Frid och fröjd.

Förundras över livet just nu, att det blev som det blev. Om min högsta dröm hade varit att bo i Göteborg, plugga genus, dela en tvåa med Benny, träna på Friskis och ha hund så hade jag antagligen hamnat i Härnösand, låtsats vara straight, ätit kött och inte lagat sojafärsgryta åt människor som jag verkligen beundrar för deras förmåga att stå på barrikaderna. Men 2008 sa jag att jag aldrig ville bo i Göteborg, och se vad som hände. Vill bara säga att jag verkligen älskar att leva det här livet i den här kroppen, att vara den här personen och ha det så pörskans bra som jag har det. Vad än mitt stormiga lilla hjärta, den stora meningslösheten och B-uppsatsen vill få mig att tro om saken.