Mellandagsleda

Sannerligen är det en fröjd när en lyckas med konststycket att faktiskt inte planera så mycket i mellandagarna. Eller jag har ju min uppsats som äter tid, men ändå. Lite julefrid.  När jag inte skriver uppsats spelar jag strategispel med bröder och bihang, pillar mig i naveln, äter som en häst, dricker kaffe och skriver gulliga sms till den saknade Härskarinnan. Bella hänger i sin fåtölj.

Så fantastiskt mycket snö. Ljumskdjupt i skogen, och typ fem minusgrader. Riktigt idylliskt. 

Hemma-hos-reportage!

Ja välkomna hem till mig! 

Här nedan sover jag alltså. I avsaknad av gardiner ser det ut som en institution, vilket det inte är. Eh. Nåja. Eftersom jag har mycket litet grejer och inte fotat hörnet med flyttkartongerna som står ouppackade travade på varandra ger jag i alla fall intrycket av att ha det städat! Hundhåret syns inte i den här upplösningen heller, mycket praktiskt! Överkastet är av ylle eftersom det är så kallt i min lägenhet att matoljan grumlar sig i skafferiet och smöret aldrig bli mjukt på köksbordet. Sängen fick jag Hippans granne alldeles gratis när hon köpte en ny, ruskigt bussigt! Med hjälp av Hippan och Pärlan fraktade vi hem den på pirran genom majorna.

Och här sover Bella. Till vänster alltså. Oftast. 

 Detta är faktiskt för bra för att vara sant, jag har en ateljé i det lilla rum som enligt kontraktet verkar räknas som klädkammare. Ett eget rum för tankar och kreativitet, Virginia Woolf flinar i sin grav. 

Litet suddigt badrum, som kanske inte är ett badrum eftersom jag inte har någon dusch! Den finns i källaren bredvid tvättstugan och är väl anledningen till att jag fått lägenheten och har råd att bo i den.

För här kommer ju den pikantaste av detaljer: Rummet som jag inte använder just nu. Hade tänkt det som ett slags vardagsrum, men det verkar jag inte behöva. Hm. Vi får se. Härskarinnan tycker det ska bli ett kadaver-rum där Bella får äta sina grisöron och de lyxiga benen som luktar as.

Det söta köket! Ljusgrönt och grannt! Och helt beboeligt efter att jag tejpat fönstren med maskeringstejp för att hejda draget och knölat in en filt ovanför kylskåpet för att hejda vinden från det som antagligen är en öppen ventil från tiden då lägenheten hade kallskafferi. Fast det har jag ju nu med, här förvaras inga torrvaror i normal rumstemperatur, inte jag heller för den delen. 

Bordet hittade Hippan i sin källargång där det stått i flera år. Stolarna hittade jag i ett annat grovsoprum och de runda dynorna på stolarna hittade jag i tunnorna för hushållssopor där jag bodde förut. Duken har jag fått från min fina farmor.

Medelpadsporslinet med en skogshare på har jag också fått av farmor, eller om det nu var från farfars kusin, men likväl pryder det sin plats! Fick det när jag gick i mellanstadiet eller något sånt. Letade i hundra år efter ett diskställ i halva storleken till min lilla lilla diskbänk, lyckan var total när jag hittade det! 

Nästa gång vi ses har jag kanske skaffat mig en byrå så mina trosor och strumpor får komma upp från sina mörka tillvaro i flyttkartongen och kanske en bokhylla till så det inte springer omkring böcker i pappkassar runt hela lägenheten.

Känslan i övrigt då? Jorå. Känns inte skitdåligt på något vis att typ bo någonstans.

Snapshot

Dan före flyttaredan...

Imorgon bär det av. Då får jag nyckeln till min nya lägenhet. Jag har packat och städat hela dagen, nu är nästan allt där det ska vara, i tre pappkassar böcker, två banankartonger, två flyttkartonger, tvättkorgen och en ikeakasse med sängkläder. Lite mer grejor än när jag flyttade in här, men ändock en mycket smidig mängd. Om jag inte hade packat ner min kamera skulle jag lagt ut fotobevis bara för att skryta. Dock missade jag det där med strömmen, så jag vet inte om det kommer vara minusgrader i lyan när jag anländer imorgon, mycket spännande.

Starka värn

Det har sannerligen inte varit min vecka. Men igår fick jag fara hem till Pärlan och käkade pizza med våra vänner prästparet och andra som tittade in under tidens gång. Vi la pussel och åt fantastiskt mycket chips. När natten kom kröp jag, Pärlan och Jonny Ponny ner i Pärlans säng och skedade alla tre trångt och nöjt hela natten. Och det här kan ju verka skrytigt, men jag är bara så tacksam över att jag har Pärlan och vänner som jag kan göra så med. Om allt skiter sig kan jag fly till andra delar av landet också, till de som bor för långt bort, eller till dem som bor på andra sidan Götaälvbron. Jag kan sitta på Pärlans kökssoffa om morgonen och fälla en liten tår över stort och smått medan kaffevattnet kokar. Snart flyttar jag till hennes kvarter. Snacka om ljus i mörkret.

Bröl...

Jo men det hära med SD dåra liksom. Det är väl inte så konstigt att de beter sig som as? Det är väl det som hela partiet är byggt på? Rasism, kvinnofientlighet, våld och härskande vita män med kass självkänsla som njuter av att kunna egoonanera med sin grisrosa hudkulör. Det är väl ingen idé att som i dagens GP konstatera hur märkligt det är att partiets "skandaler" inte påverkar opinionssiffrorna. JAMEN DE ÄR JU RASISTER. Lite som att Gratis-Toblerone-partiet inte skulle vackla under tobleroneaffären, lite som att sexköpsanklagelserna mot Sven Otto Littorins inte skulle påverka hans position i Stolta Torskars Parti. Förresten tycker jag att det är ungefär hur kul som helst att den enda som pratar korrekt svenska utan grammatiska fel i expressens film är Soran .

Rasismen gör mig så trött. Så trött. Så trött att när jag ibland klämmer på den köttbullestora lymfkörtel jag har på halsen tänker att det kanske inte gör så mycket om det är livshotande, då slipper jag ju uppleva hur världen slutligen kollapsar av klimathotet, tredje världskriget bryter ut mellan öst och väst, och se den andra förintelsen äga rum. Men sedan läste jag Sara Lövestams syn på rasismen, och då kände jag att jag kanske vill leva ändå och kanske ringa vårdcentralen nästa vecka.

Aktionsångest

Nu har jag inlett något extremt påfrestande som skjutit på alltför länge. Det har tagit mig 8 timmar att ringa ett kort samtal och googla några få instanser. Det är väl inte bara jag som har sådana där viktiga saker som blir alldeles uppförstorade och skräckinjagande, och istället för att ta tag i saken direkt bär jag gärna runt på ångesten i magen flera veckor. Kan vi inte byta läskiga projekt med varandra? Jag ringer din hyresvärd så fixar du punkan på min cykel? Jag bokar din tandläkartid så ringer du min hunds uppfödare?
Älskar verkligen mitt liv i Göteborg. Det enda jag önskar mig är känslan av att ha fler vänner som jag verkligen kan hålla i när det blåser.

Svängar

En sväng till Stockholm, med finaste häng av olika karaktär, hos folk som bara är sådär fina att det känns som att en står i en tårta i deras närhet. På ett bra sätt, och så med en verklig tårta på bordet också. Eller med en tårta i kulturhuset. Helt enkelt väldigt mycket tårta mellan högst påfrestande aktiviteter som intervjuarbete och tunnelbanefärder. Det går undan i kollektivtrafiken vill jag lova, inga plingande gnisslande spårvagnar inte, men ack så mycket hellre jag färdas ovan jord. Nu vilar jag. Vilar bort hela hjärnan, i förrgår glömde jag att åka till jobbet. Ja, glömde. Spenderar annars mycket tid i folks famnar och är lite allmänt porös, en tallrik fil med flingor kan röra mig till tårar med sin näpenhet. Så försvarslös. Så liten i världen, så banal. Lilla filen.

Happy days

Jag tror inte att det blir bättre än såhär. Min kropp är frisk och mitt huvud är åtminstone normalbegåvat, jag har ynnesten att kunna ha finaste hunden och kamraten Bella Buff. Jag är så tokigt kär i Härskarinnan och min hjärna är jättepigg på uppsatsarbetet. Dessutom har jag fått lägenhet. Det är inte riktigt klokt. En studentlägenhet i det vitaste av det vita Kungsladugård, med halvinnergård och grannar med äppelträd. Dusch i källaren och riktigt kök. Ett litet rum som jag kommer ha som ateljé! En trappa upp. Skitbilligt och romantiskt så det förslår. Tydligen kallt på vintern men jag har ju ett gediget förråd med ylle. Jag är så himla glad. Det blir liksom inte bättre än såhär. Detta måste vara toppen, härifrån går det bara utför, det gäller att njuta så länge det varar.

Söndagsfriden

Söndagsmorgonens promenad är min favorit. Trots att hunden inte får respons på sina entusiastiska buffar framåt nio-tiden då matte äntligen går upp ur sängen, är det helt knäpptyst ute när vi går en sväng. Som om den stora katastrofen kommit eller som om Sverige gubblag spelade VM-final. Äntligen lite uttrymme, äntligen lite tystnad. Inget motormuller hörs från motorvägen, inte en människa så långt ögat når. Klockan hade kunnat vara fyra på morgonen. Regnet strilar ner från en grå söndagshimmel, hunden morgonkissar och jag drar ett djupt andetag. Sådana stunder känner jag att: Västerbottens inland, varför inte?

Bortsett från tusen tankar kring min uppsats, tillvarons stora mysterium, döden och livet, andra människors närvaro och frånvaro, och nervositet inför ett stort besked jag får imorgon, så har jag det väldigt väldigt bra. Tur att jag ändå har lite besvär som balanserar upp.

Begreppsfasen innan slutanalysen

C-uppsats. Om jag kunde formulera vad jag ska skriva om skulle jag vara ännu gladare än ni. Men detta vet jag, att det inte kommer handla om maskulinitetsteori, jag kommer skriva om trans med teologiska teoretiker i referenserna och att jag precis som i våras ska göra intervjuer. Sånt som känns skrämmande stort är det som ger mig mest energi, min duktiga flicka glor surt på denna insikt. Hon vill skriva något som hon vet exakt hur det kommer bli. Men jag ba: Nä nä, vi ska ut på stora äventyr.

För övrigt har jag inte längre någon aning om vad jag ska bli när jag blir stor. Förslag? Jag gillar:
Hundar
Papper
Feminism
Sexualpolitik
Skog
Opinionsarbete inom kyrka och hbtq
Konstnärliga uttyck
Bestämma över folk i största allmänhet

Bokmässan och interaktion

Häromveckan var jag och Härskarinnan på Bokmässan. Alltså. Tjenare. Amazing. Kom hem med en hel trave böcker efter att ha bufflat mig runt i folkhavet, och hade väl lite hopp om mänskligheten om alla dessa människor kom hem med en bok och läste den. Allra helst Sara Granérs All I want for Christmas is planekonomi, kändes som om någon öppnat min hjärna och slängt ner dansande rosa mini-ponnyer och varm hallonsylt med chokladbitar i när jag läste den.
På bokmässan är det författare och kändisar överallt. Jag blir så himla irriterad på dem. Vill gå fram och ta dem i örat och säga: Hurrudu, sist jag kollade var du ett virtuellt koncept och idémässigt textfenomen, vad i hela friden gör du här med ditt kött och blod! Vad kort du är!

Igår när jag tog vagnen hem kom två hipsterkillar fram till mig för att oinbjudet klappa min måttligt entusiastiska hund.
"Vilken fin hund, är hon din?"
"Mm."
"Åh hon ser värsta snäll ut!"
"Njaa."
De tittar på mig. Backar långsamt. YES!

She´s got the look

Jag är, till skillnad från vad jag tyckte under hela högstadiet, inte fullständigt jätteful. Inte heller lever jag upp till hur snygg en borde vara, åtminstone försöka vara, som kvinna i det här samhället. Inte heller har jag ett intresse att av vara särskilt attraktiv, mina privilegier som vit, utbildad och funktionell räcker gott och väl. Jag har inget intresse av att interagera med människor i offentligheten i allmänhet och med män i synnerhet. Men får en vara ifred då? Icke.

Varje vecka, ibland flera gånger om dagen, begränsas mitt handlingsutrymme och min integritet kränks genom att min kropp sexualiseras. Av män. Snubbar. Gubbar. Ständigt. Ibland genom uttalade anspelningar på huruvida jag vill knulla, ibland genom så subtila sätt som att inte ge mig det luftrum på någon decimeter som män ger andra män, ibland genom ett ohejdat behov av att glo. Glo. Glo. Glo. Som om blicken vore osynlig, som om den inte definierar mig och kontrollerar mig. Jag vill bara gå på gatan ifred, och jag är inte märkvärdigare än tusentusen andra brudar. Bortsett från dreadsen förstås, för jovisst, naturligtvis är jag en sån där frigjord härlig brud som vill dansa naken och dricka rödvin på random skäggig gubbstrutts sommarställe. Det finns inget sätt att försvara sig.
Seperatism provocerar till den milda grad att vita kränkta män börjar bruka våld, att tilltala män som beter sig på ett respektlöst sätt gentemot en leder bara till mer oönskad interaktion och grövre övergrepp. Den enda lösning jag hittills kan komma på är niqab.

Niqab, är kvinnan tokig??

Nej. Eller alltså, om manssamhället ska påverka min livskvalité så kan jag väl åtminstone få bestämma hur? Och eftersom min mintgröna hy aldrig gjort mig förtjänt av en slev av rasistsleven så är det väl dags?

Är det inte underligt att ett attribut som skiljer kvinnor från mäns blickar, är mer provocerande än att de blickarna exponerar, sexualiserar och förtrycker kvinnor?

Okej då, ännu ingen slöja. Men något jag lärt mig av amerikansk film är att det ultimata attributet för den osexiga tjejen (som spelas av en sexig tjej som satt på sig glasögon) just glasögon. Yes. Med ett synfel på +0,75 påbörjas här ett experiment.

Akademisk slutledningsförmåga

Äntligen har skolan kickat igång och jag ska skriva C-uppsats. Jag älskar verkligen att gå i en klass med genusisar. Igår pluggade jag med Härskarinnan. Jag fattade ingenting av Focault just den kvällen och suckade djupt. Härskarinnan suckade också djupt och sa:

"Nej, här blir inga barn gjorda. Jag tror jag sätter mig i soffan därborta istället och pluggar så jag får bra betyg och en bra utbildning, och så ett välbetalt jobb så jag har råd att åka till Danmark och inseminera mig sen. DÅ blir barn gjorda."

Vandring

Fjällräddningen behövde inte undsätta oss, jag försvann inte på det sättet. Fjällturen var helt fantastisk. Över fjällvidder och hjortronmyrar i en vecka, mil efter mil. Laga mat på spritkök och sova i tält. Bli uppäten av mygg, sola en schysst fjällbränna, bestiga Toulpagorni, beskåda den mellanbruna fjällpiparen och bli alltmer förvildade. Solen sken, regnet föll, haglet smattrade. På väg hem väntade jag en dag i Gällivare och åkte tåg i två dagar med existensiella upplevelser. Tröstade gråt utan att räcka till, sa adjö till gården där min ungdoms somrar hade sina stora skeenden på 10 minuter fast jag velat haft en hel dag, sortera livet i lådor i väntan på döden. Åter i Göteborg, åter i Härskarinnans våld och björnbärsplockning under högljudda svordomar. I helgen var jag med och arrade EKHOs och Rutofikus läger för unga kristna hbtq´s. Så otroligt mycket kärlek och kraft. Kaffe och kaka var tjugonde minut. Tilltro till livet. Denna stora sorg. Vägen som varit så meningslös och svår, men ändock en kallelse. Helig inbjudan.
Höstvindarna viner vidunderligt över Hisingen om nätterna och just nu är det för mycket, explosiv energi som kan brisera lite varstans. Jag hoppas att den briserar ut i min C-uppsats men sådant är inte alltid lätt att veta.

Strax: Norr. Igen.

Plockar hallon i godan ro och kokar sylt, allt för att blidka Härskarinnan.

Torkar sojafärs inför lapplandsresan nästa vecka.

Höstvindar, jag känner dem. Älskar dem.

Önskar mig just nu inget mer än en atelje.

Allt annat har jag. Det mesta av det är helt gratis och jag har det så bra att jag blir nojig över att den stora katastrofen kanske närmar sig.

Såhär fint kan en ha det:

Fast lapplandsfjäll istället för jämtlandsfjäll och hunden ska vara hemma. Jag vägrar bära hennes mat och hon är nog för lat för milamarscher i vilket fall som helst.

Pride i antågande...

Trimmern går varm över skallar i min närhet och jag har lovat att passa katter i helgen. Alla drar till Stockholm, jag kommer ha det lugnt och skönt. Inte ett queer så långt ögat når.

Jag är trött på Pride. DNs artikelserie om den "splittrade" hbtq-rörelsen var galet tröttsam, inte blev det bättre av att Hurrys kombo får tidningen i brevinkastet varje morgon och att jag ofta lockas dit med ostmacka och uppsatspepp. Blir trött på att hbtq-rörelsen anses ska vara enad. Varför skulle den det? Min agenda skiljer sig avsevärt från en vit innerstadsbög i Stockholm och likafullt från en papperslös iransk transkvinna som bor i en kyrkokällare. Intersektionellt tänkande tack. De gemensamma nämnare vi har förenar oss inte mer än att våra splittrade agendor skiljer oss åt. Solidaritet, ja visst. Men för vem och från vem? Jag står närmare kvinnokampen än frågor som rör bögarnas villkor. Jag har starka åsikter kring transpersoners rättigheter, migrationsverkets funktion och de stekpannestora blåmärken mina vänner inte lyckas dölja i bastun på Friskis efter vårens polisvåld under Ta-Natten-Tillbaka-demon.

 Att "alla" måste gå i paraden, inklusive Moderaterna, Migrationsverket, Militären och Polisen är en sjusärdeles problematisk definition av alla. Vem definierar alla? Migrationsverket och poliser som gör att en papperlös bekant till mig inte kan besöka regnbågsmässan? Straighta poliser som vill skryta om sitt arbete mot hatbrott veckan efter att jag har tröstat en förkrossad vän som möttes av misogynt hån av anställda inom samma myndighet när hon försökte anmäla övergrepp och trakasserier? Poliser som utmålas som offer i media efter att aktivister proteterat mot deras föreläsning? Pride firas till minne av upplopp och revolt mot polisen. Stonewall vettni. Fast det kanske är glömt. För här ska det dansas och tjoas. Är hbtq-politik den enda politik som inte får vara politisk? Välj dina seminarier. Skit i festerna. Gå på asylforums event hela veckan.

Verkar jag personlig? Klart jag är personlig. Det är minst lika problematiskt att vara opersonlig. Att inkluderas av normen och samtidigt uttala sig om dem som inte inkluderas.

Jag kräks av pink-wash. Jag kräks när rengbågsflaggorna saknar substans.

Juli

8 timmar på tåg med en hund som inte gillar att åka tåg, men ändå är världen snällaste. Sova hela dagen och vara uppe halva natten utan särskild anledning. Äta. Äta. Äta. 4 stadiga gratis mål mat om dagen. Chips och mandelmassa, dygnet runt. Har byggt upp ett rejält valspäck inför vintern. Svala ljusa norrlandsnätter. Mygg. Flädersaft på balkongen. Kära återseenden. Kickat igång spännande kreativa projekt. Väntat otåligt på besked, och när de kom var de inte som jag hoppats. Ätit 400 kilo godis i stugan med bröder och svägerskor. Plockat smultron på natten. Sprungit runt sjön och doppat mig i densamma, kände mig sjukt fräsch och hurtig. Vattengympa och träningsvärk. Har varit på sommarlov. Orkade aldrig skriva in lösenordet till uppkopplingen.

Regnkväll

Det regnar i Göteborg. Jag hann ett varv i skogen innan det blev blött på riktigt, och passade på att baka kakor. Lyssna på P2, till min förtjusning var det djurtema på den klassiska musiken. Bella, hunden som jag älskar så mycket att jag tror att hjärtat ska brista ibland, fick sig en liten tuggsko, en sådan där som jag antar är till små hundar och valpar. Hon tyckte dock att det var lagom tuggmotstånd och låg nöjd i sin bädd och smaskade. Jag kokade te, åt en vegansk kladdkakemuffins (mm, perfekt...) och tecknade lite. Börjar se små glimtar av kreativt ljus i den kompakta prestationsångest som blockerat min hjärna i snart ett år. Tänker andas ikväll. Efter den här våren börjar det surra i kroppen i varje ögonblick av vila, celler som repareras och energi som flyter tillbaka in i musklerna. Längtar till den stund då det slutar surra i huvudet också, tills jag får byta tankeloop. Tills jag får veta hur det ska bli med min sommar, om jag ska ligga i björnbärssnåren och sakna, eller lära Hurry att koka sylt. Otålig förvillskelse.

Samtal i Tjockholm

Jaha, men det var mitt exs flickväns syrra som X och Y försökte tussa ihop mig med i vintras, men jag hade ju en relation med Key då så det gick ju inte. Och Key träffade ju din käresta i den staden förra veckan, och det är ju synd att hon inte är i Stockholm just nu.

Jag var i Stockholm i helgen och åt turkiskt med fint folk efter att haft ett vidunderligt möte med en chefredaktör för en läskig tidning. Jag tänker att coola grejer händer med kaffe-och-bulle-metoden för att få sin vilja igenom, att jag är så lycklig över att slippa bo i Stockholm och att jag ser flatgeggan som familjär.

Trodde förresten att jag hade sommarlov. Det har jag inte.

Jajamän

I fredags hade jag opponering på min uppsats, och det gick bra! Är väldigt lättad över att maj är över, försöker vila upp mig nu efter att ha haft en tjänstgöring på 200% de här veckorna. Inför opponeringen hade jag också en uppsats att läsa, som handlade om Justin Bieber, fan-fiction, tjejer och sexualitet. Genusvetenskap måste vara världens intressantaste ämne. Har varit väldigt tacksam över alla som peppat mig, och bland mina trognaste fans finns naturligtvis Bella Buff! Såhär mysigt kan det vara att korrläsa uppsats på golvet. Underst en matta. Sedan uppsats. Sedan en mycket entusiastisk hund. Sedan jag. Hennes entusiasm över Bieber och tjejporr hjälpte mig inte särskilt mycket, men tanken var ju god.

Nu är jag trött och har bara städat i helgen. Inte för att jag vill förminska mina känslor till biologi, men den här veckan har jag velat döda allt som inte går att äta. Pms, blir tokig om inte den där mensen vågar sig ut snart. Pärlan ringde nyss, det blir grillad haloumi på hennes kolonilott i Göteborgsregnet snart. Gött.

Livstecken

Ja. Jag överlevde maj, tro´t eller ej. Har inte haft så galet tajt schema sedan maj förra året. B-uppsatsen är mot alla odds inlämnad, visserligen kommer opponeringen inte bli särskilt rolig för min del, men är väldigt glad över att inte ha den som sommarpyssel. Jobbar. Hbtq-festival. Massor att säga om den. Men jag är så trött. Så trött. Går i finskogen med finhunden så länge.

Återseende

Tänkte alldeles nyss att det är så tråkigt när ens favoritbloggare ligger i vårgräset och solar istället för att blogga. Då insåg jag att jag minsann också har en blogg att vårda. Fast jag ligger verkligen inte i gräset, jag repar mig från krisen som inträffade när min hårddisk utplånades av ett virus i tisdags, såhär när det är två veckor kvar till inlämning av uppsatsen. Tack och lov är Sesskan mitt ljus i mörkret och räddare i nöden, tillsammans med PVn blev min lilla Våffla sig själv igen. Så nu borde jag skriva uppsats, men youtubar bieber-flator och hänger på fejjan istället. Idag började jag dessutom att jobba halvtid. Första passet avklarat i en pose där jag tydlingen "looking like a warriorprincess", och andra fina komplimanger om min grönlila hud och volymösa kropp. Stod stolt och stilla på podiet. Hur jag ska lyckas pussla ihop den här månaden vet jag inte. Satsar på enkla ingedienser som sova och äta, och så uppsats, hund och delicatobollar. Vill egentligen bara vara på Friskis med Jonny Ponny och äta med tapas med Pärlan, men det får jag väl syssla med i juni istället. Eller i helgen, har hört att en måste samla energi inför stora prövningar.

Frid och fröjd.

Förundras över livet just nu, att det blev som det blev. Om min högsta dröm hade varit att bo i Göteborg, plugga genus, dela en tvåa med Benny, träna på Friskis och ha hund så hade jag antagligen hamnat i Härnösand, låtsats vara straight, ätit kött och inte lagat sojafärsgryta åt människor som jag verkligen beundrar för deras förmåga att stå på barrikaderna. Men 2008 sa jag att jag aldrig ville bo i Göteborg, och se vad som hände. Vill bara säga att jag verkligen älskar att leva det här livet i den här kroppen, att vara den här personen och ha det så pörskans bra som jag har det. Vad än mitt stormiga lilla hjärta, den stora meningslösheten och B-uppsatsen vill få mig att tro om saken.

I startgroparna inför det som komma skall

Den här våren tar sig. Får känning av kolik när jag tittar i kalendern. Det är inte bara väldigt mycket saker, utan dessutom väldigt läskiga. Känns som om jag kommer leva farligt och flänga som en galning, avsluta med att under juni skriva klart b-uppsatsen, jobba halvtid, vara ensamstående med hund samt lägga en massa tid på aktivistisk planering. Plus det sociala maskineriet, Pärlan och Friskis. Vill också gärna hinna baka mitt eget bröd, skura golvet och stirra in i väggen lite nu och då. Lyssnar på Oh Harry nu. Den här våren är fullständigt ackompanjerad av Oh Harry. Fina grejjor. 

Det tar sig, det här med våren.

Det har varit en fin tid. Jag har haft fetaste Friskispeppen, fikat kaffe och praliner med fina ex-frugan och handlat björkved. Jag och Hurry gick på konsert. Vi sippade vitvin i baren och kände oss exremt högkulturella, har aldrig spenderat så mycket pengar på kultur som jag gjort de senaste veckorna. Vi såg Oh Harry, kanske den absolut största musikupplevelse jag haft någonsin. Sådär så det känns som att alla ens organ ligger på utsidan av kroppen och en blir någon annan än den en var förut. Oh Harry är nya köksskivan, räddar livet på mig ständigt och jämt.

Över valborg packade jag ryggsäcken, björkveden, sovsäcken, hundpyamasen och långkalsongerna och begav mig i goda vänners lag långt ut i skogen. Det gladaste laget fann jag hos Pärlan som äntligen masat sig hem från Nju Jårk. Hunden slogs med spanieln i sällskapet (vad är grejen med Bella och spaniels?) och vi grillade sojakorv i solnedgången tills magen stod i fyra hörn. Jag blev motvilligt spådd och som alltid får jag veta att jag går en strålande framtid till mötes. Tycker den där framtiden kan börja nu. Sov i vindskydd, Bella sov som en prinsessa på min och sovsäcksgrannens bekostnad.

Imorse knatade jag runt under vajande fanor och härjade sådär lite som en gör på första maj, samt uppfylldes av queersocial melankoli. Gick hem och sov.

Snart börjar jag jobba. Dags att börja posa redan nu. Mina elever älskar den där blålila tonen i min hy.

Kaka söker baka...

Åh vad jag vill baka... Vill baka tusen plåtar på raken, multiknåda massor av degar, frysa in och lägga på burk. Äta. Hittade den här bilden från förra året, i mitt förra kök i gammkollektivet när vårsolen lyser in och allt blir överexponerat och fint. En riktigt ser hur den där surdegen får vad den förtjänar.

Stora insikter, stora plikter

När jag totalt kaffespeedad och uppstissad promenaderade till hundvakten för att hämta hem mitt hjärtas lilla ljus slogs jag av stora insikter angående mitt liv. Äntligen återfick jag stoltheten över det här som jag kallar jag. Varför ska jag älta mina talfel, koncentrationssvårigheter, BVVningar*, G-tentor, dåliga morgonandedräkt och överkokt pasta när mitt liv är amazing? I helgen gick jag en milslång tur i skogen med en flatpräst som dessutom råkar vara min vän och samarbetspartner till ett jätteprojekt som ska ut på djupt vatten. Idag peppade jag kören och höll i uppsjungningen trots att jag skulle iväg efter bara en kvart till ett möte på nionde våningen i sexualpolitikens högborg och förhandlade om tusenlappar av skattebetalarnas pengar till ditt och datt. Till exempel eventuellt arvode till en av mina första stora hbtq-aktivistiska idoler. Drabbades av lätt hybris. I helgen hann jag dessutom ligga på soffan och kolla på världscupsfinalerna i ridsport, och baske mig om jag inte just nu känner mig som maffig tysk dressyrhäst i toppform. 800 kilo muskler och galoppombyte i varje språng, med en käck knyck på svansen.

*Bara Vara Vänner. Jakob Hellman skrev en tjusig sång på temat.

Bryderier från dreadsen och neråt.

Jag är relativt nyklippt. Ur perspektivet att jag inte klippt mig under de fyra och halva åren jag hade dreadsen fulltaliga med undantag för lätt ansning av lugg och några toppar är jag väldigt nyklippt. I vissa perioder måste en ömsa skinn. När världen brakade samman i min ungdoms dagar skaffade jag dreads. När jag var sagolikt trött mig själv snaggade jag sidorna i februari. Nu är jag trött igen. Själsligt trött. Under påsken lakades jag i en tjock sörja av sexism, homofobi, rasism och kapitalism, och jag vet inte om det var värre än vanligt men det verkar som om jag läst sönder alla mina murar. Sätter min tilltro till att det finns dem som jag får ringa, gråta och vara rättmätigt upprörd över hur det jag tror är ont och ondska kryper ända in i mina egna vener. Glad för de som plockar mina nässlor med mig. Fåfänga drömmar störtar ner i havet när jag gråter på färjan över Göta älven och solen glimmar i snoret på vantarna. Tecknar och kan inte publicera, för så länge som trenden att inte uppvisa någon form av hyfs gentemot mig behöver jag inte hänge mig åt fantasier vid skissblocket. Tecknar på Ramberget när solen går ner. Åker hem till Pärlan och blir bjuden på chips. Inser hur märkvärdigt fint det är med personer som verkligen kan tas med mig när jag är sån här. Nu har jag i alla fall bättrat på snagget, så jag ser lite proper ut. Jag beundrar verkligen folk som klipper sig själva från och med nu. En dread förolyckades. Ack.

Nya frippan. Mitt hjärtas älskade luspudel.

Nåväl

Tydligen har jag verkat deppig. Nåja, jag är helt klart inte vårens bästa vän. Särskilt inte av att förväntas vara det. Men det är bra, framtidsångesten är lindrad. Jag tror jag ska fortsätta läsa genus i höst och sedan söka det där lärarprogrammet som inte är det bästa, men ändå dugligt. Imorgon far jag till Sundsvall. Bella far med Pärlan till Småland, och jag är alldeles nervös i mitt mattehjärta. Känns lite läskigt att mina två älsklingsägg ska vara i samma korg hela helgen.

Den här våren bjuder på substans minsann. Höga berg och djupa dalar, som jag brukar säga.

Hallå! Ni har väl inte missat att min hemsida med hjälp av Poppelins varliga hand ingått i symbios med min serieblogg?

http://johannawickberg.se/

.

Skogspromenad

Vi tog en promenad runt en liten tjärn i duggregnet efter inlämnad tenta. Inte en kotte ute. Bella krafsade lite i mossan. Sedan färdades hon horisontellt nedför slänten.

Vårkänslor

Vitt vårljus. System overload. Om en vecka beräknar jag att nässelsäsongen ska ta vid här på västkusten, det är så välbekant hur saker sammanfaller. Nässlor som svider på fingrarna. Utmattning och modlöshet. Våren är en svår tid. Vill vara ifred. Vill bli struken över håret och höra någon säga att allt blir bra. Vill verkligen vara ifred. Vill att mina vänner ska höra av sig. Blir stressad av varenda sms med förslag och planer. Vill skämma bort mig med god mat. Mår ständigt illa. Älskar Göteborg. Längtar efter lugn och ro i Västernorrland. Har en lista på människor jag tycker borde flytta från Stockholm. Prestationsångest. Kan inte teckna. Kan inte skriva. Glad för alla fina. Så otroligt ledsen över alla jag inte har inom räckhåll. Svår tid, våren. Svår tid.

Klasskort

Tuffa tider

Det är tuffa tider. Förra fredagen anordnades Ta Natten Tillbaka, en demonstration för kvinnors, trans och queers rätt att känna sig trygga på gator och torg nattetid. Jag hade tänkt gå om inte en vän blivit alldeles singel och var i akut behov av frisyrbyte och ältande. Tur var kanske det. För demonstrationen, bestående av vad normen skulle kalla småtjejer, angreps av en man. Han blev så förbaskat provocerad av att kvinnor en enda kväll på året dansade på gatan och var lite glada. Våld. Polisen kom till platsen och slog och slog. De som fick ta emot slagen var demonstranterna. De som anhölls för misshandel och våldsamt motstånd var demonstranter, obeväpnade tjejer. Våldsamt motstånd är i Sverige ungefär att hålla armarna över sitt huvud.

En sak som inte gjort veckan lika betungande är naturligtvis den fabulösa kampanjen Ta Håret Tillbaka. Trots att mitt facebookkonto är släckt figurerar min vackra armhåla på det där internetet. I min klass tog vi klasskort med högerhänderna bak i nacken, varefter vi analyserade kommentarerna som fullständigt rasade in utifrån dess utpräglade misogyna, homofoba och rasistiska logik. För det är naturligtvis inte hår det handlar om. Inte heller tror jag inte anti-feministerna är uppriktigt bekymrade över vår hygien eller sexliv. Det handlar om strukturer och om att inget tydligen är mer provocerande än kvinnor som hävdar sin självständiga rätt över sin egen kropp, utan hänsyn till den hegemoniska maskulinitetens blick.

Lördagsmys

För att bli en aning förvarnad för vad jag kommer tvingas dansa till på både flathak och Friskis framöver tittade jag på den dära Mello. Gina är fin och alla dessa gubbstruttar kan ta sig i röven. Tände ljus och kokade te. Satt i sängen iklädd pyamas och åt chips. Sysselsatte mig med ett handarbete medan det skrålades och skuttades. Hunden snarkade på golvet och jag kände mig inte alls solitär.

Gynofili, idag och alla andra dagar

Internationella kvinnodagen. En blandning av julafton och långfredag. Igår fyllde feministiska kören diverse spårvagnar och sjöng vacker stämsång om att ta natten tillbaka. Idag begrundar vi den här enkla ekvationen:
75% av världens arbetstimmar utförs av kvinnor
10% av världens löner är kvinnors
1% av världens egendom ägs av kvinnor

Som om feminism handlade om kapital, vilket det naturligtvis inte gör. Kapitalfördelningen är bara ett symptom under patriarkatet. Ikväll ska demonstreras och jag ska säga några ord för kören räkning på Götaplatsen. Den som inte dansar på valfritt torg ikväll kan i allafall lite försynt nynna den här visan: (ring mig om du vill ha en understämma)
Melodi: Nu grönskar det

Nu händer det i stad och land
ja nu har vi fått nog
Kom med kom med i frihetskamp
i landet sexisterna tog
Var dag vi kämpar i en värld
till bredden fylld med skit
Så kom min vän kom med i vår kamp
så världen kan bli din

Homo-, trans-, islamofobi
vi trampar ner ert hat
och går tillsammans i breda led
emot en gränslös stat
Med öppna ögon låt oss se
förtrycket vi lever i idag
Kampen gror och sjuder överallt
för att vi ska ta över en dag

Tjockholm

Lämnade klantrövar och gullrövar bakom mig och begav mig till huvudstaden. Har gjort så förut i omtumlande tider, även denna gång blev det promenader längs oändliga gator och glass i gamla stan. Eftersom mitt förra favoritcheesecakehak stängt blev det maffig chokladkaka på copacabana bland queerfeminister och senare införskaffades ett par secondhandjeans att skyla mig med. Mina andra jeans är sällan hela och lyckas därför inte fullt ut med detta. Jag minns himmelska mängder chips, fina skarpa samtal och fetaste kramen av Luckey. Strosade runt på Liljevachs och blev bjuden på macka i solen. Åkte aldrig fel i tunnelbanan. På torsdag är det 8e-marsdemo i Götet, ses där!

Några dagar till och sen så!

Tentan gick vägen liksom de bitterljuva avsked helgen bjöd på. Jag har varit fullt upptagen med att härja hit och dit. Lärde mig den hårda vägen att jag inte är den enda klantröven här i världen, men blev peppad med nutellamackor hos Skrillan och sedan omelett, kakor och te hos Pärlan. Vi satt i hennes säng, kollade på Wallander och fnittrade såsom jag inte gjort sedan pyamaspartyn på mellanstadiet. Tur att jag är så himla tuff. För kommande vecka är tjock som din mamma och alltihop ska avslutas med en tripp till Stockholm för att träffa Poppelin, Nox och Luckey. Fiiiiint!!

Sådärja.

I lördags ändrade KD ställning i tvångsteriliseringsfrågan. Plötsligt är alla riksdagspartier (utom kissblöjorna SD förstås) för en ändring av lagen. Den kommer avskaffas, förhoppningsvis i vår. Vi firade med klyftpotatis och glass hos en vän. Historisk dag och jag tänker att det inte är en slumpmässig vändning, utan ett resultat av alla energiska aktivister, bloggare, skribenter, modiga transpersoner, tuffa cis-personer, feminister, organisationer och folk som stångat sig till blod, svett och tårar. Så coolt att det nästan bildats ett kampmässigt vaccum i magtrakten på mig. Har bara tacksamhet. Nu: tentaplugg.

Skogstur

Har prestationsångest. Då brukar jag försöka teckna dagboksteckningar istället. Teckna dagen. Just nu går jag mycket i skogen med fina vänner.

En alldeles särskild dag!

Jo, vet ni vilken dag det är idag? Inte vilken skittisdag som helst inte, utan mina dreads fyraochetthalvtårsdag! Jajamän, inte illa pinkat av en frisyr!

Höga berg och djupa dalar

Den här helgen har varit osedvanligt många timmar lång. Den började med lördagsförmiddagspromenad ute i Hingingens djupa skogar med en kär vän, kaffetermos, bullar och hunden. Solen strålade och vi kände oss mycket mycket frilufsiga. Jag hängde på Vulgo utan den berömda vulgo-ångesten och småflörtade lite med dotterbolaget och andra asbegåvade serietecknare. Husmöte i Lilla Vita Löken, rensa luften och gå igenom hushållets ekonomi. Sedan ringde Fjord och undrade vart jag tagit vägen. Hade missuppfattat vilken dag vi hade bokat in vår tekopp, så jag begav mig sisådär två timmar efter avtalad tid. Hunden var slutkörd efter skogen, så hon fick vara hemma. Tekoppen blev fin, klockan blev mycket och hundansvaret lämnades över till Benny så jag slapp ut och härja i Göteborgs nattrafik. Samtalet blev sådär som det bara blir på natten med människor en tycket mycket om. Klockan 4 på morgonen ringde min telefon, det var Benny och jag kände hur hjärtat frös till is. (För några veckor sedan pratade jag med en vän om hundägare med dåligt samvete, och kom fram till att en bra sak är att hundar inte har ångest. Detta är en tes som bevislingen inte stämmer). Bella sprang tydlingen runt runt i lägenheten och gnylade, helt otröstlig och Benny började känna att hon hade nått någon form av gräns efter att ha försökt klappa, ge godis, ut och kissa och prata lugnt. Jag tänkte att nu har hunden fått kolik. Inga spårvagnar gick, så jag fick vackert ringa taxi. Efter en liten nattlig promenad och en massa klapp började hunden lugna ner sig, och när jag i gryningsljuset la mig på golvet bredvid hennes säng fick hon nästan ro i kroppen. Hon tröck bara upp nosen i mitt ansikte sådär en gång i halvtimmen för att kolla om jag var kvar de timmar som återstod av sömnen.

Nästa dag kravlade jag mig lite mosig upp i sängen. Jag hade på dagis-fröken-manér samlat en skock vänner, och så drog vi till skogs. Solen strålade och det var en väldigt fin dag. Sedan for jag på möte och åtog mig ansvar. Strax därefter genomsköjdes jag av den väldiga lycka som jag genomsköljts av de två senaste dygnen eftersom sånt som en trodde var kört mycket väl kan komma fram och puffa en i sidan igen. Men eftersom allt ändå kommer ut den naturliga vägen snavade jag nästan omgående och föll djupt och hårt. Finns det någon rättvisa här i världen hoppas att det ska ge mig mycken vishet av att vara en klantröv.

Skribenten

Jag är helt skaplig på att stava, till och med hyfsat bra. Det blir allt som oftast rätt och har varit så sedan mellanstadiet. Dock, det finns några ord jag aldrig lär mig att stava:

Vegetarian
Feminist
Ingrediens
Hierarki
Diskussion

Jajamän. Mycket märkligt.

Förnöjsamhet

Hunden ligger och snarkar i sin säng. Vi har varit ute i hisingsskogen med Pärlan, solen glittrade i snön och vi lyckades försvara våra mackor från hunduslingen. Med kaffe i kroppen, rosor på kind och solsken i blick började jag städa, dammsugade upp tussar med hundhår och ett imponerande lager damm, sand och grus. Tillfredställande smatter i dammsugaren. Skönt, lägenheten känns plötsligt lite större, som om avlägsnandet av det där lortlagret gett 1mm extra i takhöjd. Ikväll ska vi till Pärlan igen (notera mitt tal i vi-form), hänga och bara ha det bra. Fin söndag det här.

Det näst viktigaste

Ibland när en pratar om feminism möts en av det föga övertygande argumentet att "det finns viktigare saker att prata om". Idag tänkte jag inte gå in närmare på det problematiska i vem som bestämmer vad som är viktigt, och vad detta har med normer och förtryck att göra. Nej, istället tänkte jag prata om att jag har börjat bajsa två gånger om dagen. Sjukt störigt. Ni vet, en morgonbajsar och tror att hela dagen är safe, men icke! Är det på grund av min veganska fiberrika diet? På min ökade mängd motion sedan hunden flyttade in? Har ingen aning. Och, här kommer ingen gnälla om att det minsann finns viktigare saker att prata om.

Fin lördag

Väldigt pepp just nu. B-kursen rivstartade, och såhär andra dagen är jag nästan med på tåget. På måndag ska jag ha analyserat en massa text om maskulinitetsforskning, men vaddå, jag har ju hela helgen på mig. Igår var jag på utflyttningsfest, vilket innebar en rejäl basgång eftersom de utflyttande tyckte sig kunna unna sig ett besök från störningsjouren såhär sista veckan, och det pratades transpolitik, klassproblematik i läkarprogram och luftens kemiska sammansättning. Otroligt befriande med queera, patriarkatfria, nördiga bubblor. Och när jag kom hem kände jag en sällsam känsla av att inte vara ensam. Imorse gick jag och Bella på brunch i grannkollektivet, och sedan på demon mot tvångsteriliseringarna. Snön fullständigt vräkte ned, och det var så peppigt att se så många, så fina, så snöiga, samlas för en god sak. Minglade så jag nästan glömde mig själv. Dyblöt och med hopp om framtiden begav jag mig hemåt för en kopp varm choklad och ostmacka. Nu väntar vi på grannspanieln som ska vara hos mig medan dess människor är på fest. Hoppas att Bella inte äter upp den.

Tillvarons vågskål

Klarade sista tentan galant, och tillbringar några dagar med att inte vara genusstudent. Då går jag i skogen med hunden istället, pysslar hemma, är på gott humör och plötsligt lite kreativ igen. Tillvaron balanseras upp med hundslagsmål i hallen och känslan av att vara den enda som drar i alla relationer. Kompenserar upp det med chips så är allt på plus igen.

Och skalpellerna härjar vidare...

För ett halvår sedan blev jag alldeles vansinnig på KD och deras feta rövar. Så arg att jag skrev ett inlägg vars rubrik innehöll ordet "pungspark", detta blev sedemera den här bloggens mest lästa inlägg tack vare alla vilsna googlare. Nu händer det igen, och nu är det hela allianseländet jag vill kasta bajs på. DN och QX. Kul med tvångsteriliseringar! Kul att äcklig transfobi vinner över svensk grundlagsstiftning! Kul att Barbro Westerholm, som ändå gjort ett och annat vettigt genom åren, säger att det "kan man leva med". Kul att staten fortfarande skär i folks underliv mot deras vilja! Seriöst, fy skäms!

Mellan böckerna, chokladen, tårarna, snytpappret och hundbajspåsarna.

En vecka kvar till sista tentan så jag har oftast näsan i en bok eller i vasken med näsblodet rinnandes. Hunden är tack och lov hur trött som helst efter miljöombytet, och ligger helst på sin filt och snarkar dygnet runt. I pms-dimman och stressilskan saknar jag alla som jag någonsin saknat, och börjar i desperation smida planer om att lämna allt för västerbotten, börja missbruka vadhelst som missbrukas kan eller åka tvärs över Sverige för att hämta hem Luckey så jag får känna mig trygg och glad igen.

Det bidde inget bloggande

Det bidde en massa annat. Förstår att alla ni 8 som följer mig funderat på vart jag tog vägen. Jag begav mig till Medelpad, eller om det var Narnia. Kändes som så när jag hoppade av tåget ner i snön och permafrosten. I denna snö gick jag med hunden och dagarna gick de också i en farlig fart. Hade innan gruvat mig för ett segt jullov i exil, men glömde bort det för att istället rida igen i en härlig nostalgitripp på gamla ridskolan och känna hästlukten i näsan. Jag hängde i min före detta svärfamiljs hem och hos gamla bekanta, och fick känna mig som ett välplacerat soc-barn. Jul blev en stillsam historia, väldigt skönt, och nyår spenderades med den bästa klanen ute på den medelpadska vischan. Vi eldade i brasan, pratade i mun på varann, utbytte både det senaste intimskvallret och gamla grejjer, och åt underbara mängder snask. Jag rastade hunden mellan snöiga granar och med hjälp av en cheeseball och spiskroken förde A stugans husmus till de sälla jaktmarkerna. Jag hade i teorin planer på att plugga, men det kom alltid saker emellan. Som Harry Potter och spel med bröder och svägerskor. Sedan tröck jag ner hundfilten i väskan och begav mig till tåget men Bella. Nu är vi både Göteborgare och jag ser fram emot att gå helt upp i min hundbubbla och leva i rutinmässig tvåsamhet med henne.