Vinterdeppsjukan

Egentligen är det ingen vits att fråga hur jag mår, det räcker med en kalender. För jag är pinsamt lättpåverkad av årstid, väder och veckodag. Om våren är jag vimsig, lite orolig och energisk, det sistnämnda sitter i även under sommaren då jag även blir fundersam och allmänt mentalt stabil. Antagligen sommarpratarnas förtjänst (okej, jag lyssnade på en igår också, men mitt nörderi hör inte hit just nu). Hösten är min ultimata årstid då jag plötsligt blir lycklig som en ost på grönbete, och den genomsnittliga dagen under september-november är toppen. Vintern är inte lika rolig, och det är något extra gräsligt med januari. Jag avskyr verkligen januari. Det är något med luften, något med ljuden, något med vinden som gör mig synnerligen melankolisk och dyster till sinnes.
Tack och lov är jag lyckligt lottad med en liten fru som trots att hon är nästan hundra år har stenkoll på hur man busar i snön och bygger makalösa snölyktor. Jag är inte fullt lika mogen så jag gjorde en snökatt på vars huvud lillkatten Doris gjorde sig en utkikspost, men å andra sidan har jag skrapat ihop vuxenpoäng med mitt livs första resturangdate. Mysigt, 'cause the femme never pays. Kanske bjussar jag tillbaka, för ännu har vi inte klurat ut vem som är mannen i förhållandet. Vi hittar honom inte, hur vi än letar.