Stadsbyte

Min sista insats som vetrinär bestod i den tunna där dricka och kaffe som kunderna häller ut samlas. Denna behållare ska tömmas varje dag. Fast ibland glöms det. Det kan vara okej en dag, men efter ett par stycken i augustivärme utvecklas en biotop som påminner om de heta träsk där vissa teorier hävdar att livet uppstod. Och visst, liv uppstår. Denna 50 literstunna skulle alltså tömmas. Substansen var förvillande lik hundspya, bara det att den luktade lite värre och var till mängden sett mammutspya. Bara att kavla upp ärmarna, försiktigt hälla ut eländet i golvbrunnen och komma ihåg att hålla munnen stängd för eventuella skvätt. Håhå jaja, mitt jobb är så himla fräscht. Eller var. För nu, nu är jag klar. Sista tiden i svallet bjöd på fina stunder i skogen, en trevlig fika med en trevlig främling, fina fikor med välkända favoriter, fantastiska fikor med finfolk och tax dit jag lurade mig med en pepparrot och sedan avslutade jag hela sommaren på en westerntävling. Sedan tåg. Äntligen. Göteborg hälsade mig välkommen med hällregn och en buss som inte gick dit jag ville, så jag fick klafsa genom stadens centralaste träsk för att nå mitt nya hem. Och vilken hem sedan. Herreminagudars. Det luktar helt galet gott här inne. Och den nya sambon är, trot eller ej, sannerligen i klass med mina förra. Yes. Nu blir det nedförsbacke, på ett bra sätt. På fredag börjar jag plugga, milda makaroner.

Dr Doolittle och läskmaskinen

En av mina stammisar såg mig i ögonen häromdagen och utbrast: "Men, jobbar du JÄMT?" Jag svarade: "Ja."
För att det ska vara lite roligare att spendera all sin tid på jobbet brukar jag leka. Låtsas att jag inte alls är ett svettigt restaurangbiträde utan en... vetrinär. När jag byter mjölk och baxar in en 10-literstetra i automaten låtsas jag att jag välter en ko på rätt köl. Sedan lirkar jag ner mjölkslangen genom mjölkmojängen, vilket leder tanken till juver och spenar som behöver trasslas ut. I källaren finns ett läskrum varifrån läsken pumpas upp från dunkar genom slangar. Dessa dunkar töms ständigt så de måste bytas. Det är ett elände, vill jag lova. Kanske är det i detta rum flest okvädesord yttras i hela bygget. Slangarna ska skruvas av dunkarna, och munstyckena är så kletiga av socker att vem som helst uppriktigt börjar hata lingondricka. Men, jag låtsas att det är sälar i respiratiorer. Visserligen sugs sälarnas innehåll upp genom respiratorerna, men det hör inte hit. Häromdagen hackade jag upp en sisådär 50 paprikor. Eller nej, det var 50 uppsvällda undulater som ska snittas, tas inälvor ur (nej, inte frön, inälvor) och sedan de konstaterats döda hackas till småbitar och ges till vargarna. Aka säljarna. Att kunder har många likheter med får behöver jag kanske inte ens förklara. Och på de dagliga ca 2000 tallrikarna ligger dessvärre resterna av riktiga djur. Inte lika roligt och lite onödigt, kan tyckas.

Nattligt

När jag blir stressad drömmer jag om tåg och bussar, som jag missar. Eller håller på att missa, oftast kommer jag på att mitt fordon går om en kvart och att jag måste packa en väska som aldrig blir full hur jag än rusar mellan garderoben och bokhyllan. Efter att mina sambosar flyttade ut ur kollektivet började jag drömma mardrömmar om inbrottstjuvar. Men det läskiga är naturligtvis inte att främmade ansiktslösa människor bröt sig in i mitt hem, utan vad som hände när jag upptäckt dem. Eller vad som händer när jag upptäcker dem, för drömmen bara dröms och dröms. Jag är en oerhört fredlig människa. Jag ogillar kraftmätning och konflikt. Avskyr sport. Men jag börjar slåss mot de oinbjudna männen i mitt huvud. Ordentligt. Och pricksäkert. Siktar mot struphuvudet. Kör upp en uppercut i armhålan för att slå axeln ur led. Biter av öronen så brosket krasar mellan tänderna. Snittar av halvpulsådern med en mattkniv. Vaknar svettig och tacksam över att jag inte är en mördare. När jag är arg drömmer jag om svarta apor som försöker bryta sig in i mitt badrum när jag tänker kissa. Tricket är alltid att börja bestämma över aporna. Min jobbarkompis drömmer om köttbullstråg som fortsätter vara tomma hur hon fyller på dem.