Inspirationens tvära kast

Ja här i Norrland är allt lite upp och ner, jag är en förmiddagsmänniska som fnyser åt nattlig kreativitet, men i samma ögonblick som klockan passerade 22 slogs jag av en intensiv lust att skapa. Inte nog med det, jag gluttar på min gamla låda med cernitlera och dreglar.

Gilla

En sak jag gillar med Göteborg är att man kan stövla in utan sällskap på en öppen föreläsning, men tio minuter senare finna sig multimingla med femton människor samtidigt (efter att inför var och en genomgått en mindre herregud-vart-har-jag-sett-den-här-människan-förut-kris). En sak jag inte gillar är blåsten och regnet. Vissa hävdar att det varit en regnigare höst än vanligt, men det är samma folk som säger jämte istället för brevä, så jag vet inte det jag. En sak jag gillar med att ha bott i Värmlands blindtarm är att tågresor på 12 timmar känns helt normalt, så 7 timmar upp till Medelpad är helt smärtfritt. Nu är jag "hemma". Hunden är lite misstänksam, hon undrar hur länge jag tänkte stanna den här gången innan jag överger henne igen. Det gör lite ont i mattehjärtat, men det lär släppa om några minuter. Om inte annat med lite frolic.

Rapport från ett födelsedagsbarn

Trots fredagens nederlag mot vädrets makter allierat med soffans dragningskraft blommade återstående delen utav helgen ut i sprallirajraj. Mina sociala skills testades till bristningsgränsen och så har jag hälsat på självaste hetaste Alice B, denna idol från sparristiden och skönsjungande gestalt. Lördagskvällen bjöd även på vinteräpplen, telefonnummer, cyklande i hundväder, dödsföraktande promenader längs avenyn, rabiata genusvetare, sammanträffande, dramatik och dansande med nykterister tills höftledsinflammation inträdde. Allt avslutades med en cykeltur genom natten. Med tiden tycker jag mer och mer om nattliga cykelturer. Söndagsmorgon inleder jag med att plurra i en översvämning vars djup jag underskattade innan jag bestämde mig för att cykla igenom den. Mycket dålig idé. Nåväl, hemma hos typ världens snyggaste Sesskan fick jag både torra strumpor, pannkaksbrunch och plastpåsar i skorna innan jag skulle vidare för att äta födelsedagspizza med kombosarna. Nu skulle man kunna tro att jag ätit nog med mumma, men icke! Kvällen bjöd på ostmackor och chokladbollar och mer fint folk. Sedan råkade jag fylla år. I år tänkte jag inte så mycket på det, sa det inte till någon, ändå fick jag galet mycket uppmärksamhet. Brev, samtal och besök, och så en cheesecake på det. Himla fint.

Trött och kanske lite duktig

Efter att ha bakat surdegsbröd och lagat en underbar lasagne åt mina utmattade sambos blev jag trött. Men jag snörde på mig pjucksen, borstade tänderna och grimaserade åt spegeln i något som jag antar skulle föreställa ett muntert leende. Kvällen skulle spenderas inne i stan på ett event jag längtat efter i fyra veckor (men på grund av den stora bögljugarskolan blir det varken substantiv, verb eller adjektiv som kan avslöja eventets karaktär) och ute öste regnet ner sådär Göteborgskt som det så ofta gör i denna landsända. Det tar 35 minuter att cykla, om man trampar lite mjölksyra längs vasagatan. Tappert drog jag på mig regnjackan och hoppade huttrande på cykeln. Efter hundra meter började hällregnet rinna innanför kragen på mig. Nej. Nej, jag gav upp. Vände. Klampade in genom hallen igen och kände mig som världens dåligaste människa. Skickade ett avboknings-sms och fikade i köket. Tänkte att det var lika bra att jag inte for, för nu fick jag ju ont i magen (efter tre surdegsmackor med tahini och en kopp varm choklad visserligen). Dålig dålig dålig i kontrast till duktig duktig duktig. Men jag jobbar på det. I skolan trycker jag lurarna i öronen och skärmar av, dåliga band som jag inte tycker om men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer. Jag jobbar på det. Liksom på tussarna i armhålorna, jag funderar seriöst på att aldrig någonsin ansa behåring nedanför axlarna igen.

Berlin och Böcker

Precis som alla andra har även jag nu varit i Berlin. Om dagarna har jag hetsat runt på gallerier och utställningar, varefter jag begrundat den lokala kulturen. Vi hittade en resturang där ölen var billigare än vattnet och så härjade vi runt runt i tunnelbanan. Inte sådär jätterevolutionerande egentligen.

Äntligen hemma på cykeln igen. Jag gillar att cykla, även om tiden på spårvagnen kan nyttjas till att skriva dagbok, å andra sidan tänker jag väldigt bra när jag trampar järnet längs vasagatan och kryssar mellan barnvagnar och flanörer. Ibland nynnar jag ihop feministiska visor och ibland trillar poletten när. Oftast obehagliga poletter som jag ditintills inte velat kännas vid, men ibland trevliga sådana. Som att jag har det väldigt bra. Om dagarna målar jag och är allmänt djup och estetisk, för att lagom till skymningen slå mig till ro i världens trevligaste veganska engelsktalande hushåll. (Även om det börar bli lite svenska nuförtiden också. Snor, geggamojja, snuskhummer och fläska på dig är sånt som jag hittills tillfört till min kombos vokabulär.) Efter måltiden som jag inte alltid lagar och efter disken som jag inte alltid diskar drar jag mig tillbaka på kammarn och skriver och läser. Stadsbibblans genushylla är sannerligen inte att leka med, så jag drar hem kilovis med queerlitteratur varje vecka. Just nu plöjer jag den här festliga luntan , Hatar Gud Bögar av den regerande herr Gårdfeldt, som fått mig att totalt älska begreppet genusproduktion. Denna varvar jag med tex Noah Widqvists "Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle". Även om språket i den sista inte var det mest praktfulla sådär som jag föredrar läste jag den ändå från pärm till pärm och grinade tills gryningen kom. Men jag läser fröjdliga böcker också, som såhär i detta hus handlar om build your own cat; for lonley lesbians. Det är sånt jag får ägna mig åt när min genusproduktion varken är korrekt eller tillräckligt kontroversiell för att uppta mina lördagskvällar.

Stora BögLjugarSkolan

Hej och välkomna till Stora BögLjugarSkolan! Kursplanens namn är ett begrepp som myntats i Anders Öhrmans antologi Komma Ut. Kursen innefattar total pronomenkontroll i dagligt tal, ruskigt snabba vändningar i samtalsämnen och hyvling av sanningen tills den är halv. Ingen kommer någonsin ana att du är BÖG, för din hjärna och lingvistiska förmåga kommer smidig som katt på gungfly hantera omvärldens förväntningar. Kursens mest begåvade elever får ett diplom och en rubiks kub att pyssla med den dag de låses in på sluten anstalt efter den stora nervkollapsen. Regelbundna sammanbrott och panikångest är helt normalt och ett indicium på att du följt kursplanen till punkt och pricka. Särkilt noggrannhet uppmuntras i studerandet av stycke 7:2, Total Självförnekelse i relation till Fullständigt Självhat. Nu åker jag till Berlin. När jag kommer åter väntar läxförhör.