Jag är, till skillnad från vad jag tyckte under hela högstadiet, inte fullständigt jätteful. Inte heller lever jag upp till hur snygg en borde vara, åtminstone försöka vara, som kvinna i det här samhället. Inte heller har jag ett intresse att av vara särskilt attraktiv, mina privilegier som vit, utbildad och funktionell räcker gott och väl. Jag har inget intresse av att interagera med människor i offentligheten i allmänhet och med män i synnerhet. Men får en vara ifred då? Icke.
Varje vecka, ibland flera gånger om dagen, begränsas mitt handlingsutrymme och min integritet kränks genom att min kropp sexualiseras. Av män. Snubbar. Gubbar. Ständigt. Ibland genom uttalade anspelningar på huruvida jag vill knulla, ibland genom så subtila sätt som att inte ge mig det luftrum på någon decimeter som män ger andra män, ibland genom ett ohejdat behov av att glo. Glo. Glo. Glo. Som om blicken vore osynlig, som om den inte definierar mig och kontrollerar mig. Jag vill bara gå på gatan ifred, och jag är inte märkvärdigare än tusentusen andra brudar. Bortsett från dreadsen förstås, för jovisst, naturligtvis är jag en sån där frigjord härlig brud som vill dansa naken och dricka rödvin på random skäggig gubbstrutts sommarställe. Det finns inget sätt att försvara sig.
Seperatism provocerar till den milda grad att vita kränkta män börjar bruka våld, att tilltala män som beter sig på ett respektlöst sätt gentemot en leder bara till mer oönskad interaktion och grövre övergrepp. Den enda lösning jag hittills kan komma på är niqab.
Niqab, är kvinnan tokig??
Nej. Eller alltså, om manssamhället ska påverka min livskvalité så kan jag väl åtminstone få bestämma hur? Och eftersom min mintgröna hy aldrig gjort mig förtjänt av en slev av rasistsleven så är det väl dags?
Är det inte underligt att ett attribut som skiljer kvinnor från mäns blickar, är mer provocerande än att de blickarna exponerar, sexualiserar och förtrycker kvinnor?
Okej då, ännu ingen slöja. Men något jag lärt mig av amerikansk film är att det ultimata attributet för den osexiga tjejen (som spelas av en sexig tjej som satt på sig glasögon) just glasögon. Yes. Med ett synfel på +0,75 påbörjas här ett experiment.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Funderar också (seriöst) på niquab ibland. Förstår absolut poängen. Lycka till med glasögonen! Och jag tycker om din blogg.
Ayatollornas revolution i Iran på 1970-talet stöddes såvitt jag minns av ganska många kvinnor. De bar heltäckande kläder och den typ av förtryck du berättar om här var en av anledningarna till att kvinnorna frivilligt beslöjade sig: de slapp bli sexualiserade och bedömda efter sitt yttre. Det gav dem frihet, hur märkligt det än kan låta för oss nu.
Skicka en kommentar