Observation av kundavkomma

Barnen fortsätter skrika på jobbet. Idag började en unge på typ 5 bast skrika vid kassan när jag informerade om att det ingick mjölk eller läsk i barnportionen. Ungen blev desperat. "NEEEEEJJ!!! MAAAMMA, jag vill ha VATTEN!!!" Mamman betalade den förtjusande kassören med dreads och försäkrade ungen att denna kunde få vatten. "Men maaaamma, det är ju DRICKA eller MJÖÖÖLK till min mat, jag VILL HA VATTEN!!!!"
Barn är gräsliga. De flesta normala barn skriker om det motsatta, om allt sliskigt sött och fett de vill ha (som de INTE har vett att uppskatta, jag är av den starka uppfattningen om att barn inte kan vara godissugna, de är bara oförskämda. Vänta tills ni får PMS, brukar jag tänka, då ni.) Så den ungen gjorde min dag.
Nej, jag tror inte på att man kan vara barnkär. Som om alla barn vore likadana. När de små odjuren sitter och fullständigt utsöndrar köttfärssås ur alla små porer (för de måste de göra, med tanke på hur barnstolarna ser ut fem minuter efter att man kört alla 15 i diskmaskinen) och nödgas prata med föräldern som antagligen vill klaga på maten hör det liksom till att man ska gulla med ungen också. Euw. Men jag har kommit på ett trick. Jag fantiserar ihop att det istället för ett barn sitter en 8 veckor gammal golden retrievervalp i barnstolen. Då gullar jag med kvittrande bäbisrösten som bara den, ja herregud i min lilla låda vad jag kan gulla då.

Internationella BarnskrikarDagen

Om ni inte märkte det så har det varit Internationella BarnskrikarDagen idag. I alla fall på jobbet firades det med pompa och ståt. Inte lika kul att stå vid sidan om (som det ofta blir med festligheter som inte man inte helt och fullt känner för att helhjärtat deltaga i) och efter förra veckans inklämda 60 timmar och kvällspass börjar jag känna mig lite mätt på att kränga köttbullar. Imorgon är jag ledig och hoppas på att få dejta en kär pingla och dricka te på balkongen. Förresten är det rätt bra att jobba såhär intensivt, det blir som en form av beteendeterapi. För när flatpar med bebisar och världens gulligaste sparrisar kommer förbi (naturligtvis beställer de broccolibiff) har jag liksom inte ork att drabbas av svettiga astmatiska anfall. Så i slutändan lär jag mig kanske att alternativ samlevnad är något heeeeelt normalt, inget att hetsa upp sig över.

Hej igen

Tro´t eller ej, men jag bloggar mest hela dagarna. Eller vänta lite nu, jag jobbar hela dagarna och fantiserar om vad jag skulle kunna blogga om. Jag var på en klämkäck finlandssvensk släktträff förra helgen och spenderade senaste natten hos en kär vän med te och solroskakor. Emellanåt brottas jag med hunden och torkar basilikablad inför hösten. Men större delen av mina dagar spenderar jag på min arbetsplats som är en utfodringscentral av större modell för folk i allmänhet. Så äre serru.

Sommarnorrland

Häromdagen for jag och några av de bästaste bästaste brudar på en roadtrip som blev ofrivilligt lång (en del skulle kanske kalla det för köra vilse), men vi var glada över att se så galet fantastiska vyer över ett stört vackert medelpad. Slutligen anlände vi till den tjusiga värdinnan som bor långt ute i spenaten och inkvarterade oss i en lummig trädgård. Vi åt sojakorv, chips och drack te till gryningen. Strax innan midnatt knatade vi delvis barfota till en fin liten sjö och badade bland en massa mörtar som inte lät sig skrämmas. Inte heller myggen, om man stod alldeles stilla och lyssnade kunde man höra deras närvaro som tusen minivuvuzelas. Jag älskar verkligen att bo i Norrland. Det är så sjukt vackert. Vi satt i shorts i trädgården till gryningen, helt plötsligt hör vi ett fasligt skrikande i buskarna, varefter två grävlingar rusar fram på gräsmattan. De slåss och väsnas, sedan försvinner de lika fort som de kom. Coolt. Vi körde tillbaka till civilisationen i fasligt fint norrländskt morgonljus. För ni vet väl att det aldrig blir mörkt här om sommaren?
Dagen efter drack jag en hel del kaffe på jobbet och idag tog jag en långpromenad i skogen med BellaBuff. Hon badade i en liten damm och åt smultron. Det känns som om hon är mycket bättre på det här med somra (om tillvaratagandet av årstiden nu är ett verb). För jag råkade kliva på en fjäril och kissa på en huggorm. Den väste och blev sur, tro jag det.

Arma kulturarbetare

Just nu håller jag på och bearbetar ett jobbigt projekt som jag absolut vill hålla för mig själv, vilket i vanlig ordning föranleder till att jag omedelbart måste börja bräka om saken i fråga. Men jag har slagits av tanken att om jag skulle ha en viss bild på väggen så skulle allt bli så otroligt mycket lättare. Jag vill ha en person som klappar på en häst. "Åhå", tänker ni (gjorde även jag en hundradels sekund) "men kan inte du måla den bilden då, du som är så begåvad inom visuell bildframställning?"
NEJ! Herregud, hur skulle jag kunna göra det? All kreativ verksamhet är som att återlåta sig själv, men att försöka producera är lite som att bajsa på sig.

Hursomhelst är utställningen nedplockad för i år, yes box vad skönt! Att ställa ut är lite som att klösa i sår eller ha träningsvärk. Skönt-ont helt enkelt. Så nu är hela hallen överbelamrad med alster som inte riktigt vet vart de ska ta vägen. Vissa har beklagat sig över att jag sålt så erbarmligt lite i år, men vet ni? Vet ni vad? Det är inte det som är viktigt, inte alls. Att ställa ut är en process som är helt avskild från ekonomiska aspekter, det är något helt annat som händer när allmänheten spanar in ens verk, något som är skitcoolt. Prova själva vettja.
Men å andra sidan är de målningarna förbrukade, så nu finns det en gyllene möjlighet att pruta en femhundring eller i vissa fall två, lätt som en grisblink. Jag har ingen använding av tavlorna längre i den här staden. Längtar som attan till hösten då det blir stadsbyte.
Förresten, är det bara jag som tycker att det är fantastiskt (eller sannerligen på tiden) att Socialstyrelsen ser över sina kriterier för könsbyte? Milda makaroner, det har till och med lagt fram teser som nyanserar begreppet kön. Det är så galet stort. Jag ska genast fira med några kakor och ett stort glas saft.