Hemma-hos-reportage!

Ja välkomna hem till mig! 

Här nedan sover jag alltså. I avsaknad av gardiner ser det ut som en institution, vilket det inte är. Eh. Nåja. Eftersom jag har mycket litet grejer och inte fotat hörnet med flyttkartongerna som står ouppackade travade på varandra ger jag i alla fall intrycket av att ha det städat! Hundhåret syns inte i den här upplösningen heller, mycket praktiskt! Överkastet är av ylle eftersom det är så kallt i min lägenhet att matoljan grumlar sig i skafferiet och smöret aldrig bli mjukt på köksbordet. Sängen fick jag Hippans granne alldeles gratis när hon köpte en ny, ruskigt bussigt! Med hjälp av Hippan och Pärlan fraktade vi hem den på pirran genom majorna.

Och här sover Bella. Till vänster alltså. Oftast. 

 Detta är faktiskt för bra för att vara sant, jag har en ateljé i det lilla rum som enligt kontraktet verkar räknas som klädkammare. Ett eget rum för tankar och kreativitet, Virginia Woolf flinar i sin grav. 

Litet suddigt badrum, som kanske inte är ett badrum eftersom jag inte har någon dusch! Den finns i källaren bredvid tvättstugan och är väl anledningen till att jag fått lägenheten och har råd att bo i den.

För här kommer ju den pikantaste av detaljer: Rummet som jag inte använder just nu. Hade tänkt det som ett slags vardagsrum, men det verkar jag inte behöva. Hm. Vi får se. Härskarinnan tycker det ska bli ett kadaver-rum där Bella får äta sina grisöron och de lyxiga benen som luktar as.

Det söta köket! Ljusgrönt och grannt! Och helt beboeligt efter att jag tejpat fönstren med maskeringstejp för att hejda draget och knölat in en filt ovanför kylskåpet för att hejda vinden från det som antagligen är en öppen ventil från tiden då lägenheten hade kallskafferi. Fast det har jag ju nu med, här förvaras inga torrvaror i normal rumstemperatur, inte jag heller för den delen. 

Bordet hittade Hippan i sin källargång där det stått i flera år. Stolarna hittade jag i ett annat grovsoprum och de runda dynorna på stolarna hittade jag i tunnorna för hushållssopor där jag bodde förut. Duken har jag fått från min fina farmor.

Medelpadsporslinet med en skogshare på har jag också fått av farmor, eller om det nu var från farfars kusin, men likväl pryder det sin plats! Fick det när jag gick i mellanstadiet eller något sånt. Letade i hundra år efter ett diskställ i halva storleken till min lilla lilla diskbänk, lyckan var total när jag hittade det! 

Nästa gång vi ses har jag kanske skaffat mig en byrå så mina trosor och strumpor får komma upp från sina mörka tillvaro i flyttkartongen och kanske en bokhylla till så det inte springer omkring böcker i pappkassar runt hela lägenheten.

Känslan i övrigt då? Jorå. Känns inte skitdåligt på något vis att typ bo någonstans.