Återseende

Tänkte alldeles nyss att det är så tråkigt när ens favoritbloggare ligger i vårgräset och solar istället för att blogga. Då insåg jag att jag minsann också har en blogg att vårda. Fast jag ligger verkligen inte i gräset, jag repar mig från krisen som inträffade när min hårddisk utplånades av ett virus i tisdags, såhär när det är två veckor kvar till inlämning av uppsatsen. Tack och lov är Sesskan mitt ljus i mörkret och räddare i nöden, tillsammans med PVn blev min lilla Våffla sig själv igen. Så nu borde jag skriva uppsats, men youtubar bieber-flator och hänger på fejjan istället. Idag började jag dessutom att jobba halvtid. Första passet avklarat i en pose där jag tydlingen "looking like a warriorprincess", och andra fina komplimanger om min grönlila hud och volymösa kropp. Stod stolt och stilla på podiet. Hur jag ska lyckas pussla ihop den här månaden vet jag inte. Satsar på enkla ingedienser som sova och äta, och så uppsats, hund och delicatobollar. Vill egentligen bara vara på Friskis med Jonny Ponny och äta med tapas med Pärlan, men det får jag väl syssla med i juni istället. Eller i helgen, har hört att en måste samla energi inför stora prövningar.

Frid och fröjd.

Förundras över livet just nu, att det blev som det blev. Om min högsta dröm hade varit att bo i Göteborg, plugga genus, dela en tvåa med Benny, träna på Friskis och ha hund så hade jag antagligen hamnat i Härnösand, låtsats vara straight, ätit kött och inte lagat sojafärsgryta åt människor som jag verkligen beundrar för deras förmåga att stå på barrikaderna. Men 2008 sa jag att jag aldrig ville bo i Göteborg, och se vad som hände. Vill bara säga att jag verkligen älskar att leva det här livet i den här kroppen, att vara den här personen och ha det så pörskans bra som jag har det. Vad än mitt stormiga lilla hjärta, den stora meningslösheten och B-uppsatsen vill få mig att tro om saken.

I startgroparna inför det som komma skall

Den här våren tar sig. Får känning av kolik när jag tittar i kalendern. Det är inte bara väldigt mycket saker, utan dessutom väldigt läskiga. Känns som om jag kommer leva farligt och flänga som en galning, avsluta med att under juni skriva klart b-uppsatsen, jobba halvtid, vara ensamstående med hund samt lägga en massa tid på aktivistisk planering. Plus det sociala maskineriet, Pärlan och Friskis. Vill också gärna hinna baka mitt eget bröd, skura golvet och stirra in i väggen lite nu och då. Lyssnar på Oh Harry nu. Den här våren är fullständigt ackompanjerad av Oh Harry. Fina grejjor. 

Det tar sig, det här med våren.

Det har varit en fin tid. Jag har haft fetaste Friskispeppen, fikat kaffe och praliner med fina ex-frugan och handlat björkved. Jag och Hurry gick på konsert. Vi sippade vitvin i baren och kände oss exremt högkulturella, har aldrig spenderat så mycket pengar på kultur som jag gjort de senaste veckorna. Vi såg Oh Harry, kanske den absolut största musikupplevelse jag haft någonsin. Sådär så det känns som att alla ens organ ligger på utsidan av kroppen och en blir någon annan än den en var förut. Oh Harry är nya köksskivan, räddar livet på mig ständigt och jämt.

Över valborg packade jag ryggsäcken, björkveden, sovsäcken, hundpyamasen och långkalsongerna och begav mig i goda vänners lag långt ut i skogen. Det gladaste laget fann jag hos Pärlan som äntligen masat sig hem från Nju Jårk. Hunden slogs med spanieln i sällskapet (vad är grejen med Bella och spaniels?) och vi grillade sojakorv i solnedgången tills magen stod i fyra hörn. Jag blev motvilligt spådd och som alltid får jag veta att jag går en strålande framtid till mötes. Tycker den där framtiden kan börja nu. Sov i vindskydd, Bella sov som en prinsessa på min och sovsäcksgrannens bekostnad.

Imorse knatade jag runt under vajande fanor och härjade sådär lite som en gör på första maj, samt uppfylldes av queersocial melankoli. Gick hem och sov.

Snart börjar jag jobba. Dags att börja posa redan nu. Mina elever älskar den där blålila tonen i min hy.