In i geggan

I Sofia Jannoks sommarprat förra året beskriver hon hur det är att mingla på samiska. Då presenterar en sig med alla sina förnamn och efternamn, föräldrars namn, syskons namn, förfäders namn, samebyns namn, i vilka marker renarna betar och vilket märke yllekallingar har om det krävs. Det är lite samma sak på flatklubbar. En säger hej hej, tar i hand, säger sitt namn och eventuella alias (vilket nästan alla har, fin tradition) sedan berättar en vilka ex och bekanta en har, pusslar ihop det stora hångelpusslet och konstaterar tyst att en antagligen bär på samma baciller som sitt mingel. Pusslandet kan ta halva kvällen om en är riktigt ambitiös, eller om en är som jag vars superkraft är (förutom bakandet) att jag kommer ihåg folk, vad de heter och vart vi träffats förut. Och vilka de flörtade med sist. Än så länge tycker jag att det är väldigt kul.