onsdag 30 april 2008

"Våren heter Sven"

Har det varit såhär mycket ståhej kring valborg alla år och hur har jag i så fall kunnat missa det? Plötsligt ska folk börja äta sill och bry sig på allvar, men jag antar att det är ett resultat av besudlingen av första maj som inte får köra sitt eget race i år. Hursomhelst ska jag avnjuta kvällen med en festis i yllevantarna stilla begrundande brasan med manskörens hyllning till Sven ljudande över geggamojjan och över Alnöns nordligaste lilla brasa. Tradition. Men jag var en smula mindre besvärad andra år då hunden inte skulle lämnas ensam, inga dreads fanns som kommer lukta rök en månad och man levde i illusionen om att alla hade det lika trevligt som jag eftersom alla mina vänner också drack festis.

Dagen spenderades i grönskan utanför mitt lilla hyreshus, med hund, en klimatsyndig ramlösa och min nya hysteriskt roliga bok. Jag funderar seriöst på att låta porta mig från bokhandelns reor, det här kommer sluta illa. Mina axlar är brända, jag har gräs i håret och en spindel försvann i urringningen, men det är liksom sånt som hör till. Still, jag är lite bekrymrad. Eller nej, inte bekrymrad, men jag har en smula pur ilska i skorna. Inte för att något inte står rätt till med världen, utan för att jag helt enkelt känner att jag fortfarande är lite arg. Utan att det är något fel med det. Tur är att min fantastiska Sesskan inte bara skickar peppsms mitt i natten och ger insikt om hur vansinnigt mycket döda hudceller man får bort med bodyscrub, hon har dessutom en gång i tiden lärt mig säga fula saker på tyska. Det innebär att jag kan vara lite arg i min förnöjsamhet och säga en massa fula saker utan att få svart tunga eftersom jag i grund och botten inte förstår vad jag säger. Tänk så det kan ordna sig ibland.

måndag 28 april 2008

Bjäbb blubb bjupp... Min vokabulär för tillfället.

Tänker så det knakar på hur jag på bästa sätt ska belöna mig, för det här har varit en makalös dag. Det är inte så superdupervanligt att köra halkbana, ringa läskiga samtal och borra tre hål i bissingarna på en och samma dag. Det där med borrande gör att jag inte kan sno ihop en kladdkaka och belöningsmumsa på, jag känner mig lika stram och fin i käften som en slö sankt Bernhard. Jag kommer aldrig någonsin mer äta godis.

söndag 27 april 2008

"Ge mig ett digestivekex, annars dör jag!"

Livet är fullt av alla dessa outgrundliga frågor. Som till exempel, varför beger sig fem normalt funtade flickor ut i skogen med 15 kilo packning vardera? Eller något som är ännu intressantare, varför gick snön upp till ljumskarna när vi faktiskt bara begett oss en handfull mil norrut?
Fast jag har hört att det är nyttigt att röra på sig lite innan frukost, vilket förklarar varför vi tog oss både ner och upp igen över en sandnipa för att fylla våra kastruller med trocaderofärgat åvatten. Både jag och kusinen tyckte att smaken var mycket tillfredställande, med en fin avrundad mossötma, välbalanserad mineralhalt och förutom en aning bottengrums var plasket av bästa sort. Andra frågor var, om det nu är så kopiöst mycket älgspår och älgbajs (jag har umgåtts för mycket med min hund), vart var älgarna? Det hade vi nog fått reda på om inte Wilmer jagat iväg dem precis innan de tänkt sticka ut sina lurviga mular ur buskagen. Hur mycket kalorier kan man trycka i sig? Mycket. Vart går leden? Den som visste det.
Andra frågor som aldrig lär besvaras är; hur dum är man om man väljer sax i stensaxpåse mot en hund? Fast Wilmer hade iochförsig ett ess i rockärmen och tog oss allihop.
En av oss plurrade i en bäck, en blev less och en av oss blev hejdlöst förälskad. Kanske har vi alla fått kräftpest. Men? Men är den beryktade Lökkvinnan? Välbevarade är hajkeriernas hemligheter.

torsdag 24 april 2008

Full rulle

Vi stryker tips nummer 4, ger man sig in i konversationer som man inte vet hur man ska klara av resulterar det bara i att man gör bort sig. Just det. Andra lärdomar jag tagit tillvara idag är att ståltråd och metrev inte är snällt mot vare sig fingrarna eller tålamodet, och att man inte ska stå på stegar om man har hål i byxorna.

Jag vet vad ni alltid går och funderar på. Nämligen; Hur uppnår man på bästa sätt panik? Börja med att satsa alldeles för mycket tid till ett nationellt prov som man egentligen inte behövde plugga till, lägg ner tid till en utställning som inte kommer äga rum på flera veckor, läs psykologi B och ha en PA-redovisning imorgon (13:00 i Blackbox, jajamän). Sen är det bra att åka på hajk imorgon eftermiddag.

Det bästa av allt är naturligtvis att blogga om oredan.

måndag 21 april 2008

Dagens tips, dagens tips, lalala lalla, dagens tips

1. Säg aldrig "När man talar om trollen" högt.
2: Är du en av alla dem som av mediasamhället är manipulerad att vara slät under armarna, så se till att vara det innan du går och tränar.
3. Ät aldrig för mycket raggmunkar.
4.Ta varje chans till hej och möjligen en spännande konversation istället för att kapitulera av mental härdsmälta.
5. Om du tänkt laga dina skor så gör det.

Och visst är det mycket roligare att lära av andras misstag än av andras präktigheter?

söndag 20 april 2008

Vi börjar innifrån och från botten...

Hermancaféet blev fantastiskt i år igen, och det mest häpnadsväckande var att jag inte mådde illa när jag gick därifrån, utan hade en skön proppmätt känsla i magen. Kanske var det fibrernas förtjänst? Eller att man distraherade sin lilla ambitösa matsmältningsaparat med en massa prat med trevliga personer, speciellt de som utan att veta det provocerar åt mig medan jag bara myser inombords.

Jag har hört att man drömmer mardrömmar av nattmackor, men under natten drömde jag att jag gick upp till skolan och där fick reda på att jag skulle ta studenten om cirkus 45 minuter. Sedan upptäckte jag att jag var alldeles naken. När jag vaknade drog jag en djup suck av lättnad då jag upptäckte att jag både hade lite kläder på mig och att det bara är april än (den som säger att det är nästan maj lever farligt).
Men jag litar på mitt undermedvetna, det har förvarnat mig många gånger, så jag gjorde slag i saken och övningskörde till Birsta, sundsvalls egna avskrädeshög. Skor är nu kirrat, men jag kunde inte riktigt bestämma mig för ett par bralls trots att jag säkert provat 1500 vita jeans. Något jag upptäckte där i provhytten (provhyttar är den moderna motsvarigheten till träd, som inte verkar gett upphov till att upplysa människor efter Newton, även om buddhisterna också håller med om att det var ett vinnande koncept), var att jag upptäckte en helt ny kroppsdel på mig själv. Eller helt ny kontinent, beror på hur man ser det. I över ett halvårs tid har jag med väldigt få undantag bara lufsat runt i baggyjeans, och jobbat mer på laxstjärtslooken än att trycka in mina behag i korvskinn som man inte kan niga i. Plötsligt står jag i ett par slanka schyssen och inser att alla höftlyften på friskis gett resultat, och hux flux är jag tre år yngre då jag kämpade som en galning för att få ner barbiebenen i ett par "27. Varför bloggar jag så mycket om kroppsliga anekdoter? Who knows.
Nåväl, det blev inga jeans, men händelsevis råkade jag köpa galaxens snyggaste tossor så vid närmare eftertanke behöver jag nog inga brallor alls.

torsdag 17 april 2008

What hurts the most, was being so close...

Första riktigt riktiga vårdagen spenderades med Solweig, den underbara kvinnan, och solen lyste så sadeln var alldeles varm och mysig när jag kom tillbaka efter mina ärenden i butikerna som inte heller den här gången resulterade i en studentoutfit. Alla människor på torget vände sig som solrosor mot solen utan någon som helst tanke på omvärlden, men det är ett gyllende tillfälle att praktisera lite körkortsnötning på cykel. Titta höger, titta vänster, växla ner och gasa. Växla upp och planera din körning, lägg dig i ytterfilen och vik undan för fotgängarna... Ja, ni förstår.

Eftermiddagen spenderades med bakeri på hög nivå, tre sortes kakor är klara, nämligen citrusscheesecake, hallon&vinbärsskorpor och en paj med päron och vit choklad... Det bästa är att när jag vet att det inte är jag som ska äta upp eländet och få hjärtinfarkt så är jag mer generös och blandar i den mängd smör, grädde och socker som det ska vara utan att fuska med turskisk yoghurt och äggvita.
Men mitt i allt detta bakande känner jag fortfarande hur det svider lite efter tandläkarens besked om hur många hål jag har i bissingarna, jag som aldrig haft ett hål i hela mitt liv. Sedan genomför jag plötsligt en jobbintervju över telefon, och jag inser att jag är på god väg att bli erbjuden mina vildaste drömmars dunderjobb of doom då det plötsligt visar sig att jobbperioden överlappar en eventuell skolstart med råge. Så det sket sig. Så jag knaprar hallonskorpor ren förtvivlan, svär så mycket och tyst jag orkar och känner mig miserabel i största allmänhet. Så nu har jag kanske bedrövad tackat nej till mitt livs äventyr, och kommer jag inte in på någon skola... Ja, jag vill inte ens avsluta den meningen.
Tur att man har en terapiretriever, som efter att noggrant övervakat mattes bakande mer ser ut som en dalmatiner fast tvärtom.

onsdag 16 april 2008

Plattan i mattan...

I begynnelsen var rullrånet. Och två sockerbitar, en get och en kanelbulle som idag utgör jorden vi står på. Och detta mina vänner, är dagens sanning. Eller inledningen på mitt muntliga nationella prov, beror på hur man ser det.
Ja sannerligen är det full fräs på mitt liv just nu, jag hinner knappt pissa (vilket inte säger så mycket med tanke på hur mycket te jag dricker) och det är inte varvräknaren på körskolebilen som börjar hetsa på 3000 varv.

På fredag är det Hermans årliga Hermancafé på EFS, med Frukt och bär-tema! Ta tillfället i akt att hetsa er insulinkörtel med en supersmaskig buffé, stöd en bra sak (nämligen mig och mina vapendragare) och mingla med en skara trevliga människor. Det är bara att droppa in efter kl 19 när det behagar herrskapet alternativt damskapet alternativt odefinierade queerskapet. Det här blir grejjer det.

måndag 14 april 2008

Men jag fick mina päron tillslut

Snö är för töntar, sa Joe och gick och handlade i fuskconverse i eftermiddagssolen. Dagen hade börjat med en miserabel morgon, det utspillda teet vid frukosten följdes av den pitoreska situationen då Joe tvangs plocka upp Bellas försyndelser med koppel, ett kylskåpssmidigt paket med kilramar och tavlor i en hand, medan den andra var upptagen med något helt annat. Detta medan en knökfull buss lugnt stannade bredvid för att bevittna äventyret.
Dagen fortsatte att vara grå. Visserligen är fiskpinnar den tredje mest mumsigaste kommunala lunchen man kan få (näst efter grön fiskgratäng och pannkaka), men hennes bubbla blev invarderad och morötterna var torra. Dock blev Joe uppmuntrad av att hela hennes lunchsällskap tillkännagav att de alla skulle vara förälskade i henne, om man korrigerade de sexuella tillhörigheterna och läggningarna runt bordet. Det mer komplicerat det där än man kan tro om man bara vågar dra upp sin heteronormativa jättenäsa ur den E294-haltiga brylépuddingen med ett fwopp.

(Nu med berättaren i första person)
Promenaden ner till Ica istället för till Friskis var i uppsåt att köpa lite päron i terapisyfte, då jag vandrar runt med den märkliga känslan av att gjort något som jag hela tiden visste var fundamentalt oundvikligt och bitterljuvt som att svälja medicin, med känslan av att ställt saker och ting på ändå i en fantasivärld som skulle vara rent ut sagt kriminell om grisar började flyga och den besannades. Trots fantasivärldens absurda hittepå om hur folk ser på mig, och att vissa saker är sånt man mentalt joxar ihop likt galna proffessorn under mp3fria hundpromenader, har jag en känsla av att ha gjort någon besviken. Och detta mina damer och herrar, är ett verk av en galning som älskar att vräka ur sig meningslösa monologer som ni kan sitta hemma och knåpa på när stickningen inte ger samma tillfredställelse som förr.

torsdag 10 april 2008

Ingen rök utan eld, ingen svett utan...

Alfa omega, orsak och verkan, bundisar finns överallt och föregående inlägg följs ounvikligen av ett annat med parallell karaktär. Låt oss prata om flåset i mitt liv, friskis. (åh vad skönt tänker ni, ett inlägg som inte behandlar kroppsvätskor, men se fördelen med monologer och bloggars envägskommunikation är att jag inte stoppas av några rynkade näsor och höjda ögonbryn. Vänta ni bara.)
Det har hänt flertalet gånger att jag fått cred för mina skills att utföra friskerier, många av dessa komplimangers upphovsrättsägare menar att jag ser så himla glad ut, ja det ser minsann nästan ut som om jag dansar. På det vill jag svara att jag faktiskt sjunger också.
Trots att jag förutom på friskis dansar mest ensam på mitt rum (jag har ännu inte förstått att vi flyttat ut från skogen och bör lära mig hur persienner funkar, men jag bjuder grannarna på det), när jag diskar och med hunden i köket, så bor det en liten dansare i den här långa barbiebensförsedda kroppen som har grace som en nyfödd älgkalv. Jag är trots min fars förhoppningar inte särskilt musikalisk, men takten sitter i och sedan jag i rätt ljus+rätt vätskebalans+rätt träningsintensitet har en antydan till rutor på mageligemagen har jag utvecklat en oanad förmåga att skaka rumpa. Och även om jag inte kan sälla mig till de renrasiga extremitetviftarna så kan man ju alltid fika med dem.

tisdag 8 april 2008

Det alla vet men ingen pratar om. Förrän nu, sniff sniff

Idag mina vänner ska vi vara djupgående, analyserande och svårmodiga. Det är dags att Prata. Nämligen om svett. Visste ni att människan är den enda varelsen på planeten som svettas ständigt? Det är i syfte att lukta gott och framstå som attraktiv i klanmedlemmarnas näsor, så man blir poppis och får pussas. Ungefär som på högstadiet, även om den pikanta doft som fyllde varma korridorer framåt vårkanten fick en helt annan effekt.
Märkligt att en kroppsvätska som vi tycker är så äcklig har som sekundär egenskap att bättra på vår image lite grann, men å andra sidan kan jag intyga att det inte särskilt pjåkigt alls att gosa in nosen i armhålan på någon man tycker väldigt mycket om. Eller så är jag mer sinnesrubbad än de flesta andra.
En annan sak som jag verkligen funderat på; trots att armhålorna inte har någon direkt kommuniktaion med varandra, så frigörs dessa sensuella aromer från både höger och vänster samtidigt, oavsett om man inte duschat på en vecka eller bara har otur med en kass deo, så tajmar de alltid. Jag har då aldrig upplevt sval fräschör under vänster axel men känt mig som en kompost under den andra. Suspekt må jag säga.
Men vem vill läsa om svett egentligen? Antagligen du.

söndag 6 april 2008

Oh happy day

Alright, vi kan säga som så att Sundsvalls unga kulturscen skrämmer slag på mig när de tror att jag hör till flocken, och jag antar att det blir värre när alla emotionella spänningar inte löses ut under hurtiga friskispass. Dock kan man alltid lätta lite på locket genom att spendera sin söndagmorgon i kyrkan och vicka sin lilla smäckra och nynna med i happy day, och trycka i sig en kolaruta på kyrkaffet. Mer snask blev det efter att ett dussin ungdomar drällt runt i vårt lilla kök för att överaska min årsfyllande bror med galet kreativ tårta, och vi andra som satt vid vuxenbordet fick oss också en liten hög av den magnifika skapelsen.

Sen. Äntligen. Genom snöstormen knatade jag och log så mina tänder blev alldeles snöiga, mot ett mål som inte besökts på nära två veckor. Faktum är att jag skuttade lite längs trottoarerna. Sen, var jag där, blöt som ett odjur och frusen som en liten daggkåpa i oktober, men det var ett glatt återseende med kära gamla friskis. För att jag inte skulle utsättas för frestelsen att ta ut mig totalt nosade jag reda på ett suspekt tantpass, man ska inte ha bråttom. Efter ett sånt här långvarigt uppehåll ska jag nog vänta lite mellan träningstillfällena. Tills typ imorgon.
Min glädjeyra dämpades dock något när jag insåg att min träningsoutfit var en aning osynkad, och att homogent tajt svart fick mig att känna mig som catwoman goes dready. Och med ett något smärre bystomfång tackochlov. Föresten, vad är grejen med superhjältar med e-kupa? Naturligtvis förstår jag det porriga, men stör mig på att det måste vara sjukt opraktiskt när man ska rädda världen eller springa nerför trappor.

torsdag 3 april 2008

[lyrics] "Åh jag är så glad jag hittade bajs, bajs, bajs..."

Man ska inte ta viktiga beslut under vild panik, för hux flux kryssar man i fel ruta och så får man en studentmössa som ser ut som min. Nåja, ingen kommer att ha en likadan och den sitter faktiskt hyfsat om man brukar lite våld.
Jag är lite fumlig ibland, men lyckligtvis absorberar tapeter inte särsktilt mycket vatten. Extra lyckligtvis när tapeten ifråga är en målning som ska vara klar på lördag och vattnet är en liter slaskvatten med ungefär samma gråsbruna nyans som det plask man drack ur vattenpölarna på vårkanten i unga år.

Trots mina motgångar försöker jag hålla gott mod, saker och ting löser sig på rullande band och framtidsångesten är för tillfället en aning avtrubbad, men trots allt så har jag tyvärr gått runt med alla taggar ut idag. Jag blir en aning putt, det är patetiskt hur vissa människor aldrig ledsnar på att försöka klösa runt i gamla sår, med förvissningen att jag bara ska suga snällt och svälja eftersom jag i realiteten lever på nåder utan någon egentlig rätt att leva och finnas till. Ingen av de gränser som jag i ren överlevnadsinstinkt spikat upp överträddes tack och lov, även om tangeringen skapar gift som intravenöst skjuts rakt ut i blodomloppet, men jag vet att det inte är mig det kommer vara synd om den dagen det slinter och det exploderar på riktigt.

Fast det är vår nu, och ingen kan förneka mig rätten att dra ner regndoftande luft i lungorna och jag lapar i mig för fulla muggar av en kreativ period. Ja, senast idag komponerade jag och Bella en liten visa om bajs, som är så smaskigt om du skulle fråga en av oss. Jag kan dock med stolhet meddela att inget av det som börjar smälta fram i dikena är Bellas, jag har varit väldigt noga med att plocka upp hennes små försyndelser.