Morgonen började med att dansa vilt och galet i bildsalen med mina kära estetkollegor, skrämde slag på de stackars ettorna (eller så glodde de bara snett på de stackars treorna) och so far so good. Sedan började det knaka i fogarna, och efter att min körskolebil tydligen var sjukskriven spenderades lunchen i horisontalläge på soffan. Få hjärtat över fötterna igen. Resten av dagen praktiserade jag min märkliga förmåga till vad jag kallar baklängesgråt, men mösspåtagningen var, trots promillehalten hos dem som inte riktigt kommer minnas den, lite kul fastän att jag såg ut som en springer spaniel.
Och min analys som jag förfasat mig över en tid nu är klar, det är fantastiskt hur långt man kommer på små vita tabletter och socker. Men är det IG så är det, skiten är över nu och jag klappade mig på låret hela vägen hem för att berömma duktiga modiga mig. Modig och modig, notera att jag började svettas som en galning av att spika upp hbt-tavlorna i Lilla Galleriet i förrgår, jag förstår inte varför jag gör saker som jag inte vågar. Så ja, mitt PA sitter uppe nu på skolan, gå och glo vettja.
Jag har tavlor som inte är ramade för jag har en så god framförhållning, men alla älskar Alice och jag tror jag lyssna på henne och spika lite resten av kvällen. Sova blir det nog runt samma tid som när man tultade runt i halksockar, då ingen parkett i världen kunde få ens snabba små fötter ur kurs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar