Phu...

De här dagarna har varit bråda. Mycket bråda, jag har knappt hunnit bajsa. På allvar. Det är extra besvärligt att min kropps näst sista åtgärd vid övermäktig stress är återkommande bajsnödighet för att tvinga mig att sätta mig ner (den sista åtgärden är att strypa syretillförseln till hjärnan och låta mig svimma). Jag orkar inte ens nämna allt som hänt. Men allt har vänts på ända och jag har en framtid igen. Och så luktar jag lite häst nu, sånt är fint.

Supertuffingen

Häromdagen ringde jag tryckeriet. Jag var irriterad över att jag enligt fakturan skulle betala 25% mer än vi kommit överens om, just det, de hade angett prisuppgift utan moms till mig som helt uppenbart är en liten privatperson. Det fina i kråksången är att Duktiga Flickan Joe som alltid ska vara till lags ringde och SA att jag var IRRITERAD. Stenhårt och korrekt, och inte ens när tryckerinisse försvarade sig vek jag mig. Tillslut fick jag det ursprungliga priset, och någonstans känns det som om jag fått 200 pix i fickan. Eller 200 pix i självförtroende, inte så himla noga alla gånger.

Inköpslista i väntan på konsumtionsamhällets förfall

Plötsligt var vi ägare till bland annat:
4 liter morotsjuice
1kg majsmjöl
1 avokado
Minst 1 kg tomater
En flaska banandrinkmix
4 drickyoghurtar
2 paket frukostflingor
En rulle plastpåsar
1 förpackning laktosfri matlagningsgrädde
4 liter turkisk yoghurt
1 liter blåbärsfil
3 filbunkar
2 paket tortillabröd
En massa flaskor salsa, marinad och sås
Några påsar kryddmix
Nambröd
2 påsar nötter

Lägg till en mörk vårnatt, några folkiselever klädda i annat än bästa helgdagskostymen, en vanlig matbutik, några ryggsäckar och slutligen en securitasvakt. Utöver det fick jag rätt kletiga skor eftersom jag spenderat viss tid i ett berg av mat och nu ätit en middag vars största beståndsdel bestod av mycket närande och goda sopor.

Datorsucken

Det finns en viss suck i datasalar. Extra frekvent förekommande där elever sitter och redigerar sina foton. Luften dras in... hhhhhhhhhh.... (och här är en liten paus där suckaren liksom trycker upp tungan i gommen. Sedan släpps luften ut i ett liten kvävt stön från bakre delen av gommen följt av en lång utandning) hkphhhhhhhhhh...... Jag har suttit härinne, svettats och redigerat bilder jag med, och hört flera stycken. Nu är det eftermiddagskaffe, åskan dånar, regnet öser ner och jag längtar efter att läsa DN. Ska bara dra ytterligare en datorsuck som jag tänker fnysa ut hårt genom näsan, som ett litet livskraftigt frust.

Här är gudagott att vara...

Det är sjukt varmt i Värmland. Det verkar dessutom vara sjukt varmt i Haparanda, det gläder mitt gamla norrlandspatriotiska hjärta. Svetten rinner när vi sitter utomhus och lider kval, ingen tillåts gå in. För är det tropisk värme ska det härdas, det ska härdas och härdas i en klibbig förvirrad evighet tills oktober kommer som en enda regntung sval välsignelse. Igår trotsade jag könsmaktsordningen och våldsgästade jag ett helt gäng gitarrpojkar som hade ett offentligt jam på gräsmattan, och jag och det fina lilla munspelet tog alla med storm. Bortsett ifrån att jag fick galet mycket cred från gitarrpôjkarna som härrörde i att jag var brud och grym, istället för bara grym, var det utomordentligt roligt. Sedan drog vi ner till sjön och somliga av oss badade. Jag är naturligtvis en somlig person, efter att ha doppat sig varje dag i ett pisskallt hav under konfalägret i min ungdom känns 13 grader helt okej. Eller nej, det var inte okej, det var fullständigt vanvettigt kallt, men vi hoppade i två gånger och sedan värmde vi oss vid brasan och grillade sojakorv långt in på natten.

Planering är grejen

När människor beskriver sig själva (oftast totalt utan självinsikt, gäller även undertecknad) så händer det att en del vill tillskriva sig egenskapen "spontan". Jag har väldigt länge undrat varför det anses vara en positiv egenskap. Vad innebär det egentligen att vara spontan? Spontana primära människor har en tendens att vara väldigt påfrestande. Eftertänksamma försiktiga beräknande och så smått bajsnödiga människor vinner i längden.

Igår förklarade jag krig mot spontaniteten. Klockan 10 väckte jag mina sömniga skolkamrater och bjöd på rågmjölsgröt, varefter vi träffades vid bestämd tid med fika, bok och bekväma skor. Sedan begav vi oss in i värmlandsskogen i en riktning som jag bestämt på förhand och sedan gick vi hela dagen. Det bara blev så. Trevligt. Väl hemma igen fyra timmar senare bestämde jag vad vi skulle äta, vart vi skulle laga mat och när vi skulle göra det (det vill säga omedelbums eftersom min punktliga mat-och-sov-klocka ringt). Vi delade upp arbetsuppgifterna, kokade och inmundigade sedan en härlig linsgryta med nässlor och bulgur. Sedan bakade vi de planerade chokladbollarna och såg på filmen som vi bestämt oss för för flera dagar sedan. En helt fantastisk ickespontan dag.

Spektakulär dag

Vi fick keso till frukost och redan där började jag misstänka att standarden på den här dagen skulle bli något utöver det vanliga. Med den starten kände jag mig redo att ta tag i mitt liv och ringde mitt gamla kneg för att utröna huruvida jag får slita i mitt anletes svett där i sommar. Det fick jag, och de blev förvånade över att ingen hade hört av sig till mig för att berätta det, så självklar var jag tydligen för dem. I glädjen över att plötsligt ha en framtid efter skolavslutningen ringde jag sedan och läxade upp tryckeriet som lovat att leverera vernissagekorten förra veckan, men inte gjort det. De sa att de haft maskinhaveri men att det borde vara ordnat tills imorgon. Jag var sjukt tuff och sa att om inte korten blir klara imorgon ser jag mig om efter ett annat tryckeri (så det blir väldigt komplicerat om jag tvingas verkställa mitt ultimatum eftersom tryckerier inte är särskilt frekvent förekommande i denna värmländska håla.)

Efter den triumfen inmundigade jag glatt falafel, måndagar är numera vegetariska på skolan efter elevrådets hänvisning till vår miljöprofil, och förutom några militanta köttarianer är initiativet väldigt populärt. Jag genomförde en liten enkät på internet om situationen för kristna HBT-personer, och sedan sopade jag mattan med mina skolkamrater i vändtia och hjärter sju i matsalen under kafferasten.
Strax efter min trehundrade seger ringde telefonen. Det var en journalist från Sveriges Radio som undrade om jag ville ställa upp på en intervju angående enkäten jag fyllt i någon timme tidigare. Jag fick dra hela min livshistoria och troshistoria (nu har jag bott i västsverige lite för länge, ordvitsar börjar bli sanslöst roliga). Om hur det är att vara flata i kristna kretsar och kristen i HBT-kretsar. Berättade om alla ljusa stunder och mörka stunder, och fick kasta både skit och rosor på de som kastat skit på mig. Hade ingen aning om att jag var en så outömmlig källa av reflektioner, åsikter, visioner, kunskaper och erfarenheter kring ämnet. Blev överraskad av allt som bubblade upp, all skit jag stått ut med och hur jag vänt allt till min fördel. Om att bli uppmanad att vara diskret. Om att bli uppmanad att brinna i helvetet. Att jag varit 16 år en gång i tiden och stod ut. När jag och journalisten tackat hejdå satt jag i vårsolen en liten stund. Och kände mig så förbaskat stolt över mig själv.

Joe och den stora läskiga världen utanför där man inte får vara till besvär

Som kulturarbetare får man utstå de mest skrämmande fasor. I veckan var jag till tryckeriet för att trycka upp vernissagekort inför den stundande utställningen. Phett läskigt, och trots att jag kämpade så svetten rann för att vara myndig, bestämd och viljestark cyklade jag därifrån med en bestämd känsla av att ha blivit lurad på en tusenlapp. Suck. Om jag inte varit en sådan mespropp hade jag haft korten i handen nu och antagligen bestämt hävdat att dessa kort är av undermålig kvalité, "gör om gör rätt!" och "inte en chans att jag tänker betala fullt pris när ni inte gjort erat jobb ordentligt". Istället mumlade jag något om att "mähäääää, ja int brinner det i knutarna här inte, så innan veckan är slut vore ju bra..." när den vansinnigt dryga tryckerimannen som inte tog mig på allvar suckade och sa att han skulle kunna fixa korten till dagen efter. Vi får se hur det blir. Suck.

Majsol och vitsippor

Oförskämt fint väder i Värmland, vaknade alldeles solkokt vid åttasnåret och började dagen med rågmjölsgröt och en liten liten promenad. Rågmjölsgröt, detta ljuvliga hopkok med lite honung på. Och så såg jag en vessla. Den var så söt att jag höll på att kissa på mig. Det var antagligen inte ömsesidigt. Maj alltså. Första dagarna i maj har alltid lite samma känsla som första dagarna i januari. Panik och förväntan. Förresten har vi haft könsneutrala borgerliga äktenskap i ett år nu, se där.