En av de finaste komplimanger jag någonsin fått fick jag på gymnsiet. En person rynkade sin lilla panna och utbrast att jag ju var både supermjuk och stenhård på samma gång.4 år senare skalar jag potatis i köket. Benny ser på mig med en blick som är medlidsam på ett fint sätt, tillitsfullt inkännande kanske, och säger att jag inte behöver vara så hård jämt. Jag svarar att jag lärt mig att inget annat lönar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar