jag mig som gummiboll i en degbunke när jag tänker på framtiden. Vart jag än försöker rulla kommer jag ingen vart. Folkhögskola? Jag har inga pengar att ta av och har inte fyllt 20. Bo hemma? Jag lär självantända av frustation. Dra iväg och jobba? As if. Bosätta mig med mor i huvudstaden? Och göra vad? Hm. Nåja, jag har inget körkort ännu och är därmed inte en vuxen som förväntas göra något med mitt liv och veta vart jag ska, även om min käre körkortshandledare var skrämmande nära att dumpa mig och bilen på EFS-parkeringen med motiveringen att hon hade bråttom och att jag hittar hem själv. Hm igen.

Ytterligare en pinne i systemet, jag har spelat guitarhero med bravur som slog alla med häpnad. Real lovers are good with their hands, även om jag tror att det syftar på teckenspråk... Sedan blev jag sjukt piskad i Singstar, var tydligen inte alls i form. Hursomhelst, Herman är nog det enda stället där det bryter ut allsång med den här låten och fötterna börjar liksom förflytta sig per automatik.

tisdag 26 februari 2008

Precis som om sömn kan kompenseras med svett

Nattsudderi is the shit, även om jag såhär en vecka rubbade sömnvanor senare är mer eller mindre en rubbad utter i skallen. Vill man pigga upp och friska till sin lilla kropp så är Friskis bra grejjor, speciellt på skolan så man slipper cykla till Nacksta för att istället sitta hemma, plugga och äta oliver.
Grejen med mig och omklädningsrum är inte att jag personligen tycker det är besvärligt med en massa hud, valkar och fläsk som ploppar fram ur vilt främmande människor som plötsligt fått för sig att slänga av sig paltorna, nej jag är helt enkelt en hänsynsfull person som inte vill väcka ont uppsåt. Jag vet i alla fall att jag skulle känna av en viss problematik i ett omklädningsrum med en brud med regnbågsarmband. I övrigt finns det inget mindre sensuellt än heterosar. Men trots att jag omges av dem på alla håll och kanter, milda makaroner, så blev jag i detta heteroomklädningsrum anfallen i halvnaket tillstånd och det var en smärre chock innan jag lyckades identifiera min angripare som inte var så farlig trots allt.

Ryktena nådde mig sedan runt köksbordet under en officiell middag att jag har en del beundrare på grund av mina Friskisskills, så charmant. Och jag som inte gör så mycket mer än att vifta på armar och ben, hmm, beundran beror nog på att jag viftar väldigt mycket på armar och ben... Nåja, läskigt är att Friskisfröken gått tillbaka till sitt gamla pass som luktar syrligt av nostalgi, och det är underligt hur man kan förändra sin relation till olika låtar. Underligt är också att jag börjat växla till armhävningar på tårna när jag känner mig battlad av blonda donnor, och här borde jag komma med en poäng men det enda jag bryderiar mig över just nu är hur jag kan vara så förgrämligt dålig på att göra tjockpannkaka.

måndag 25 februari 2008

Nightadventures....

Det där med att ha fullmånerelaterade sömnbesvär är inte så tokigt har jag märkt, istället för att ligga och vrida sig i sängen som en annan hämmad varulvssjäl kan man syssla med konstruktiva saker om nätterna. Jobba PA, skriva poesi och fila fötterna är sånt som man plötsligt har tid med, och tack vare Harry P låg jag den senaste kvällen medvetet vaken långt efter midnatt.

Men, på nätterna kan man också pyssla med spännande saker. Så just nu efterlyser jag någon med körkort som vill hänga med till akademibokhandelns bokrea inatt 24.00! Kom igen, ni vet vilket nummer jag har! (och har ni inte det är jag skeptisk till nattliga äventyr med er, men å andra sidan börjar jag bli så nattreasugen att jag kan tänka mig att göra undantag)

söndag 24 februari 2008

Saturdaynight adventures

Förutom att jag är lite bekymrad över att jag liksom inte kan svälja den stundande våren så som jag önskar att jag kunde, är inte jag den enda som går runt med vårhormoner. Hundrackan går runt med mina trosor för att jag inte ska behöva moppa alltför mycket, och jag delar hennes godissug lika mycket som jag inte delar hennes trånande blickar efter stiliga labradorhannar.

Känner mig en aning mör, men det beror nog på att Sesskan efter en extremt kort filmis gjorde slag i saken och drog med mig ut. Ni vet det där "ut" som inte innebär en trevlig stund i vårvädret, utan ett "ut" som egentligen handlar om att gå in i en kvällsöppen lokal för att mingla runt på köttmarknaden. Eftersom mitt liv inte förändrats ett piss sedan jag var 17 känns det som en liten pinne i historien, väldigt tragiskt, but still. Pinnar i historien händer lite nu och då, som att stoppa ner en tändsticka i sanden för att markera att nu tar ett annat kapitel vid. Mitt liv har under en längre tid sett ut som en gärdsgård, men det beror rätt mycket på att vissa saker tar en hel ask med tändstickor för att markera klart. Som att ta körkort till exempel, om min bildliga bryderi vore verklig skulle skogsindustrin gjort stora pengar på mig.
Men hur var gårdagskvällen då? Under Sesskan vakande blå skakade jag min lilla smäckra, genomförde komplicerade manöver för att undvika gubbslem och höll reda på mina kjolbeklädda och därigenom ficklösa vänners garderobskort. Det hela var trevligare än vad jag trodde att det skulle bli, och jag måste ju säga att det var en upplevelse att se så många heterosexuella samlade på ett och samma ställe. Hade aldrig anat att det fanns så många.

måndag 18 februari 2008

Oh Fika!

Det är farligt att ta ansvar för sitt eget pluggeri, för även om man är en högst strukturerad och plikttrogen människa så har även solen sina fläckar. Nåväl, jag skyller på min goa hund att mitt officiella sängurstigande skedde strax efter kl 2. Huvudsaken är kanske att man får någonting gjort, att ta långpromenader, bli allmänbildad genom att börja läsa Harry P och plugga lite körkortteori är sånt som ska göras. Just det, ännu en gång tror jag att jag kommit igång med körkortet, hur det går återstår att se.

Fjärde gången gillt, äntligen har jag fått spendera några timmar på Chokladhuset med en mörk chokladbit och en spännande konversation som resulterat i att jag nu tänker på engelska med fransk brytning. Att fika is the shit, helst skulle jag vilja strukturera hela mitt liv efter fika. Planeringsfika, skvallerfika, Hermanfika, terapifika, snabbfika, återseendefika, you name it! Om man har lite karaktär och inte köper en marängtårta varje gång så är ju den enda nackdelen att blir lite fattigare och lite kissnödigare. Föresten börjar det bli blött i skorna och flatorna börjar skejta på navet, det är vår i luften go vänner! Vilket innebär att ni kan börja boka tid för fika på min eminenta balkong.

torsdag 14 februari 2008

One more time

Bara för att Jessica ska ha något att läsa när hon slutligen lägger av med sitt heterosexuella leverne bloggar jag ännu än gång medan jag knaprar på min knäckemacka. Jag har verkligen kommit på det här med pålägg, det är gott och man är tokmätt mycket längre. Ingen macka är fullkomlig utan ost, sallad, paprika, tomat, gurka och till allas omätbara förvåning även skinka vilket jag skyller på att jag måste fylla på med proteiner efter dagens Friskispass.

Nåväl, hursomhelst, jag vet att det är en sån där dag då man får tömma inkorgen femtonsexton i minuten (ja, jag är poppis, vad trodde du?) men alla som någonsin skådat min vansinnigt flashiga mobil inser att det tiotalet mms som jag mottagit under dagen inte riktigt fullgjort sitt syfte. Jag kan inte ens se vem som skickade det, men jag antar att jag ska ta "meddelande kan inte visas" som en komplimang. Oh.

Åh underbara torsdag...

Varför ska man sälla sig till de bittra singlarna eller de äckliga förälskade fåntrattarna när man istället kan ge sig själv frukost på sängen? Och även om jag tycker det är hemskt tråkigt att städa, så är det bästa sättet nog att gå upp tidigt så hela rummet luktar Skona citron innan klockan slagit tio ens. Appropå lukter så hittade hunden en gigantisk gelegodis under morgonpromenaden vilket resulterat i att en doft av syntetisk jordgubbsarom slår emot en varenda gång hon anfaller för att ge matte en puss. Och det är ju en trevligare odör än frolic i alla fall.

Friluftsdagen spenderades också med hunden, plus några skvadrare och deras hundar, vilket var mycket trevligt i det fantastiska vädret. Bella uppförde sig exemplariskt förutom att hon antastade en labrador, och jag gjorde inte bort mig även om jag i en del sammanhang är värdelös på att mingla. Detta är hursomhelst en mycket trevlig dag, och jag planerar även att hinna träna innan brudarna sammanträder för en magnifik pralinkväll. Så nu ska jag bara grubbla lite eftersom två gallerier självmant ringt upp mig inom loppet av tolv timmar, men jag antar att det bara kan fattas bra beslut i en fåtölj med en stor kopp te som jag dagen till ära smugit ner lite hjärtströssel i.

onsdag 13 februari 2008

Sov du lilla kokosboll, än så är det vinter...

Det var vårsolspremiär för flera veckor sedan, och efter gårdagens två timmar långa hundpromenad iklädd en fleece istället för canvasjackan börjar jag verkligen förstå att den här miserabla vintern äntligen börjar gå mot sitt slut. Att den antagligen slutar med ett magplask av studentångest väljer jag att inte grubbla över just nu. Dock, oavsett vilken årstid det är så suger jag på att baka kladdkaka, jag vet, dagisbarn kan baka kladdkaka men inte jag. Skam på torra land. Men trots att jag inte ens lyckades med en nytt fantastiskt recept som jag faktiskt följde till punkt och pricka så blev den inte sådär perfekt som andra lyckas få till. Men även en kladdkaka som är lite svampig kan intas på en balkong på femte våningen med en "kopp" te sittandes på en fårfäll i solnedgången. Dra djupa andetag, njuta av trafikens sus och spana på Skvadrare som släntrar ner för backen iklädda rosa huvudbonader... Det hade jag ro med i ungefär tio minuter, innan jag gick in och fortsatte måla på mitt nyaste mästerverk.

Morgonen spenderades med att slösa på skolans resurser och experimentera med kopiatorns spännande funktioner. Jag har på senaste tiden fått lite av ett handlag med kopiatorer, och drar mig till minnes en filmscen av okänd härkomst där kopiatorsskills hade ett visst samband med känsla för kvinnor. Hm. Nej, om inte fagottspelerskan kommer sig för att skutta ur min kvadratmeterstora akrylmålning på bilden så lär alla hjärtans dag spenderas med en lång hundpromenad, och jag har hört mystiska rykten om en pralinkväll. Inte för att jag egentligen traditionsenligt firar alla hjärtans dag, det brukar bara vara en dag då man kanske nappar åt sig ett gelehjärta och hoppas att någon ska förbarma sig över mig genom att köpa Ido's kärlekste, men det är sorgligt för alla singlar och sniglar som påminns om att ingen vill ha dom. Personligen klarar jag mig undan sådana mentala härdsmältor genom att ha sofistikerade diskussioner med Adam där vi insåg hur synd det är om hela världen som går miste om sådana kvalitetssmultron som oss. Pilutta er!

lördag 9 februari 2008

Vedi vini vici

Få är de som undgått min hängivenhet till min hund. Bellabing är min bitch of doom, min tjockis och mitt lilla snuttigull. Många gånger har jag flytt festliga och sociala sammankomster för hennes skull, många gånger har jag tagit långpromenader i hällregn och ibland har hennes försök till att visa uppskattning slagit slint. Tillochmed när hon rullade sig i det som avloppsrensarbilen hade läckt ut på gatan kunde blott en blick från hennes gulbruna ögon smälta mitt hjärta som en glass i en bastu. Men... Imorse var jag inte nådig.

Det finns något som i folkmun numera kallas Teofil-korv. Delikatessalami som sålts i ofattbara mängder till ofattbara priser till pensionärer som inte visste bättre. En dryg decimeter av denna mytomspunna korv hade, antagligen av en pensionär som nu vet bättre, kastas ut genom ett fönster och landat på gräsmattan utanför huset där den djupfryst i väntan på bättre tider. Bella hittade den innan de bättre tiderna.

Hur får man en retriever att släppa något ätbart och ofattbart äckligt? Armstyrka, vilja och domedagsmorrande stämband är inte så effektivt som man kan tro. Hursomhelst, jag plockar upp hundbajs och bär runt med det i en liten påse minst en gång om dagen utan problem, men att slita och dra i planetens äckligaste livsmedel i arla morgonstund var sjukt äckligt, jag trodde att jag skulle kräkas flera gånger om. Men skam den som ger sig, tillslut segrade rättvisan och korven flög all världens väg, och här sitter jag fortfarande illamående och funderar i förtvivlan hur man avlägsnar den groteska odören från mina förr så oskuldsfulla vita yllevantar. (nej, jag stoppar inte in mina oskyddade fingrar i en retrievermun där något ätbart befinner sig.) Bella kommer hursomhelst inte få någon puss idag vill jag lova.

tisdag 5 februari 2008

In memorian

För inte så många dagar sedan brände vi salvia i konstens tecken nere i bildsalen, och numera stoltserar jag med rödspräckliga händer efter gårdagens brutala måleristund då jag i pur konstnärlig vånda slängde blod aka akrylfärg omkring mig. Vid den tidpunkten var jag rödfläckig upp till armbågarna, i dreadsen och på skorna, och ni kan ju i ren skadeglädje tänka på hur mycket färg jag var tvungen att skrapa bort från golvet. Dock var det så roligt att få ta ut sina inneboende aggressioner genom expressionistiskt målande att jag råkade missa lunchen.

Den här dagen har jag haft magen full av små råttor som Ellen uttryckte det på retorikkursen, dels för att jag höll ett engagerat tal om min morotslåda i vild panik, och för att jag lunchpassade med en miljon läskiga elever (LSare och män verkar inte ha någon känsla för Friskis, pfft) och för studierelaterade besvär som jag var tvungen att reda ut med respektive lärare på tu man hand.

Och som en pärla på ett snöre är dagen speciell i sig, ett monument att knäböja inför och i tystnad lägga några små blå blommor vid dess fot. Låter timmarna flyta, låter hjärtat slå och låter tankarna vandra dit de vill. På femte våningen brinner ljus inatt. Myosotis scorpioides.

fredag 1 februari 2008

Konsumtionssamhället från den ljusa sidan

Jag hör till den lilla skara som tycker att det är sjukt exklusivt att åka och handla, vilket antagligen beror på att jag inte brukar få göra det. Dels för att mina päron brukar handla på väg hem från jobbet för att spara bensin och restid (en vana från Kovlandsboendets glada dagar) och kanske dels för att jag är en sån där jobbig unge som gnäller tills jag får mitt rågkli och bigpack med kidneybönor.
Ju större affär desto roligare, bredare buljongsortiment och fler smaker på kattmaten. Det första jag idag insåg på citygross var att deras kundvagnar är tre gånger så stora som de på Ica Kovland och att de är nästintill större än min säng, och dessa vidunder menar de att man har laglig rätt att framföra på allmän parkering utan körkort i snömodd. Andra roliga saker med butiken var deras enorma lager av sharonfrukt och att flatspaning är nästan lika tacksamt som på IKEA.

Hoppetihopp

Vad gör Joe när det inte bloggas? En hel del vill jag meddela, men ändå förvånande lite med tanke på hur bråttom jag har hela tiden. En god nyhet är att jag äntligen börjat läsa igen, med min vansinnigt smidiga hund i knät sitter jag i mysfåtöljen klunkandes (nej, det där med att smutta är inte min grej) en regäl kopp te och fördjupar mig i den litterära världen. Eller i bögvärlden, beror på om jag sitter där och förenar nöje med PA. På det sättet blir jag lite klokare, lite latare och får några fler blåmärken på låren eftersom Bella väger lite för mycket för att smidigt kunna byta gosmetod.

Man måste uppskatta de lugna stunderna, och njuta av de mer våldsamma. Som igår då jag premiärade på ett 75-minuters brädpass iklädd världens fulaste shorts eftersom ägaren till de som jag annars brukar låna ville ha sina ägodelar för sig själv. Att jag någon gång skulle komplettera min träningsoutfit med plagg som juridisk sett är mina, är något som jag skjuter upp till framtiden. Eller ignorerar, som när jag av ren lathet inte orkade prova den där svartrödvita skönheten på Stadiums mellandagsrea och tillfället gick mig förbi. Hur var brädpasset då? Joo, sjukt jobbigt, sjukt kul och en aning generande. Dels för att jag ständigt höll på att tappa byxorna och dels av anledningar som alla som vet hur det går när jag försöker hoppa jämfota kan klura ut.