söndag 25 oktober 2009

Stora damens bryderier

Ett traditionsenligt inlägg på en traditionsenlig dag. Vi börjar med att hylla vintertiden, hurra! Man blir så härligt morgonpigg, och sisådär vart sjunde år firar jag födelsedag i 25 timmar. Dagen började med två bitar tårta, sedan trivsamt mingel på en gedigen gudstjänst och sedan gudtjänstlunch hemmavid då vi förgäves försökte mörka min bemärkelsedag för våra förtjusande gäster. Nu ska jag spela en trudelutt på ett fint munspel och bättra på mitt underhudsfett inför den kommande vintern. Tjo!

fredag 23 oktober 2009

Lukten av ny bomull...

För det första vill jag be om ursäkt för tendenser som skulle kunna likna något som förekommer i en så kallad modeblogg. Mycket olyckligt, men jag fortsätter ändock på samma tema. Det blir bättre snart, jag lovar.
Jag och min mor begav oss iväg i uppsåt att: 1) Hitta mig en snygg luvtröja 2) Komma hem utan att vara osams. Det första misslyckades fatalt, men det senare gick galant. Jag hittade ingen luvtröja. Till min norrbottnings lättnad kan jag däremot slå en lov på stan i en outfit där enbart strumporna tillhör det förgågna. Ett resultat av fyra timmars hårdshopping i total ignorans för vad textilindustrin gör med världen. Vi fikade (jag åt en tårtbit för att fira Kyrkomötets beslut att öppna äktenskapet för typer som mig och frugan, fantastiskt och äntligen! Hurrahurrahurra!) och jag uppförde mig så exemplariskt som bara en tonårsdotter kan och belönades med norra halvklotets mest spektakulära sjal. Kanske för att min karriär som tonåring snart obönhörigt är över. På kvällen gick jag och far på klassisk konsert, jag var så himla snygg i mina nya jeans att morsan fick ett sammanbrott av moderskärlek i hallen.

Innan jag börjar baka pizza ska jag dricka lite av mitt nya te och inmundiga alkohol i dess eminentaste form; mörka rompraliner. Sent ikväll kommer jag möta en oerhört kär och saknad vän, och måntro om vi ska dra ut och svänga de långa lurviga på stads? Jajamän.

tisdag 20 oktober 2009

Skogstripp, stadstripp

Efter en solig förmiddag ute i stugan med farmor och fina Bella begav jag mig åter in till stan och träffade min fina norrbottniska vän. Vi tänkte att vi skulle råda bot på det här:

En sak jag tycker är fin med vår vänskap är att vi ser helt olika på det här med kläder, vågar skrattandes döma ut den andres förslag och ändå är vi vänner. Fint. Vi kom inte så långt, men jag har hursomhelst lagt undan en tröja, och med hänsyn till mina shoppingsskills ber jag om vilda ovationer. Dessutom verkar det som om jag blir kvar i hemstaden en vecka till innan jag åter beger mig till Värmland, och det börjar suga lite i socialtamen. Ska vi hitt´ på nå´?

måndag 19 oktober 2009

Höstchic

Det är något visst med den här staden om hösten. Det är som om vindarna från havet och frosten över de glödande lönnarna sveper bort den annars hägrande känslan av medelålder. Word. Hemma på höstlov och satsar helhjärtat på att fila ut en plan huruvida mitt varande och hurande ska se ut framöver, och att spendera mängder av timmar med att inte göra någonting. Hittills går det sistnämnda fantastiskt bra. Förundrande, med tanke på att det var flera år sedan jag bedrev en liknande verksamhet.

Det mesta är sig likt. Framförallt har jag insett att jag sannerligen är mig lik. Min vinröda kavaj som är mitt givna höst- och vårplagg införskaffades när jag var 14, då jag inte var riktigt lika lång och ståtlig som jag är idag, vilket förstås innebär att jag behöver bära en tröja i mer adekvat storlek för att inte flasha mina handleder och glimtar av min baksida. Men det må vara den förlåtet, det skulle kännas så tomt utan den. De senaste 18 månaderna har jag lagt ut ungefär 120 kronor på kläder. I detta fall underbyxor. Min mor antyder att jag ser bedrövlig ut. Det är bra, för då kan det hända att hon betalar när jag för ovanlighetens skull spanat in ett par skor. Som naturligtvis är tillverkade under oetiska förhållanden, men om jag känner mig själv rätt kommer även dessa bäras tills de slits ner till molekyler i sann ekoanda.

Hunden. Alltså jag säger bara hunden. Det duggar lite ute. Jag har en ylletröja, nya varma skor och 1,5 timme att spendera som jag vill. Till kvällspromenad uppe på Norra till exempel.

tisdag 13 oktober 2009

Hej Närvaro, trevligt att råkas igen!

Min lust till de där resorna man ska göra när man ung är en klen dammig stackare som ligger längst in i mitt skafferi, och den vill ungefär till Gotland. Därför tycker jag att det är helt storslaget att tillbringa en dag i Oslo, äta matsäck på operahusets tak och förundras över den nya spännande kulturen. Det är i Oslo det händer konstaterade jag när jag för första gången i mitt livsspektakel distansflörtade sådär på riktigt vid ett övergångsställe, le och blinka, hela kitet. Hon hette säkert Siri för det har jag hört att de brukar göra. Dessutom börjar jag känna mig väldigt erfaren när det kommer till att gå runt med en ryggsäck och försöka hitta rätt bussar utan vare sig karta eller någon som helst aning om någonting. Osloturen var rolig. Bussresan ner till frugans stad var trevlig och jag fick ta mig ensam genom hällregnet till rätt spårvagn och hoppade av vid rätt hållplats nästan helt på egen hand. Jag är så himla världsvan alltså.

Nu har jag haft trevliga dagar i Göteborg. Höstväder. Det mest dramatiska vi gjort är att åter gå till marknaden runt hörnet där de har så billiga valnötter att man inte kan göra annat än att skratta rakt ut, och så har vi varit på konstmmuséet och köpt glass. I övrigt har jag spenderat väldigt mycket tid till att inte göra någonting. Underskattat. Frugan är nämligen alldeles grissjuk och hostar så till den milda grad att man börjar undra om hon har någon substans alls kvar på insidan. Dessutom går hon i skolan och knapprar på sin lilla dator hemifrån, så jag läser i hennes magnifika seriesamling. Klappar katten. Leker med hennes små plastdjur. Bakar bröd. Kollar på grannarna. Kollar i taket. Diskar. Städar lite. Och känner att jag sannerligen behöver vara just här just nu.

tisdag 6 oktober 2009

Om att inte göra det man borde

Eftersom min integritet ibland känns som ett skämt tar jag tillfället i akt och bräker ut att jag påbörjat ett skitläskigt litet projekt, som jag naturligtvis inte tänker prata om med tanke på hur misslyckad jag kommer känna mig när det kapsejsar. Hursomhelst sitter jag just nu och tittar på utkastet till ett läskigt dokument jag borde fortsätta skriva på och förundras över hur lite det är möjligt att ta en eventuell tjur vid dess horn. Det är faktiskt möjligt att göra det så lite att man inte gör det alls. Ämen? Jisses vad vild och olydig jag är ibland.

måndag 5 oktober 2009

För visst är lugnet en sensation

Häromdagen gick jag ner till samhället och stötte då ihop med Lisbeth Salander. Hon försökte tafatt dölja sin sanna identitet med en cockerspaniel och en snusande förmodligen Volvoägande pojkvän, men visst var det hon. Förbluffande.
I övrigt genomgår jag en existensiell kris, inte blir det bättre av att jag åter igen med frugans övervakande försöker bli av med mitt sockerberoende och håller redovisningar jag får ont i magen av. Det jag behöver just nu är att umgås med någon som är 10 år äldre som kan intyga att man inte är en dålig människa om man inte genomför sina drömmar innan man ens är tillåten att ta busskörkort. Dessutom behöver jag en fuskcheesecake, min hund och lite lugn och ro på en annan plats än Årjäng. Aha. På torsdag blir det Oslo, sedan Göteborg till lilla frugan som säkert delar både mina framtidsbryderier och en cheesecake, varefter jag drar hem till min fina ursprungsstad till min fina jycke. På en och en halv vecka kommer jag spendera nästan 30 timmar på tåg och buss. Det låter bra det, för jag behöver ibland tvingas till att ta det lugnt.
Och app app app, måste dessutom flika in att det finns dem som tycker att jag är lite lik hon den där Mariette med dreads i Idol. Med tanke på att hon är typ hur snygg som helst är detta påstående naturligtvis inget jag tänker dementera.