lördag 24 november 2012

Starka värn

Det har sannerligen inte varit min vecka. Men igår fick jag fara hem till Pärlan och käkade pizza med våra vänner prästparet och andra som tittade in under tidens gång. Vi la pussel och åt fantastiskt mycket chips. När natten kom kröp jag, Pärlan och Jonny Ponny ner i Pärlans säng och skedade alla tre trångt och nöjt hela natten. Och det här kan ju verka skrytigt, men jag är bara så tacksam över att jag har Pärlan och vänner som jag kan göra så med. Om allt skiter sig kan jag fly till andra delar av landet också, till de som bor för långt bort, eller till dem som bor på andra sidan Götaälvbron. Jag kan sitta på Pärlans kökssoffa om morgonen och fälla en liten tår över stort och smått medan kaffevattnet kokar. Snart flyttar jag till hennes kvarter. Snacka om ljus i mörkret.

torsdag 15 november 2012

Bröl...

Jo men det hära med SD dåra liksom. Det är väl inte så konstigt att de beter sig som as? Det är väl det som hela partiet är byggt på? Rasism, kvinnofientlighet, våld och härskande vita män med kass självkänsla som njuter av att kunna egoonanera med sin grisrosa hudkulör. Det är väl ingen idé att som i dagens GP konstatera hur märkligt det är att partiets "skandaler" inte påverkar opinionssiffrorna. JAMEN DE ÄR JU RASISTER. Lite som att Gratis-Toblerone-partiet inte skulle vackla under tobleroneaffären, lite som att sexköpsanklagelserna mot Sven Otto Littorins inte skulle påverka hans position i Stolta Torskars Parti. Förresten tycker jag att det är ungefär hur kul som helst att den enda som pratar korrekt svenska utan grammatiska fel i expressens film är Soran .

Rasismen gör mig så trött. Så trött. Så trött att när jag ibland klämmer på den köttbullestora lymfkörtel jag har på halsen tänker att det kanske inte gör så mycket om det är livshotande, då slipper jag ju uppleva hur världen slutligen kollapsar av klimathotet, tredje världskriget bryter ut mellan öst och väst, och se den andra förintelsen äga rum. Men sedan läste jag Sara Lövestams syn på rasismen, och då kände jag att jag kanske vill leva ändå och kanske ringa vårdcentralen nästa vecka.

torsdag 8 november 2012

Aktionsångest

Nu har jag inlett något extremt påfrestande som skjutit på alltför länge. Det har tagit mig 8 timmar att ringa ett kort samtal och googla några få instanser. Det är väl inte bara jag som har sådana där viktiga saker som blir alldeles uppförstorade och skräckinjagande, och istället för att ta tag i saken direkt bär jag gärna runt på ångesten i magen flera veckor. Kan vi inte byta läskiga projekt med varandra? Jag ringer din hyresvärd så fixar du punkan på min cykel? Jag bokar din tandläkartid så ringer du min hunds uppfödare?
Älskar verkligen mitt liv i Göteborg. Det enda jag önskar mig är känslan av att ha fler vänner som jag verkligen kan hålla i när det blåser.

söndag 4 november 2012

Svängar

En sväng till Stockholm, med finaste häng av olika karaktär, hos folk som bara är sådär fina att det känns som att en står i en tårta i deras närhet. På ett bra sätt, och så med en verklig tårta på bordet också. Eller med en tårta i kulturhuset. Helt enkelt väldigt mycket tårta mellan högst påfrestande aktiviteter som intervjuarbete och tunnelbanefärder. Det går undan i kollektivtrafiken vill jag lova, inga plingande gnisslande spårvagnar inte, men ack så mycket hellre jag färdas ovan jord. Nu vilar jag. Vilar bort hela hjärnan, i förrgår glömde jag att åka till jobbet. Ja, glömde. Spenderar annars mycket tid i folks famnar och är lite allmänt porös, en tallrik fil med flingor kan röra mig till tårar med sin näpenhet. Så försvarslös. Så liten i världen, så banal. Lilla filen.