Chill. Det är nog så det stavas.

Hux flux blev jag åter gräsänkling och kattvakt. Helt fantastiskt. Katter har den stora fördelen att man alltid kan skylla på att ge de stackars krakarna kvalitetstid så fort man känner för att inta horisontalläge i soffan, kolla på antikrundan och klia kissekatten på magen. Detta är naturligtvis en sysselsättning som en så duktig flicka som jag aldrig skulle ägna mig åt i vanliga fall.
Men nu är det inget vanligt fall. Jag har efter en social pannkaka i en grannkorridor tagit beslutet att genomföra ett smärre psykosocialt experiment med mig själv. Jag tänker resten av kvällen döda min duktiga flicka och låtsas att universum är ungefär lika stort som det här rummet med tillhörande kök. Och badrum förstås, jag är som sagt världens kissnödigaste människa med världens bästa njurar. Under de följande timmarna tänker jag blanda horribla mängder mjölk med dito kakao och socker utan kval inför att bli en lycklig tjockis, samt se mängder av tvserieavsnitt på raken precis som om där icke fanns någon morgondag. Visserligen kan Shane inte kompensera frugan, men jag ser det som en uppdatering av nutida flatkultur och ett ödmjukt försök att följa normen.