Stadsbyte

Min sista insats som vetrinär bestod i den tunna där dricka och kaffe som kunderna häller ut samlas. Denna behållare ska tömmas varje dag. Fast ibland glöms det. Det kan vara okej en dag, men efter ett par stycken i augustivärme utvecklas en biotop som påminner om de heta träsk där vissa teorier hävdar att livet uppstod. Och visst, liv uppstår. Denna 50 literstunna skulle alltså tömmas. Substansen var förvillande lik hundspya, bara det att den luktade lite värre och var till mängden sett mammutspya. Bara att kavla upp ärmarna, försiktigt hälla ut eländet i golvbrunnen och komma ihåg att hålla munnen stängd för eventuella skvätt. Håhå jaja, mitt jobb är så himla fräscht. Eller var. För nu, nu är jag klar. Sista tiden i svallet bjöd på fina stunder i skogen, en trevlig fika med en trevlig främling, fina fikor med välkända favoriter, fantastiska fikor med finfolk och tax dit jag lurade mig med en pepparrot och sedan avslutade jag hela sommaren på en westerntävling. Sedan tåg. Äntligen. Göteborg hälsade mig välkommen med hällregn och en buss som inte gick dit jag ville, så jag fick klafsa genom stadens centralaste träsk för att nå mitt nya hem. Och vilken hem sedan. Herreminagudars. Det luktar helt galet gott här inne. Och den nya sambon är, trot eller ej, sannerligen i klass med mina förra. Yes. Nu blir det nedförsbacke, på ett bra sätt. På fredag börjar jag plugga, milda makaroner.