Bara töntar behöver hemoglobin

Att jag plötsligt hamnar här och sprider populistisk bloggdynga över oskyldiga behöver inte alltid betyda att jag inte har vettigare saker för mig. Faktiskt är det så att jag verkligen har vettigare mer ångestframkallande saker som jag borde göra, men ack så viktigt det plötsligt blev att mätta mitt glupande bekräftelsebehov.
Det är slutspurt på arbetsproverna, och jag hamnar i en liten hög och börjar alltid gråta i varje byte av fas i arbetet. I övrigt består mina dagar av att springa som en lökhöna mellan dator och kopiator, bli hög på mitt älskade gummibaserade klister som lyckligtvis hamnade i min ägo och stå hukande över handfatet i sällskap av ett aldrig sinande stressrelaterat näsblod vars ambitioner är av samma kaliber som Huang He.

Halva kungariket för klister

Just nu längtar jag så hett och intensivt efter gummibaserat lim attjag håller på att krevera. Seriöst, om du sitter med en sån där burk innehållandes brandfarligt superduperklister har mig som i en liten ask.
Det är nog något fel på mig.

Missing: Röd tråd

En del saker i livet är lite bisarra. Min menskopp (som jag kanske måste recensera lite senare) är i princip mer officiell än lilla fina frugan, ändå har jag mött chockartat många spekulationer och frågor om hur jag och frugan ska lösa det där med "hösten". Det värsta av allt är att man kan höra toner av kilastadigtaccord och harmonier ur Skaffaradhusochgemensamhundsymfonin. Grymt läskigt.
Nåväl, för att återgå till det vi började med och världens åttonde underverk var fjärde vecka, koppen. Jag måste erkänna att jag första dagarna undrade vad jag hade gett mig in på och längtade tillbaka till de välkända miljömarodörerna som man aldrig behövde stifta bekantskap igen med efter de fyra avtalade timmarna. Men nu är vi såta vänner. Seriöst, kvinns ni måste ha en.

Arbetsprov. Jag ser ljuset i tunneln. De sista verken är kopierade, beskurna och komponerade, nu väntar bara en orgie av papperslim, häftapparater och kartong, kryddat med känslor av panik, stolthet och kanske en aning sug efter den där blåbärsyoghurten som står i kylen.

Var hem en blixtvisit och dumpade Bella efter en oerhört mysig vecka av promenader och hundgos. Vid 19 år fyllda tog jag på mig svart kostym och gick på mitt livs första begravning för att ta farväl av min fine lille farfar. Runt nacken hade jag hans gamla gråvita slips.
Jag vet i ärlighetens namn inte hur man gör när någon dör. Men det kanske sånt som man faktiskt aldrig vet. Sov gott.

Dalahästahunden

Imorse upptäckte att jag hade ett hål i en tuggtand så till den milda grad att jag kunde sticka in en nål i det. Attans, just när jag trodde att jag skulle hålla min runda lilla näsa över den ekonomiska vattenytan slår Karies&Bactus till. En vacker dag borde jag verkligen sluta tugga i mig en massa snask, men kanske behöver jag bara höra tandläkarborrens ljuva surr ett par gånger till innan jag äntligen lär mig ett och annat om sockrets ödesdigra konsekvenser.

Fast å andra sidan lär jag mig massor med saker hela tiden. Till exempel att mina vänner förtjänar så otroligt mycket mer uppmärksamhet och fotmassage än vad jag hinner ge under mina korta Norrlandsvisiter och att hundmat för en retrievers veckoförbrukning väger väldigt mycket. Just det, Bellabing Bellabong har nämligen lärt sig att man får frolicar när man hoppat på det vansinnigt läskiga tåget, att SJs heltäckningsmattor är suveräna att ligga på och att det ligger en massa intressanta smulor under tågsäten. Det är verkligen supermysigt att ha henne här.
Efter lite strul med båda kameror, självdiciplin och krånglande gästbok finns det dessutom ett fång nya alster på hemsidan!

I väntan på fröken Röd

Det händer faktiskt spännande saker här i Dalarna också, senast igår började vår verkstad brinna. Nåja, det gick bra, det enda som egentligen hände var att värmen från ässjan spred till till isoleringen i väggen med viss rökutveckling som följd. Om du inte vet vad en ässja är så föreslår jag att du söker till Metallinjen till hösten, eller funderar på hur det skulle se ut att kombinera en pizzaugn, stenkoks och smältande brons.

Men milda makaroner, spänningen tar inte slut där inte! Idag anlände nämligen ett litet paket som omhuldade min egna lilla nybeställda menskopp. I över ett halvårs tid har idén om att införskaffa en sådan tingest gäckat mig, men de första sju åtta gångerna jag gick in på hemsidan drabbades jag kalla fötter och klickade mig i panik därifrån. Och det är klart, det är ju ett oerhört betydelsefullt beslut att ta första steget mot någon som man sannerligen ska stifta intimt umgänge med i lång tid framöver. Om du är sugen på en kamrat som är sjukt miljövänlig, inte läcker eller orsakar stopp i avloppen och tamponger i haven (alla dessa stackars generade räkor...), ej heller orsakar tampongsjuka och som dessutom är helt fantastisk, finns menskoppar att beställa förslagsvis här eller här.
Men nu är alltså MoonCup B i min ägo och jag kan knappt bärga mig tills nästa totala dipp av östrogen.