Den avlägsna drömmen om att andas genom näsan

Tillbaka. På stationen stod den mest efterlängtade lilla välkomstkommitté (med viss betoning på lilla) och snön låg så vacker över lilla Leksand. I Siljan skimrade kullarnas ljus och på ensliga gator glittrade lodjursögon mot mig.
Dagen innan skolstarten spenderades med att dreja. Förutom några utbrott av drejilska som resulterade i gegga på väggar och möblemang, gick det finemang. Jag är en vandrande succé. Eller så var det min kära handledare frugan som med en ängels tålamod hjälpte mig att under ett par timmar lyckas skapa fem riktigt präktiga kärl. Bildbevis kanske kommer om ni uppför er.

Har jag nämt några likheter mellan folkis och dagis? En av dem är bacillerna. En enda dag hann jag vara i verkstan, och nu sitter jag här som en sanitär olägenhet. Förkyld som bara den. Fördriver min snörvliga tid med att redigera bilder, snylta på frugans internet och även på hennes förtjusande katter, och lyssnar på Alice. Om mitt te inte just precis skulle tagit slut hade tillvaron varit riktigt agreabel.