måndag 28 juni 2010

Fina lilla bästis


Åh jag är så tacksam att jag får ha min lilla hund, det är en sann välsignelse med en så trogen luden vän. Det bor ett litet djur i min lägenhet, och vi tycker så mycket om varandra fast vi inte kan prata med varann. Jag är så glad att vi får umgås hon och jag utan att hon är riktigt min, ej heller riktigt min mammas eller riktigt kennel-Gunillas. Jag är hennes.
Idag har vi gosat på köksgolvet, ätit gurka, badat i ån och ätit bajs. Ikväll ska vi ut på vischan och hundträna en kär väns katter.

onsdag 23 juni 2010

Frisk och flåsig

Det här är ungefär så som jag skulle vilja leva. Bella och jag har haft en så fin dag, under förmiddagen rostade jag müsli och bakade himmelsk mazarintårta (perfekt om man känner att den vedertagna mazarinen storleksmässigt liknar en fingerborg med lite marsipan i) och sedan drog vi ner på stan. Bella badade i havet efter lite övertalning från min sida och sedan gick vi in i djuraffären till jyckens förtjusning. Jag köpte akvarieslang eftersom jag grunnar på ett dräneringssystem till min framtida rovodling och Bella försökte snatta tuggrullar (hon fick en tuggrulle tillslut, jag är ju inte helt hjärtlös).

Sedan, ack som jag väntat, cyklade jag ner till hippaste parken i stan för att tillsammans med allsjöns morsor, tanter, farbröder, fjortisar, barn, avdankade skidlöpare och helt vanligt folk avnjuta säsongens första friskispass. Folkhögskoleliv gynnar det mesta (såsom självkänsla, kreativitet, herpes och livsgnista) dock inte fysisk kondition. Jag överraskades av mina muskler gång på gång. "Nejmen hej på dig fru Innanlår, är DU här?" och "Hoppsan hejsan fröken Triceps, nejmen oj jag kände knappt igen dig, jag visste inte ens att du bodde kvar!"
Ja. Men fantastiskt roligt var det. Oj oj oj. Nu ska jag inta en skål fil med min egenhändigt rostade müsli (jag kanske lär er i sommar, vad sägs om det?) och sedan ska jag kolla på tv. Ett program handlar nämligen om en straight brutta som flyttar in hos en massa flator för att undersöka hururvida den där lesbiskheten påverkar henne. Den kanske smittar? Jag har poppat popcorn och har höga förväntningar. För jag har ju faktiskt umgåtts med heteron hela mitt liv (jag vill inte outa någon, men jag har mina misstankar om att tex en barndomskompis och min moster är heterosexuella).

tisdag 22 juni 2010

Retreat i spenaten

Istället för att stanna kvar i den här förplytade staden lånade jag pappsens bensinslukande vrålåk med automatväxel och V8motor och for ut i skogen. Hunden och farmor följde med. Tyst susande tallskog, rödstjärtar som ängsligt kvittrar i trädkronorna och endast myggornas surr om nätterna är som balsam för min hittills rättså porösa själ. Tack och lov verkar den här sommaren vara den pisskallaste i kvinnominne, så inga störande grannar till farmors lilla stuga syntes till. När jag inte roade mig med jycken i skogen satt jag med en tekopp i solen och skrev i anteckningsböcker med en mycket eftertänksam min, som en riktig skribent. Så länge som utställningen hänger uppe låter jag måleriet vila lite, så jag har börjat skriva. Ordentligt. Skriver om det jag hittills lärt mig och försöker summera till någon form av sammanhängande sörja.

Nu är jag i stan igen, och har ätit glass med en vän som jag inte fullt ut anat varit mig så kär. Jösses Amalia, de ploppar upp som svampar ut marken de här fina snubborna och vete sjutton vad jag gjort för att förtjäna dem.
Min semester i skogen har fått min livslust att komma åter. Så jag kavlade upp ärmarna, plockade, dammsög, piskade mattor, dammade, skurade och fejade, och under allt damm och bråte fann jag helt överaskande... mitt rum.

söndag 20 juni 2010

Putt.

Glad i hågen tänkte jag att jag skulle bege mig ut på äventyr tillsammans med hunden, till ett evenemang strax utanför stan. Svägerskan hade lånat bilen, men jag tänkte att bilberoende är tramsigt och varför inte passa på att bussträna hunden när tillfälle? Ankom till busshållplatsen tio minuter innan bussen skulle gå. Det kom ingen buss. Jag väntade en tveksam halvtimme ända tills några reklamare skulle byta affischer på busskuren. De frågar mig vilken linje jag väntar på, varefter de säger att den linjen nog inte kommer förrän om en halvtimme. Sista veckorna har varit en aning påfrestande, så jag tar jycken och går vidare varefter jag råkar bryta ihop och gråter en rejäl skvätt. Går hem istället. Köper ost. Kokar soppa och trycker i mig några nötter. Men någonstans är det klart som korvspad att folk inte vill åka kollektivt i den här stan när det faktiskt inte verkar funka.

torsdag 17 juni 2010

Bella Buff Linslus

Det här är sannerligen ingen outfitbild utan bara min hund. Och så råkade jag, mina nya bralls och snövita ben komma med i bakgrunden.

Bytt är bytt!

Åh gårdagskvällen var förträfflig! Vi hade bytesparty, en synnerligen fashionabel sysselsättning. Alla vältrade in genom dörren med kassar fulla med kläder som man innerst inne vet har gjort sitt i garderoben. (För precis som i kärleksrelationer innebär ett njaa alltid nej när tveksamheten smyger sig på huruvida man ska fortsätta verksamheten. Då är det bättre att lämna över till någon annan som kanske blir sketaglad.)
Kvällen fortgick såsom så att man en i taget presenterar sina ägodelar och de andra i församlingen får buda genom att ange en siffra på en skala 1-10 för ange hur starkt begär de har efter denna presenterade pryl. Det blir väldans roligt, och det som ingen vill förbarma sig över hamnar i en hög som slutligen hamnar på närmaste second-hand.
Helt fantastiskt att bli av med gammalt bråte som andra uppenbarligen blir förtjusta i, och konsumera utan att egentligen konsumera. Personligen kammade jag bland annat hem ett helt gäng snygga tröjor, en röd luvis, ett bodybutter och de mest absurda hängseljeansshorts jag någonsin burit Synd för er att jag inte driver en modeblogg, då hade ni kanske fått ett obscent bildbevis.

onsdag 16 juni 2010

Phu

Utschasad. Så hör jag hört att det kallas, helt utschasad. Phu, efter vernissagen tillät jag tröttheten komma över mig och jag har varit en slagen hjälte sedan dess. Jag är himla glad att jag har den här lilla semestern innan jag börjar jobba, så om dagarna gör jag inget mer ansträngande än att städa till bra musik i väldigt sakta mak, gå långa promenader med hunden och röra om i min surdeg. På tal om det blev jag jagad av aggressiva kråkor häromdagen, jag och Bella Buff fick springa för livet för att undkomma. Läskigt. Och angående surdegen får hunden något religiöst i blicken varje gång jag rör i den. Är inte helt säker på hur jag ska tolka det. Så nej, jag gör inte särskilt många knyck alls just nu, inte mer än att jag ska ta en promenix till postlådan (tänkte ett ögonblick skriva soptunnan, men det hade blivit helt fel) och kanske mixa ihop lite hummus att äta till den enorma mängd rågbröd jag bakade häromnatten.

torsdag 10 juni 2010

Har intet mer att tillägga än håhå jaja

Tjohejsan vilka veckor jag har haft. Jag har brutit upp från Värmland, den separationsångesten var inte att leka med. När de två som jag misstänkte skulle bli jobbigast att ta farväl av fick för sig att fara prexis samtidigt grät jag som man grät när man var liten. Inte den där snyftande tår- och snorgråten utan den där hela kroppen går bärsärk och hela mellangärdet rister i väldiga helt okontrollerbara konvulsioner. De for och tog mina lungor med sig. En vän som ännu inte hade begett sig av tog mig varligt i handen till gräsmattan och puttade ner mig på ändan och sa åt mig att ta djupa andetag. Det gjorde jag och snart började jag gråta på ett mer normalt sätt. Det är inte humant att tvingas bryta upp från sin flock och sitt folk. Sin nyfunna familj. Herregud vad jag grät och jag saknar er fortfarande. De började kalla mig BölFia, som övergick till BögFia när de började tröttna på mitt snyftande och hulkande. Slutsats: jag har varit på ett ställe med väldigt väldigt fina människor.

Som plåster på såren drog jag efter skolavslutningen ner till Göteborg för att nosa på en queerfeminsisk festival (okej, den heter ju något annat men jag har fortfarande väldigt svårt för L-ordet). På senaste tiden har jag märkt hur stor vikt jag lägger vid hur folk luktar. Och vi kan väl säga som så att i en lokal knökad med brudar som inte luktar som konventionella brudar som desstutom gillar brudar är något högst besynnerligt. Till en början var jag helt skräckslagen men en stund senare väldigt glad och fick god användning av den fenomenala dansteknik jag utvecklat i Värmland.

Väl hemma i Medelpad dråsade jag rakt in i studenttiderna, väldans roligt och en aning panikartat eftersom jag vant mig vid att befinna mig ute i obygden och inte se nya människor oftare än fullmånen. Dagen till ära svidade jag om från min vanliga dreadsflateoutfit till att klä upp mig till powerdyke, åt väldiga mängder tårta och frotterade mig med gamla godingar från förr. Tack till N som sedan hjälpte mig att rama målningar till gryningen och tack till Bella Buff som bajsade precis vid hundbajstunnan i förmiddags.