Prrr....Prrrr.....

Alla ni som sett mig hantera en katt (eller en katt som hanterar mina fötter) slås med största sannolikhet av den största häpnad när jag berättar hur jag spenderade merparten av förra veckan. Som direkt verkan av att plötsligt bli gräsänkling var jag också kattvakt. Oräkneliga är de katthår jag snytit ut ur mina näsborrar, men det är kanske sådant man får räkna med när man tar sitt kattvaktaruppdrag på största allvar och troget spenderar kvällarna horisontellt i soffan med minst en, ibland tre kissar, i min omedelbara närhet, oftast en på magen, en i knävecken och en övervakande på ryggstödet. Ett samspel, en relation och ett visst tycke har uppstått emellan mig och missarna, och numera kånkar jag tillochmed runt på dem ibland trots att de har klor. För klor de har de. Som de kan anfalla mina stackars sovande fossingar med, vilket föranledde till att grannen väcktes av ett avgrundsvrål i arla morgonstund.

Det här är vad alla säger om mig.

Fördomsanalys om vad folk har trott om mig hittills.
Hej jag heter Joe. Jag är 23. Jag är vegan. Jag är nykterist. Jag är buddist. Jag röker. Jag är dryg. Jag är sanslöst snäll. Jag är kattmänniska. Jag är gay. Jag är en hejare på metall. Jag är oanständigt hurtig. Jag är kritisk. Jag hatar folk som ser på tv. Jag stöder Greenpeace. Jag kan sticka. Jag är feminist. Jag är blyg. Jag är 171 lång. Jag är skitsnabb. Jag har en ängels tålamod. Jag har sett alla avsnitt av L-world. Jag gillar vinrött. Jag älskar min hund.

Ja, ungefär så. Hur mycket som stämmer och hur mycket som inte gör det låter vi vara osagt.

Om jag skulle få för mig att råna en bank eller något.

Någon gång i svunna högstadietider då jag kanske var en aning förvirrad i min könsidentitet köpte jag ett par vita leggins under vild peppning av Sesskan. Hade jag vetat att dessa leggins innehållandes min ändalykt skulle flashas i syslöjdstrappan (jo, Sessk, I still remember you know) hade köpet kanske inte blivit av, men ändå. Så jag förvånade mig själv idag när jag plötsligt kommer hem med inte mindre än 5 par strumpbyxor, jag ville så gärna förklara för kassörskan anledningen till denna nylonorgie men något i mig anade att hon inte skulle rulla av och an i svettiga lakan natten igenom om jag höll tyst. Vad jag ska med så mycket kalasbyxor till? Är det gamlingsfest så är det, och alla strumpbyxorna ska nog bäras mer eller mindre samtidigt. Kan bli riktigt kul och nej, jag ska inte vara bläckfisk. Imorgon bär det av igen till dalaskogen, till Filemon, knäckebröd, mässing och hondendärsomkanskeärlitespeciell. Och till frukostgröten naturligtvis, mina salivkörtlar blir alldeles till sig av blotta tanken.