fredag 30 maj 2008

Hipp hurra för Swiffer!

Maken till effektiv dag var det länge sedan jag genomlevde. Under morgonen hann jag samtidigt som jag åt frukost rama den sista tavlan, namnge alla alster, häfta upphängningstrådar och packa hammaren. Under förmiddagen spelade jag och mina underbara nyfunna psykvänner in en film från scratch till produkt under blott en halv förmiddag, eftersom mitt nya jobb (mmhm, oh yeah) hindrar mig från att närvara vid den betygsgrundande redovisningen. Senare hängde jag mina mästerverk och visuellt bråte uppe i Gullgården, övningskörde och var sedan tillbaka till skolan för att färdigställa en uppgift och skrev en fem sidor lång dansanalys, samt sammanställde en liten lista för mina alster, kollade in två folkisar till, bråkade med skrivaren och åt upp min sista delicatoboll. Nu är jag hemma igen och klockan har precis slagit fem.

Det gäller att spara in på den tid man kan. För det första är bloggerier stört onödigt men trots det en aning avkopplande och terapiande. Sedan omsätter man studier av en kär väns matvanor i praktiken; dvs äta mjuka saker som makaroner så man slipper tugga. Något annat som sparar två minuter, och är både mysigt och underligt, är att borsta tänderna och rasta hunden samtidigt.

onsdag 28 maj 2008

En tragisk dag

Morgonen började med att dansa vilt och galet i bildsalen med mina kära estetkollegor, skrämde slag på de stackars ettorna (eller så glodde de bara snett på de stackars treorna) och so far so good. Sedan började det knaka i fogarna, och efter att min körskolebil tydligen var sjukskriven spenderades lunchen i horisontalläge på soffan. Få hjärtat över fötterna igen. Resten av dagen praktiserade jag min märkliga förmåga till vad jag kallar baklängesgråt, men mösspåtagningen var, trots promillehalten hos dem som inte riktigt kommer minnas den, lite kul fastän att jag såg ut som en springer spaniel.

Och min analys som jag förfasat mig över en tid nu är klar, det är fantastiskt hur långt man kommer på små vita tabletter och socker. Men är det IG så är det, skiten är över nu och jag klappade mig på låret hela vägen hem för att berömma duktiga modiga mig. Modig och modig, notera att jag började svettas som en galning av att spika upp hbt-tavlorna i Lilla Galleriet i förrgår, jag förstår inte varför jag gör saker som jag inte vågar. Så ja, mitt PA sitter uppe nu på skolan, gå och glo vettja.
Jag har tavlor som inte är ramade för jag har en så god framförhållning, men alla älskar Alice och jag tror jag lyssna på henne och spika lite resten av kvällen. Sova blir det nog runt samma tid som när man tultade runt i halksockar, då ingen parkett i världen kunde få ens snabba små fötter ur kurs.

tisdag 27 maj 2008

Mhm, oh yeah.



Här har vi koll minsann!

Ett tag var jag panikslagen över allt som skulle hända idag, men efter ett par pinsamma scenarion då jag stövlade in 24 timmr för tidigt kunde jag nöjt konstatera hur skönt det är när saker och ting inträffar en dag senare än vad man trodde. Senare framåt eftermiddagen förstod jag att jag trott att det varit i onsdag i väldigt många timmar. Inte sådär som man funderar i några minuter vilken dag det är eller känner fredagskänsla på en tisdag, det här var lite värre.

Gårdagen spenderades på klipporna på Alnöns södra udde då vi bestämde oss för att friluftsakvarella och ha knytkalas. Jag har ätit ungefär 13478 delicatobollar och skulle bli rysligt fet om jag inte tränade som en galning. Jag har verkligen ingen som helst kontroll när det gäller käk. Vi hade väldigt trevligt och jag har fejjan full i fräknar. Kvällen avnöjts på Hedbergskas lilla estetshow med en kär EFS-brud som alltid är så snygg i håret, arma kvinna.

Vår klass har aldrig varit särskilt framgångrika i klassikern, men vi som bryr oss brukar ha väldigt roligt, vi är showiga så det stänker om det. I T8 tränade vi nyss på att skräna poplåtar, härligt härligt, och ni får se hur politiskt inkorrekta vi kommer vara på torsdag. Fast jag funderar att skriva en skylt som ursäkt för vårt moraliska förfall.

fredag 23 maj 2008

Mmm...

Det är fantastiskt hur två mvg:n kan stilla stormen i en liten students arma hjärta, i alla fall för en liten stund. Om jag blev klar tidigt eller helt enkelt inte förstod att jag hade mer att göra låter vi vara osagt, men den soliga eftermiddagen spenderades i stilla förundran vid en liten sjö norr om stan. Bella badade och glodde på kanadagäss, jag glodde också och blev märkligt nog nästan lika blöt som hon. En av oss ska fara till östersund i helgen och låta domare klämma på sig för att visa sin exemplariska extreriör med kärlekshandtag, som beror på för många frolicar. Den andra kommer sakna sitt lilla snusko.

Imorgon blir det kalas här hemmavid, och det gäller att ha bokat sin kvadratdecimeter på balkongen eller vardagsrummet. Morgonen ska dock inledas med ett försök att få ordning på sig själv och försöka att inte bli fullständigt uttråkad på det planerade yogapasset. Nästa vecka blir det full fräs igen, och jommen bara så att ni vet dårå.
Nu är det snart dags att se Orlando, och har jag föresten sagt att jag bakar chokladbollar i världsklass?

onsdag 21 maj 2008

Epilog

Det var den allra sista uppvärmningen till Ovan där. Det var de allra sista armhävningarna till Fredrik Åkares ballad, allra sista skutten till en oanständig schlager som alltid får mig att le och den allra sista sluthetsade twisten som får skosulorna att vissla. Jag kommer aldrig mer att träna på skoltid.

Jag borde heller inte blogga, utan skriva mitt hemprov som jag inte har någon som helst koll på. En berömd högstadielärare gav mig en gång beröm för mitt analytiska sinne, men för nuvarande kan jag inte ens begripa vad uppgiften går ut på. Skolarbete är egentligen en lek som heter Gissavadfrökenvillhöra.
Trött. Sockerbrist. Men efter alltför mycket akademiskt psykologispråk dimper jag rakt ner i en halvseriös genusanalys på det fantastiska internet och jag kan inte riktigt sluta fnissa.

"Män har slagits mot varandra i större eller mindre skala på alla kontinenter i alla tider och de har utövat våld mot kvinnor, barn, naturen och snart sagt alla varelser här på jorden."

måndag 19 maj 2008

Wrrromm...

En hektisk helg till ända, och det kändes inte som om det var optimalt läge för att passa vilda ungar ute i bergeforsen hela lördagen. Men jag smet in till stan och glodde på galenpannorna som frös i sina små kreationer i väntan på balen en stund, och mina vänner var snyggast av alla.
Ännu en premiär har skett, jag har ruckat mina principer och käkat smarrig jättemacka på det oetiska mackhaket som fyller halva IN med en plågsam odör som får mina öronhår att krusas.

Full fräs som sagt, men jag koncentrerar mig på att ta mig upp ur sängen i levnadsdugligt skick om mornarna, och försöker somna så lugnt och stilla som det bara går om kvällarna, sedan hoppas jag att det löser sig tiden däremellan. Även om jag känner mig en aning porös och skör under dagarna gäller det bara att hålla hjärtat över fötterna och dra ner luften i lungorna igen. Det gäller bara att vara effektiv, som när jag skrapade ihop en studentoutfit på mindre än 40 minuter i Sveriges fulaste köpcentra några kilometer norr om stan.
När man är trött, rädd och stressad känns det inte heller alls lika motigt att studenta ifrån tillvaron, vilket minskar framtidsångesten dramatiskt. Dessutom har jag en sån där dag då man bara känner sig ful och meningslös, men då känner man sig heller inte social och kan helhjärtat gå in i rollen som fullblodspluggis och slipa sina betyg. Humöret blir inte heller bättre av att jag har träningsvärk i tungan. Det är uppenbarligen ansträngande att läsa godnattsaga för sig själv på finlandssvenska.

onsdag 14 maj 2008

Mission impossible

Jag känner mig en aning... besvärad. Drar man runt två timmar effektiv tid på stan i jakt på något så okomplicerat som ett par normala vita jeans och ett par snygga svarta bralls, tycker man att resultat borde uppnås. Men icke. Jag vill inte ha långkalsongsjeans, mina vader har klaustrofobi och jag vill inte se ut som Kalle Stropp. Som Linda sa, hur svårt kan det va?
Men jag hann i alla fall konstatera att världens snyggaste och för stora linne på rea inte var snyggt med svart linne under heller, och att jc:s omklädningsrum är patetiska. Det finns liksom ingen poäng med en dörr om den ändå är för liten för dörröppningen i fråga, eller så är den där decimetersglipan något som bara finns i min fantasi. Vad vet man?

Det gick så långt att jag knatade in på tantaffärer, men icke heller där hittade jag några bralls som föll mig i smaken. Däremot hittade jag en skjorta som inte alls passar sig på studenten, men jag var så frustrerad och kall om händerna så jag kände för att shoppaholica lite. Och på tantaffären hade de helt fantastiska provrum, vinröda mattor, kristallkronor, både pall och massor av krokar. Jag kunde ha bosatt mig därinne.

söndag 11 maj 2008

Jag går sönder.... Östersönder.....

Ibland får jag inget riktigt grepp på tillvaron, jag nosade på min vaniljbodylotion som varit på språkresa till stockholm ett tag, och fick en sådan där underbar luktitusflashback från december då allting var väldigt nice och jag var galet förföljd av vanilj. Samtidigt känns det inte som om det var jag som var med under de där märkliga veckorna, och när jag läser igenom mina gamla psykologianteckningar för att fräscha upp min inre psykoanalytiker undrar jag vem jag var när jag skrev det här. Vem skrev det? Jag? När då? Hur är jag säker på att det var jag? Och sen blir det väldigt existenciellt och jobbigt.

Roliga dagar just nu, det händer grymt mycket. I torsdags var vi bildare till Östersund, som visade sig vara en tokig stad. Ett tag trodde vi att vi andats in för mycket bränd salvia nere i bildsalen, men efter en stunds grubblande insåg vi att det var staden som lutade och inte vi. Mycket märkligt. Liksom att nynna på Prästgatan och samtidigt gå på Prästgatan. I Östersund har de väldigt dyrt fika, häftiga utställningar och vissa byggarbetare ler väldigt inträget mot en. En del av dem är uppenbarligen flator. Hursomhelst invarderade vi också ett loppis, och jag köpte världens vackraste kakburk för ynka fem riksdaler. Den ska bli kakfylld den dag min kropp lyckats rena mig från den hiskeliga mängd deg som slank ner under Hermans småkaksbak.

Såg ni någon med retriever som kånkade runt en 20-kilos säck med hundfoder runtom i Birsta i lördags så var det jag, och börjar min mor skälla så beror det bara på att hon olyckligtvis råkade krydda sin äggröra med hundsaliv, men det är som sagt en halt annan historia.

onsdag 7 maj 2008

En epok går i graven...


Plötsligt kommer jag inte befinna mig en halvmeter upp 7-8 timmar i veckan längre. Hon är nämligen klar. Ack, min ljuva fagottspelerska. Föresten, jag är inte särskilt kortväxt av mig, så vart ska man ha en målning som är nästan 1,5 meter hög? På balkongen?


söndag 4 maj 2008

Hm.

Jag fattar inte varför min myelinhaltiga neoronklump säger upp sitt uppdrag att producera endorfiner, dopamin och serotonin så fort det blir lov. Tack och lov finns det gospelkvällar med gitarrister som kan få min vision om att musiker är triviala att lossa lite i kanterna, det finns vänner som slänger in andra storlekar i provhytterna och äter kladdkaka i gröngräset med en, och en hund som drar ut en på skogs- alternativt kvällspromenader, alternativt jaga duvor på torget. Så jo, det lättar upp emellanåt, trots att jag börjar bli grymt less på att spendera nätterna ugglandes och dagarna sovandes, och egentligen känner jag mest för att kräkas.

Kvällen spenderades spexgloendes och övningskörandes i kovland, jag längtar hem och tänker nostalgigråta en skvätt innan kojskrypningen.