In i geggan

I Sofia Jannoks sommarprat förra året beskriver hon hur det är att mingla på samiska. Då presenterar en sig med alla sina förnamn och efternamn, föräldrars namn, syskons namn, förfäders namn, samebyns namn, i vilka marker renarna betar och vilket märke yllekallingar har om det krävs. Det är lite samma sak på flatklubbar. En säger hej hej, tar i hand, säger sitt namn och eventuella alias (vilket nästan alla har, fin tradition) sedan berättar en vilka ex och bekanta en har, pusslar ihop det stora hångelpusslet och konstaterar tyst att en antagligen bär på samma baciller som sitt mingel. Pusslandet kan ta halva kvällen om en är riktigt ambitiös, eller om en är som jag vars superkraft är (förutom bakandet) att jag kommer ihåg folk, vad de heter och vart vi träffats förut. Och vilka de flörtade med sist. Än så länge tycker jag att det är väldigt kul.

Ser jag tjock ut i den här?

Det där med könsidentiten tuffar på. Men varje gång jag ska "ut" ställer jag mig framför garderoben som ett random heterosexuellt våp och ylar "VAD SKA JAG HA PÅÅÅÅÅÅ MIG?" Jag har ingen aning. Men jag har förstått att det å andra sidan är lite queert att ha ett komplicerat förhållningssätt till finkläder. Att piffa till sig med "kjol och en fin topp" är liksom uteslutet. Och skjorta, slips, kostym kan en ju inte heller ha om en inte vill vandra omkring som en självuppfylld lesbisk fördom. Och de gamla vanliga jeansen och tischan, visst, men hallå... Huga. Jessica!! Vad ska jag ha på mig? Svarta linnet och röda sjalen? Vad tror du?

(alla borde ha en piffig heterovän med stil, det unnar jag alla.)

En lipsills bekännelser

För tillfället är jag lite... porös. Eftersom jag bara jobbar halvdagar numera unnar jag mig ett himmelskt eftermiddagsfika varje dag (inte för att fikat i sig är himmelskt, jag har ju inga pengar, men det känns helt fruktansvärt lyxigt att äta knäckebröd med bregott och dricka te och läsa DN klockan tre). Men porös. När jag cyklade hem idag insåg jag att jag inte orkade cykla uppför backen. Ja, jag ställde mig och rågrinade för att jag var en sån dålig cyklist med klena lår och oväxlad rosthög till fordon. Sedan, under det nämnda fikat, läste jag om att uttern återhämtar sig i Sverige. Utter. Så himla fint djur. Jag grät av lycka. Sedan läste jag om en film om vår eviga tillväxt i vår eviga värld som illustrerades av en hamster som växte i samma takt som världens ekonomi. En hamster som föddes på femtiotalet som en liten fjutt men om några år är så pass stor att den kan sätta i sig hela världens årsproduktion av majs utan att bli mätt. En hamster. Ja, jag grät, världens roligaste djur, hamster. Sedan läste jag ett inlägg på Smaskigt Fakta. Då grät jag ännu mer. På riktigt. För att jag är så fruktansvärt lycklig över mitt klockan3fika, och att världen ibland är en sådan eländig plats. Jag pallar själv inte med att klicka på länkar, så jag klistrar in hela skiten istället.

"måndagen den 14:e februari 2011

HEJ KÄRLEKEN

Nu ska vi prata Alla Hjärtans Dag på riktigt, och hur jag valde att fira den. Jo, jag firade den utanför ett stort förvar i Märsta. Förvar? Förvar av elektroniska platt-tv-apparater eller förvar av typ bortglömda saker? Nä, förvar av bortglömda människor! Tjiho, jippie, hurra!! Det är nämligen så att Migrationsverket har döpt de massiva tegelkomplex där asylsökande flyktingar bor i till just Förvar. Ni vet, öka hemtrevnaden lite grann. Mmm. Och idag var jag där, tillsammans med trettio andra aktivister. Två irakier skulle idag utvisas, tillbaka till en vardag kantad av sommar, sol och dödshot och andra mindre trevliga saker. För vi vet ju alla att det absolut är gångbart och brukbart att flytta tillbaka till Irak i nuläget. Särskilt om man är kristen. Och vi vet ju alla att alla irakier är lågutbildade och flyttar hit för att nalla på bidrag och andra gottiga svenska förmåner. Så skicka hem dom bara.
Idag var jag med i en blockad/demonstration mot utvisningarna av två irakiska män. Det var fruktansvärt, överjävligt och sorgset. Nä, vi lyckades inte stoppa utvisningen. Tjugo trångsynta och snaggade poliser är inte alltid så lätta att parera i alla situationer. Poliser som dessutom helt kopplat bort all förmåga till empati och medkänsla. Ja, nu är jag hård, men när en rad poliser står och försvarar att två människor ska skickas tillbaka till ingenting är det svårt att se något positivt i det hela.
På övervåningen i tegelhuset stod de två männen och vinkade. Visade med ett lakan runt halsen vad som väntade dem. Jag vinkade tillbaka, bet mig själv i läppen och förbannade hela jävla situationen. Att jag kunde stå utanför och vinka, glad i hågen för att vara född i rätt land där jag utan problem kan tala med polisen för att sen ta första pendeltåget hem. Medan dessa två män stod helt utan rättigheter bakom tegelsten på tegelsten, med fel nationalitet och bakgrund. I luften ritade dom hjärtan, och jag tänkte att någon slags kärlek finns det ändå mellan människor. Synd att den inte får tränga in i maktens korridorer bara. "

Upp i dagen

Inte för att trampa på någons hormonstinna tår eller låta bitter (fast det kommer jag göra) så är jag ganska trött på att hela det här romanstramset. Om det inte vore så att hetrotvåsamheten hajpades så himla hårt årets alla andra dagar skulle jag kunna ta det här med 14 februari, men nu är det inte så (okej, man får vara gay på alla hjärtans också, men i så fall lagom gay i en relationsform som folk begriper sig på, dvs så lik en monogam heterorelation som möjligt). Som om en sexuell partner skulle vara någon form av enkelbiljett till evig lycka och välbefinnande? Snarare tvärtom, det är en schysst förutsättning för att få det riktigt riktigt eländigt. I synnerhet om du är fittfödd.
Okej, jag är bitter, men Alla Hjärtans Trams kan gå och pilla sig i röven.

Dagens lärdom

Tro aldrig att du kommer billigt undan med ett renoveringsobjekt. Gäller hus, bil, cykel, varmblodstravare och sexuella kontakter.

Dagens glosa: Cisperson

"Cisperson är en beteckning för en person vars kön och könsidentitet (genus) genom livet varit och är entydigt. Dvs ett linjärt kön där biologiskt kön, juridiskt kön, socialt och kulturellt kön, könsidentitet och könsuttryck pekar och uppfattas av andra att peka entydigt åt ett håll."