Bara töntar behöver hemoglobin

Att jag plötsligt hamnar här och sprider populistisk bloggdynga över oskyldiga behöver inte alltid betyda att jag inte har vettigare saker för mig. Faktiskt är det så att jag verkligen har vettigare mer ångestframkallande saker som jag borde göra, men ack så viktigt det plötsligt blev att mätta mitt glupande bekräftelsebehov.
Det är slutspurt på arbetsproverna, och jag hamnar i en liten hög och börjar alltid gråta i varje byte av fas i arbetet. I övrigt består mina dagar av att springa som en lökhöna mellan dator och kopiator, bli hög på mitt älskade gummibaserade klister som lyckligtvis hamnade i min ägo och stå hukande över handfatet i sällskap av ett aldrig sinande stressrelaterat näsblod vars ambitioner är av samma kaliber som Huang He.