And suddenly, I knew.

Ibland drabbas man av insikt. Det kan ske på en mängd olika sätt i en mängd olika situationer. Ibland kan man få en harpun i bröstkorgen när man står och borstar tänderna, ibland kan man titta på molnen när den plötsligt dyker upp som ett linfrö ur tandställningen och ibland väcker en plötslig tanke sockerdricka i hela kroppen. Sockerdricka blev det en hel del av igår hos Sesskan som vi gjorde float av och mulade stört mycket hallon och glass, och även om jag bara badat en enda gång i sommar så har jag varit uppe på en höskulle. Dagens insikt har ett visst samband med gårdagskvällen; nämligen att även om jag jobbar mig fördärvad den här sommaren så spenderar jag all min lediga tid till roliga saker med roliga människor som tycker om mig och att jag är väldigt väldigt lycklig. Den insikten slog mig när jag torkade ett bord idag där en barnfamilj spritt förödelse och pastaälgar med köttfärssås omkring sig.
Imorgon bär det av till Piteå, och idag är det 30 dagar tills jag drar söderöver. Det är också 30 dagar kvar med min över allt älskade Bella.
Men jag håller gott mod, för det här årets nya kontakter, sommarjobbet och tisdagen har lärt mig en del om nya vänner och allt kan sammanfattas i: ömsesidig attraktion. Gemensamma intressen och saker att prata om är sekundärt, huvudsaken är att man helt enkelt fantiserar ihop att man passar sjukt bra ihop och sedan bara söker efter sånt som kan bekräfta illusionen. Och allt löser sig, sa han som sket i vasken.

När lugnet blev en sensation

Det är full rulle på mig dygnets alla vakna timmar förutom dem då jag står över vasken med näsblod. Slemhinnorna i mina bihålar uppskattar inte full rulle, men än så länge har jag inte börjat svimma i kassan så jag håller gott mod. Men plötsligt vaknade jag imorse upp till en ledig dag och för att slippa bli inringd slängde jag mig i arla morgonstund på en buss och drog norröver. Sedan jag blev stadsbo älskar jag verkligen att åka buss så det var väl spenderade pengar. Jag älskar också att resa iväg utan någonsomhelst planering med frukt och vatten i ryggsäcken som proviantal försäkring.
Och det är märkligt hur saker löser sig ibland, hur vaga men ack så piffiga kontakter med ack så piffigt hår kan rädda dagen och hur man plötsligt sitter på tu man hand med den vaga kontaktens förkläde och äter hallonsorbet i sommarsolen (som nästintill var obefintlig, men den var där någonstans bakom molnen.) Jag har idag lärt mig mer om glasblåsning än jag gjort under ett helt liv, fått skvaller om både den norra och Falunska flatgeggan och fått go lust att bruka lite civil olydnad här i min egen hemstad. Den nya och svindyra Pollysorten inhandlades och inmundigades, och jag tror aldrig jag skickat så många sms under en dag någonsin. Kanske är det tröttheten som gör det, men jag förstår inte riktigt hur jag kan vara med om så mycket på så kort tid och inte riktigt minnas det såhär efteråt.

Now over to something completly different; ni minns väl den lilla kratern jag fann i min tå? Den har ännu inte försvunnit även om den liksom har blivit mindre och liksom börjat ersätta det lilla lilla tomrummet med hud igen. Min kära mor kom häromdagen med en teori om att det är någon form av svulst som fått för sig att växa inåt. Men sånt är ingen fara, om det nu händelsevis så skulle vara fallet är det lätt som en plätt att pilla ut den med första bästa skalpell eller kanyl. Yey.
Jag tittar på min arma lilla tå med den arma lilla kratern och tycker det verkar obegripligt. Något som också är obegriplig är att det verkar som om jag inte jobbar imorgon. Ämen?

En sån dag... En sån där semesterdag.

Min semester fortsatte i djupa tallskogar norr om stan tillsammans med min snuskboll Bellabing. Densiteten av karamellmoments var mycket tillfredställande, långa promenader i tyst skog (helt utan joggare och okända flanörer, så man kunde pissa i blåbärsriset i godan ro när lusten föll på), jag har ätit ett helt paket keso på mindre än ett dygn, lyssnat på regnet mot taket, grillat champinjoner och haloumi och skissat på anatomiska studier i solskenet. Sommarens första bad genomfördes i den lilla sjön och jag löste korsord tillsammans med en farmor, en kopp te och njutit av alla de praliner som vettiga människor tycker är äckliga i Alladinasken.

Kvällen avslutades med ett underbart Friskispass, med musklerna knökade av kolhydrater studsade jag högre och vildare än någonsin förr, battlade innebandykillen under löpningen och tokade mig. Det var verkligen på tiden, träningen har blivit lidande till förmån för mitt jobb, som i sin tur skapar frekvent närkontakt med "gratis" mandeltårta och delicatobollar, och som det är nu får jag precis plats inuti mig själv och behöver ingen större ekvator. Det var ett kärt återseende efter all denna tid, faktum är att det blivit nya gupp i vägen sen jag cyklade dit sist och de gropar som varit är nu igenspacklade. Tänk vad saker förändras när man är frånvarande.

Holiday!

Två helt lediga dagar och jag har fått mitt livs allra första känsla av semester. Efter tolv timmars välförtjänt slummer mumsade jag i mig en långfrukost med nötter, yoghurt och banan för att sedan vara på toppenhumör inför hundpromenaden. Vi såg en fisk i ån och Bella blev så rädd att hon höll på att kissa på sig. Jag höll också på att kissa på mig, men det var för att jag skrattade så mycket åt min hund. På gräsmattan var det sjukt många starar när jag leifade ner till bibblan i god tid innan jag skulle snylta till mig lite ekologiskt fika.

Jag älskar bibliotek. Jag la vantarna på en bok om kvinnliga konstnärer och ytterligare en liten rackare från genushyllan, så min hög av queera åhdehärhinnerjagsäkertläsaisommarböcker blir allt större och högre.
När jag stod i kön för att låna dessa alster log boktanten ytterst vänligt mot mig. Hon sa hej och uppförde sig som folk i serviceyrken gör mest. Plötsligt är det som om hela tanten pyser ihop som en suffle och får något som närmast kan liknas vid avsmak i blicken. Hon snäser och frågar om jag vill låna om boken som ska lämnas in om ett par dagar. Jag frågar snällt vilken hon menar, och hon grymtar fram "Gay - Life and History". Plötsligt förstår jag att hon förstår att det framför henne står en fullblodshomofil (vilket en undulat skulle kunnat räkna ut efter en titt på mitt lånekvitto) och att hon lägger någon slags värdering i sin nyförvärvade insikt. När jag tar mitt kvitto för att bege mig därifrån med höjt blodtryck och lite rodnad på kinderna möts jag av ett par ihopbitna käkar, rest ragg och en blick som ser ut att vilja tipsa mig var jag kan finna närmaste veterinär.
Men det är klart, jag ska inte gnälla för att människor ser det som någon förbannad rätt att sparka på mig. Jag har ju precis (nästan eller bara ibland) samma rättigheter och skyldigheter som alla andra så länge jag inte håller på och skyltar med mig själv. Å andra sidan tänker jag inte sluta gnälla, för bögljugarskolan är bra mycket jobbigare.
Sådär, nu tänker jag fortsätta min semester.

Moment

Trots att mina tidskomplex inte riktigt släppt bettet om mig, börjar jag åter igen få små karamellmoments. Det kan vara att det plötsligt blommar åkervinda längs vägen från jobb nr1, att det växer smultron längs vägen till jobb nr2 eller att jag börjar fnittra hejdlöst när jag tänker på vad som sades i disken för några kvällar sedan (som det ser ut nu jobbar jag 7 dagar i veckan och har gjort så ett tag, så fnitter eller rosenraseri är mina standardlägen). Andra ögonblick är den hockeyfrilla med mellanportion köttbullar som framkallade ett svettigt astmatiskt anfall, men liksom hon som flörtade med mig från en enhjuling är det en annan historia.
Om jag trivs med att jobba? Joorå, för det första tycker jag att två lediga timmar är guldus, och det är alltid bra att uppskatta sin tillvaro och inte ta den för given. Dessutom gillar jag verkligen när det är full fräs och 400 norskar med skrikande ungar ska ha mat samtidigt, och i disken är det sånt tempo att jag känner mig som en bläckfisk på koffein och vräker gladeligen disk i maskinen och slänger mat, som skulle kunnat mätta alla barn i Afrika, i soptunnan. Tempot är viktigast, så det som hamnar på golvet är ett sekundärt bekymmer i prioriteringen. Fotbad har fått en helt ny innebörd.

Newton har gett terrorismen oanade möjligheter

Jag behöver inte gå på Gatufesten. Gatufesten kommer till mig. I eftermiddags beskådade jag den första illegala picknicken på vår välvårdade gräsmatta, och ryktena genom trappuppgången har nått oss om hur det brukar vara framåt natten framåt helgen. Det verkar som om det kommer bli en hel del skräp och skrän om nätterna, och lite sporadiskt kräkseri och kisseri eftersom det är så skyddat från insyn från vägen. De arma människor verkar däremot vara skyddade från insikt att de då visar sig från sin bästa sida för ett stort antal pensionärer med mycket fritid och en tonårsfamilj. Jag undrar hur pass jag kan zooma med min arma kamera, och funderar på att skaffa mig en liten arsenal av ärtrör och vattenballonger. Allt kan hända från femte våningen.

Working hard for the money

Det är inte så att jag har något med saken att göra, men jag hörde av en liten fågel att de stackars konfirmanderna ur årets EFS-kull våldsgästades mitt i natten av ett gäng synnerligen förvirrade och glada japaner med flaggor, bengaliska eldar och supersmaskig fusksushi som tagit de arma japanerna en 5 timmar att knåpa ihop av kokos och marsipan. Så om du såg ett gäng iförda morgonrockar, fanor och lampskärmar så var allt i sin ordning.

Jag har inte varit särskilt synlig och social på sista tiden, jag jobbar och sliter, och tycker att det är riktigt roligt. Idag under mellisen då barnen mumsade chokladpudding insåg de naturligtvis att den såg ut som bajs, och genast övergick konversationen till att försöka överträffa varandra i uttalanden om äckliga saker.
Följande sade en liten unge: "Jaaa, men tänk en pizza med bebisdregel! Och med grönt slem! Och med grönsaker!!!"
Notera att det sista uppenbarligen var värst.