Trimmern går varm över skallar i min närhet och jag har lovat att passa katter i helgen. Alla drar till Stockholm, jag kommer ha det lugnt och skönt. Inte ett queer så långt ögat når.
Jag är trött på Pride. DNs artikelserie om den "splittrade" hbtq-rörelsen var galet tröttsam, inte blev det bättre av att Hurrys kombo får tidningen i brevinkastet varje morgon och att jag ofta lockas dit med ostmacka och uppsatspepp. Blir trött på att hbtq-rörelsen anses ska vara enad. Varför skulle den det? Min agenda skiljer sig avsevärt från en vit innerstadsbög i Stockholm och likafullt från en papperslös iransk transkvinna som bor i en kyrkokällare. Intersektionellt tänkande tack. De gemensamma nämnare vi har förenar oss inte mer än att våra splittrade agendor skiljer oss åt. Solidaritet, ja visst. Men för vem och från vem? Jag står närmare kvinnokampen än frågor som rör bögarnas villkor. Jag har starka åsikter kring transpersoners rättigheter, migrationsverkets funktion och de stekpannestora blåmärken mina vänner inte lyckas dölja i bastun på Friskis efter vårens polisvåld under Ta-Natten-Tillbaka-demon.
Att "alla" måste gå i paraden, inklusive Moderaterna, Migrationsverket, Militären och Polisen är en sjusärdeles problematisk definition av alla. Vem definierar alla? Migrationsverket och poliser som gör att en papperlös bekant till mig inte kan besöka regnbågsmässan? Straighta poliser som vill skryta om sitt arbete mot hatbrott veckan efter att jag har tröstat en förkrossad vän som möttes av misogynt hån av anställda inom samma myndighet när hon försökte anmäla övergrepp och trakasserier? Poliser som utmålas som offer i media efter att aktivister proteterat mot deras föreläsning? Pride firas till minne av upplopp och revolt mot polisen. Stonewall vettni. Fast det kanske är glömt. För här ska det dansas och tjoas. Är hbtq-politik den enda politik som inte får vara politisk? Välj dina seminarier. Skit i festerna. Gå på asylforums event hela veckan.
Verkar jag personlig? Klart jag är personlig. Det är minst lika problematiskt att vara opersonlig. Att inkluderas av normen och samtidigt uttala sig om dem som inte inkluderas.
Jag kräks av pink-wash. Jag kräks när rengbågsflaggorna saknar substans.
