måndag 29 juni 2009

Tack.

Att ställa ut sina alster och bjuda in varenda kotte man känner är fantastiskt pirrigt och pirrigt fantastiskt. TACK alla ni som pallrade er uppför berget och förärade mig en snutt tid i min nervösa stund. TACK till frugan som minglade med mina bekanta med beundransvärt mod för att vara så liten, för ciderassistans och lugnande ord när jag började misstänka att jag egentligen var en bluff. TACK till mina fäder vars tålamod med sin vimsiga dotter skulle få änglarna att burra upp sina vingar av avundsjuka. TACK alla ni som sa fina ord och TACK för alla små underfundiga kommentarer och tolkningar av mitt måleri. Tack. Och varsågod.

onsdag 17 juni 2009

tisdag 16 juni 2009

Giv mig idag mitt dagliga äventyr

Vissa dagar har en viss karaktär. Gårdagen till exempel var en rätt förutsägbar vanlig dag men hade ändock några inslag som bildade en särdeles besynnerlig bouquet som liksom ligger kvar gommen.
Den här dagen började dramatiskt, det första jag noterade var att det i min hals låg en massa slem och gosade med mina halsmandlar, och att jag hade ont i min vänstra hörselgång. Icke, tänkte jag, för idag var första dagen på resten av min karriär inom folks ätande i samband med deras förskräckliga konsumtion. Som förvisso betalar min lön, men ändå.
Jag placerade i arla morgonstund min ändalykt på Solweigs trygga sadel och trampade i god tid iväg i det norrländska oerhört cykelvänliga kuperade landskapet. Trodde jag. Motvinden tvingade mig att trampa på som galning även i nedförsbacken och inta 45 graders lutning när vinden kom från sidan.
Kändes bra att vara tillbaka, folk kom ihåg vad jag hette (tack dreadsen) och jag fick betalt för att lära mig roliga nya rutiner medan jag proppade i mig gratis introdags-daim.
Men dramatiken tog inte slut där! Sicket spännande liv jag lever, för när jag kom hem skulle jag laga mig en portion löksoppa och av någon outgrunlig anledning dänger jag furuskärbrädan rakt i nyllet på mig själv. Se där.

söndag 14 juni 2009

Om den garderob jag inte har (eller befinner mig i)

Det finns folk som bloggar om sin garderob och trasorna inuti den. Märklig syssla. Jag har ingen dagens out-fit, jag har en uniform. Randig luvis, t-shirt, sjalen, favoritjeansen: klart. Dock skulle jag såhär i efterhand kunnat tänka mig en kompletterande regnracka eller åtminstone ett paraply under helgens tripp till frugan i huvudstaden, det regnade sådär löjligt mycket. Konstant. Såhär efter det sista avslaget från den framtid jag eftersträvat, har min hjärna i självförsvar konstruerat en lätt skeptisk attityd till Stockholm. Allt är så svårt, det är inte ens lätt att glo rakt fram i tunnelbanan. Allt folk som uppenbarligen är på väg någonstans är också besvärligt, liksom att när man skaffat sig en fru får en armé av ex, exets ex, exets nya, exets nyas bekant och exets hund på köpet. Nåväl, kanske överdriver jag besvärligheten och den sistnämnda var ju faktiskt riktigt trevlig. Kanske borde jag ha en snitsig poäng ungefär här, men jag väljer att avsluta med insikten att 40 mil är tramsigt.

onsdag 3 juni 2009

Om att inte skriva ett inlägg

Nej, jag tänker inte skriva om hur vedervärdigt det är att ha lämnat Dalahästalandet och jag tänker inte skriva om mina funderingar kring huruvida det kan vara en livsstil att gå runt och snyfta. Kanske kommer jag inte skriva om min kortistripp till huvudstaden då jag lämnade in mina arbetsprover till de ouppnåeliga konstskolorna, inte heller älta saknaden av min fina fina Frugan eller om hur ont jag har i min lilla kropp. Inte en rad kommer skrivas om mina långa melankoliska hundpromenader, saknaden efter vänner från alla episoder av mitt liv eller om hur knäckt jag plötsligt blev när bilen lämnade Leksand i eftermiddagssolen. Lämnade mitt hem. Lämnade en familj. Lämnade myskvällar i soffan med Frugan och alla katterna.
Sedan tänker jag inte skriva om hur många nyheter det verkar finnas i stadens flatfauna i vår, vid E4:an upptäckte jag faktiskt en sterotypisk men ack så ovanlig mc-flata och kassörskan såg synnerligen misstänkt ut när jag köpte 25 frimärken. Fast det är ju sådant som jag inte skriver.