Hoppetihopp

Vad gör Joe när det inte bloggas? En hel del vill jag meddela, men ändå förvånande lite med tanke på hur bråttom jag har hela tiden. En god nyhet är att jag äntligen börjat läsa igen, med min vansinnigt smidiga hund i knät sitter jag i mysfåtöljen klunkandes (nej, det där med att smutta är inte min grej) en regäl kopp te och fördjupar mig i den litterära världen. Eller i bögvärlden, beror på om jag sitter där och förenar nöje med PA. På det sättet blir jag lite klokare, lite latare och får några fler blåmärken på låren eftersom Bella väger lite för mycket för att smidigt kunna byta gosmetod.

Man måste uppskatta de lugna stunderna, och njuta av de mer våldsamma. Som igår då jag premiärade på ett 75-minuters brädpass iklädd världens fulaste shorts eftersom ägaren till de som jag annars brukar låna ville ha sina ägodelar för sig själv. Att jag någon gång skulle komplettera min träningsoutfit med plagg som juridisk sett är mina, är något som jag skjuter upp till framtiden. Eller ignorerar, som när jag av ren lathet inte orkade prova den där svartrödvita skönheten på Stadiums mellandagsrea och tillfället gick mig förbi. Hur var brädpasset då? Joo, sjukt jobbigt, sjukt kul och en aning generande. Dels för att jag ständigt höll på att tappa byxorna och dels av anledningar som alla som vet hur det går när jag försöker hoppa jämfota kan klura ut.