Kaka söker ka ka ka ka...

Jag är välsignad med att tillhöra en en väldigt fin klan som brukar fira nyår under väldigt fina former. Eftersom nyårsfirandet är årligen återkommande, brukar vi prata om året som gått och hur vi tänker kring de förhoppningar vi hade förra nyåret. Mina förhoppningar inför 2011 (som låter mycket peppigare än nyårslöften) var:

Sluta bita på nagelbanden.
Inte vara så himla spydig.
Hitta ett nytt intresse som inte inkluderar queerfeminism

Jag tuggar fortfarande friskt på mina nagelband när jag blir lite rastlös. Om jag lyckas att inte tugga på dem under en dag har jag oftast tuggat på underläppen istället. För att få i mig de proteiner jag behöver.
Bente har fått känna på hur spydig jag kan vara, och det vill inte säga lite det. "Men är du en skorpion eller?" fräste hon åt mig häromkvällen.
Men...! Den tredje förhoppningen har jag sett som den knixigaste. Kanske därför valde jag att plugga genus i höst, för att verkligen bli uttråkad av intersektionalitet och genusdiskussioner, och tvinga min hjärna att bli intresserad av något annat. Trodde inte att jag skulle lyckas. Men så gick jag in på stadsbibblan i jakt på en bok om hundar, eftersom en hund figurerar i en serie jag tänkt visa för redaktionen för en kulturtidskrift skolan. De frågade mig först, roligt. Nåväl, jag hittade ingen hundbok. Men. En hönsbok. Kunde. Inte. Sluta. Läsa. Om värpreden, slakt och gamla lantraser. Googlar hedemorahöns.


De lever i patriarkala strukturer utan minsta tanke om systerskap. Harem, sexuella trakasserier och heterosexism! Och ändå, så underbara. De kluckar och kacklar, sprätter och flaxar. Fina fina djuren. Vill flytta till landet, snickra hönshus och nacka kycklingar bums! Eller just det, ska leva rövare i Göteborg och plugga 6 år till bara. Men sen så!