fredag 30 januari 2009

Chill. Det är nog så det stavas.

Hux flux blev jag åter gräsänkling och kattvakt. Helt fantastiskt. Katter har den stora fördelen att man alltid kan skylla på att ge de stackars krakarna kvalitetstid så fort man känner för att inta horisontalläge i soffan, kolla på antikrundan och klia kissekatten på magen. Detta är naturligtvis en sysselsättning som en så duktig flicka som jag aldrig skulle ägna mig åt i vanliga fall.
Men nu är det inget vanligt fall. Jag har efter en social pannkaka i en grannkorridor tagit beslutet att genomföra ett smärre psykosocialt experiment med mig själv. Jag tänker resten av kvällen döda min duktiga flicka och låtsas att universum är ungefär lika stort som det här rummet med tillhörande kök. Och badrum förstås, jag är som sagt världens kissnödigaste människa med världens bästa njurar. Under de följande timmarna tänker jag blanda horribla mängder mjölk med dito kakao och socker utan kval inför att bli en lycklig tjockis, samt se mängder av tvserieavsnitt på raken precis som om där icke fanns någon morgondag. Visserligen kan Shane inte kompensera frugan, men jag ser det som en uppdatering av nutida flatkultur och ett ödmjukt försök att följa normen.

onsdag 28 januari 2009

Bank bank!

Det finns en hel del ställen man inte vill skjutsa sin flickvän till. Ett av dem ställena är akuten. Äventyret slutade dock lyckligt, och att ligga och trängas på en brits medan man mumsar på en delicatoboll från selectaautomaten är minnesvärt. Dessutom är det inte kattpiss att få sin lilla fru vetrinärsbesiktad, förträffligare blodvärden får man minsann leta efter.
I skolan har jag såhär tio veckor efter att vi fått uppfiften och sisådär en vecka innan redovisning börjat driva. Det är hemskt roligt, det gäller bara att passa fingrarna och sedan banka den arma kopparplåten tills varje uns av aggression lämnat kroppen. Metallen känns så otroligt roligt just nu, och ett stygn av vemod fyller min buk när jag tänker på att härligheten inte är oändlig.

tisdag 20 januari 2009

Vinterdeppsjukan

Egentligen är det ingen vits att fråga hur jag mår, det räcker med en kalender. För jag är pinsamt lättpåverkad av årstid, väder och veckodag. Om våren är jag vimsig, lite orolig och energisk, det sistnämnda sitter i även under sommaren då jag även blir fundersam och allmänt mentalt stabil. Antagligen sommarpratarnas förtjänst (okej, jag lyssnade på en igår också, men mitt nörderi hör inte hit just nu). Hösten är min ultimata årstid då jag plötsligt blir lycklig som en ost på grönbete, och den genomsnittliga dagen under september-november är toppen. Vintern är inte lika rolig, och det är något extra gräsligt med januari. Jag avskyr verkligen januari. Det är något med luften, något med ljuden, något med vinden som gör mig synnerligen melankolisk och dyster till sinnes.
Tack och lov är jag lyckligt lottad med en liten fru som trots att hon är nästan hundra år har stenkoll på hur man busar i snön och bygger makalösa snölyktor. Jag är inte fullt lika mogen så jag gjorde en snökatt på vars huvud lillkatten Doris gjorde sig en utkikspost, men å andra sidan har jag skrapat ihop vuxenpoäng med mitt livs första resturangdate. Mysigt, 'cause the femme never pays. Kanske bjussar jag tillbaka, för ännu har vi inte klurat ut vem som är mannen i förhållandet. Vi hittar honom inte, hur vi än letar.

tisdag 13 januari 2009

Iiih!

Om man bortser från det där bubblande trumpetande ljudet när man snyter sig, så låter det precis som de svarta ryttarna i Sagan om Ringen.

torsdag 8 januari 2009

Ännu ett utfall av storslagen superlogik

Det är obegripligt. Jag kramar om lilla frugan och försöker verkligen känna efter. Jag tittar ut genom fönstret och lyssnar, men det är tyst. Verkligen obegripligt. Jag kan inte uppfatta något som tyder på att jag begår illegala närmanden mot någon som inte är med på noterna. Men han verkar ju säker på sin sak, Ruben Agnarsson. Kanske våldtar jag kvinnor, barn och djur utan att jag märker det? Vad som också är besynnerligt är vetskapen om att de flesta svenska våldtäkter begås av män mot kvinnor i heterosexuella relationer, och där är jag verkligen aldrig och klafsar runt. Det är säkert något fel på min slutledningsförmåga, jag förstod aldrig heller logiken i uttalandet från en kristdemokratisk rikdagsledamot; "En hacka är en hacka, och en spade är en spade, och äktenskapet är per definition mellan man och kvinna".
Det var en gång två älgar som var ute och flög...

Den avlägsna drömmen om att andas genom näsan

Tillbaka. På stationen stod den mest efterlängtade lilla välkomstkommitté (med viss betoning på lilla) och snön låg så vacker över lilla Leksand. I Siljan skimrade kullarnas ljus och på ensliga gator glittrade lodjursögon mot mig.
Dagen innan skolstarten spenderades med att dreja. Förutom några utbrott av drejilska som resulterade i gegga på väggar och möblemang, gick det finemang. Jag är en vandrande succé. Eller så var det min kära handledare frugan som med en ängels tålamod hjälpte mig att under ett par timmar lyckas skapa fem riktigt präktiga kärl. Bildbevis kanske kommer om ni uppför er.

Har jag nämt några likheter mellan folkis och dagis? En av dem är bacillerna. En enda dag hann jag vara i verkstan, och nu sitter jag här som en sanitär olägenhet. Förkyld som bara den. Fördriver min snörvliga tid med att redigera bilder, snylta på frugans internet och även på hennes förtjusande katter, och lyssnar på Alice. Om mitt te inte just precis skulle tagit slut hade tillvaron varit riktigt agreabel.

söndag 4 januari 2009

Sockernykterism känns plötsligt inte alls som en dålig idé

Idag är det en bakisdag. Filmisbakis. För trots att jag tagit körkort (i min barndomsvärld var man vuxen när man fick köra bil, i min 2009-värld är man vuxen när man inte kan umgås utan att äta) så flög vettet ut där hela Sagan om Ringen-trilogin (den långa versionen med "extensions") i ett enda svep flög in. Dock är jag riktigt imponerad av mig själv som aldrig kom till jagärsåtröttsåjagdör-stadiet, skrattahysteriskt-stadiet och inte ens till illamåendestadiet trots att jag slocknade i min sovsäck strax efter klockan 6 på morgonkvisten. Alltså vid den tid då bönder och tandsköterskor börjar sin dag och bagarna just avslutat sitt eftermiddagsfika.
Efter frukosten någon timme senare kändes det fortfarande helt okej, men nu är jag tokigt bakis. Jag skulle gärna springa och kräkas om min övre magmun fortsätter att antyda är så vore lämpligt, världen är lite sneare än vanligt och om huvudvärken inte skulle vara i full gång med att deformera mitt kranium skulle jag tro att jag vore en överkokt endiver. Men som ni vet har inte endiver något huvud att ha ont i.

torsdag 1 januari 2009

365 mer eller mindre riktigt hyggliga dagar

Den sista bunten resterande timmar av det nya året spenderades ute i spenaten, inte långt ifrån de skogar där jag i forna tider växte upp och knoppade i väntan på att blomma ut till det är idag är. Tiden slogs ihjäl med hjälp av singstar och snögrottegrävning, men Bellabing upptog den mesta av min uppmärksamhet, i synnerhet när hon fick för sig att kissa på golvet och äta ur soporna. Hon fyller snart tre år och något säger mig att det inte hade varit någon större skillnad om hon varit min unge istället för min hund.

Nåväl, då ska man summera 2008. Jag kommer verkligen sakna 2008. Det var ett riktigt rekorderligt år. Stoltheten och tigermodet som alstrades av mitt PA gör sig fortfarande påmint, min kalender var hejdlöst proppad vilket föranledde till att jag susade omkring i 110 knyck (och senare i 50, 70 och andra lagliga hastigheter) och sista tiden hektiska tiden på läroverket var fantastisk. Jag lärde mig en del om chips, om integritet och hur man gör hejdlösa borderlineredovisningar. Spjuff saknar Klick ibland.
Sommar kom, och jag fick ett jobb. Lov, pris och ära. Jag fortsatte i samma stil i god fart mot stressrelaterade hjärtfel, men lärde mig en hel del om pengar, ansvar och om hur man orsakar översvämning. Jag visade mina alster offentligt, bussade till Piteå och impulsresan till Ö-vik är något jag sent kommer glömma.
Sessnartigenpartyt blev tack vare gängets eminenta fotograf förevigat, ska man posa så ska det minsann vara i balutstyrsel inför Rosenius med ett mjölkglas i handen. Nervositeten var på topp när jag flyttade till dalaskogarna. Mitt rum blev dekorerat i idel vinrött och plötsligt visste jag hur man hanterar filkloven, betbadet och flusset. En flygande kokosboll som kommit på avvägar blev kanske anledningen att en liten fru otåligt väntar på mig i en liten stuga.
2008 var ett sjukt bra år. Tack för allt.