Det var den allra sista uppvärmningen till Ovan där. Det var de allra sista armhävningarna till Fredrik Åkares ballad, allra sista skutten till en oanständig schlager som alltid får mig att le och den allra sista sluthetsade twisten som får skosulorna att vissla. Jag kommer aldrig mer att träna på skoltid.
Jag borde heller inte blogga, utan skriva mitt hemprov som jag inte har någon som helst koll på. En berömd högstadielärare gav mig en gång beröm för mitt analytiska sinne, men för nuvarande kan jag inte ens begripa vad uppgiften går ut på. Skolarbete är egentligen en lek som heter Gissavadfrökenvillhöra.
Trött. Sockerbrist. Men efter alltför mycket akademiskt psykologispråk dimper jag rakt ner i en halvseriös genusanalys på det fantastiska internet och jag kan inte riktigt sluta fnissa.
"Män har slagits mot varandra i större eller mindre skala på alla kontinenter i alla tider och de har utövat våld mot kvinnor, barn, naturen och snart sagt alla varelser här på jorden."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ah, jag blir alldeles nostalgisk av att höra om din sömnbrist, effektivitetspress och Gissavadfrökenvillhöra, mitt uppe i studentångesten. Och för att inte tala om SistaGången. Tack! :)
Skicka en kommentar