Förnöjsamhet

Hunden ligger och snarkar i sin säng. Vi har varit ute i hisingsskogen med Pärlan, solen glittrade i snön och vi lyckades försvara våra mackor från hunduslingen. Med kaffe i kroppen, rosor på kind och solsken i blick började jag städa, dammsugade upp tussar med hundhår och ett imponerande lager damm, sand och grus. Tillfredställande smatter i dammsugaren. Skönt, lägenheten känns plötsligt lite större, som om avlägsnandet av det där lortlagret gett 1mm extra i takhöjd. Ikväll ska vi till Pärlan igen (notera mitt tal i vi-form), hänga och bara ha det bra. Fin söndag det här.

Det näst viktigaste

Ibland när en pratar om feminism möts en av det föga övertygande argumentet att "det finns viktigare saker att prata om". Idag tänkte jag inte gå in närmare på det problematiska i vem som bestämmer vad som är viktigt, och vad detta har med normer och förtryck att göra. Nej, istället tänkte jag prata om att jag har börjat bajsa två gånger om dagen. Sjukt störigt. Ni vet, en morgonbajsar och tror att hela dagen är safe, men icke! Är det på grund av min veganska fiberrika diet? På min ökade mängd motion sedan hunden flyttade in? Har ingen aning. Och, här kommer ingen gnälla om att det minsann finns viktigare saker att prata om.

Fin lördag

Väldigt pepp just nu. B-kursen rivstartade, och såhär andra dagen är jag nästan med på tåget. På måndag ska jag ha analyserat en massa text om maskulinitetsforskning, men vaddå, jag har ju hela helgen på mig. Igår var jag på utflyttningsfest, vilket innebar en rejäl basgång eftersom de utflyttande tyckte sig kunna unna sig ett besök från störningsjouren såhär sista veckan, och det pratades transpolitik, klassproblematik i läkarprogram och luftens kemiska sammansättning. Otroligt befriande med queera, patriarkatfria, nördiga bubblor. Och när jag kom hem kände jag en sällsam känsla av att inte vara ensam. Imorse gick jag och Bella på brunch i grannkollektivet, och sedan på demon mot tvångsteriliseringarna. Snön fullständigt vräkte ned, och det var så peppigt att se så många, så fina, så snöiga, samlas för en god sak. Minglade så jag nästan glömde mig själv. Dyblöt och med hopp om framtiden begav jag mig hemåt för en kopp varm choklad och ostmacka. Nu väntar vi på grannspanieln som ska vara hos mig medan dess människor är på fest. Hoppas att Bella inte äter upp den.

Tillvarons vågskål

Klarade sista tentan galant, och tillbringar några dagar med att inte vara genusstudent. Då går jag i skogen med hunden istället, pysslar hemma, är på gott humör och plötsligt lite kreativ igen. Tillvaron balanseras upp med hundslagsmål i hallen och känslan av att vara den enda som drar i alla relationer. Kompenserar upp det med chips så är allt på plus igen.

Och skalpellerna härjar vidare...

För ett halvår sedan blev jag alldeles vansinnig på KD och deras feta rövar. Så arg att jag skrev ett inlägg vars rubrik innehöll ordet "pungspark", detta blev sedemera den här bloggens mest lästa inlägg tack vare alla vilsna googlare. Nu händer det igen, och nu är det hela allianseländet jag vill kasta bajs på. DN och QX. Kul med tvångsteriliseringar! Kul att äcklig transfobi vinner över svensk grundlagsstiftning! Kul att Barbro Westerholm, som ändå gjort ett och annat vettigt genom åren, säger att det "kan man leva med". Kul att staten fortfarande skär i folks underliv mot deras vilja! Seriöst, fy skäms!

Mellan böckerna, chokladen, tårarna, snytpappret och hundbajspåsarna.

En vecka kvar till sista tentan så jag har oftast näsan i en bok eller i vasken med näsblodet rinnandes. Hunden är tack och lov hur trött som helst efter miljöombytet, och ligger helst på sin filt och snarkar dygnet runt. I pms-dimman och stressilskan saknar jag alla som jag någonsin saknat, och börjar i desperation smida planer om att lämna allt för västerbotten, börja missbruka vadhelst som missbrukas kan eller åka tvärs över Sverige för att hämta hem Luckey så jag får känna mig trygg och glad igen.

Det bidde inget bloggande

Det bidde en massa annat. Förstår att alla ni 8 som följer mig funderat på vart jag tog vägen. Jag begav mig till Medelpad, eller om det var Narnia. Kändes som så när jag hoppade av tåget ner i snön och permafrosten. I denna snö gick jag med hunden och dagarna gick de också i en farlig fart. Hade innan gruvat mig för ett segt jullov i exil, men glömde bort det för att istället rida igen i en härlig nostalgitripp på gamla ridskolan och känna hästlukten i näsan. Jag hängde i min före detta svärfamiljs hem och hos gamla bekanta, och fick känna mig som ett välplacerat soc-barn. Jul blev en stillsam historia, väldigt skönt, och nyår spenderades med den bästa klanen ute på den medelpadska vischan. Vi eldade i brasan, pratade i mun på varann, utbytte både det senaste intimskvallret och gamla grejjer, och åt underbara mängder snask. Jag rastade hunden mellan snöiga granar och med hjälp av en cheeseball och spiskroken förde A stugans husmus till de sälla jaktmarkerna. Jag hade i teorin planer på att plugga, men det kom alltid saker emellan. Som Harry Potter och spel med bröder och svägerskor. Sedan tröck jag ner hundfilten i väskan och begav mig till tåget men Bella. Nu är vi både Göteborgare och jag ser fram emot att gå helt upp i min hundbubbla och leva i rutinmässig tvåsamhet med henne.