Bokmässan och interaktion

Häromveckan var jag och Härskarinnan på Bokmässan. Alltså. Tjenare. Amazing. Kom hem med en hel trave böcker efter att ha bufflat mig runt i folkhavet, och hade väl lite hopp om mänskligheten om alla dessa människor kom hem med en bok och läste den. Allra helst Sara Granérs All I want for Christmas is planekonomi, kändes som om någon öppnat min hjärna och slängt ner dansande rosa mini-ponnyer och varm hallonsylt med chokladbitar i när jag läste den.
På bokmässan är det författare och kändisar överallt. Jag blir så himla irriterad på dem. Vill gå fram och ta dem i örat och säga: Hurrudu, sist jag kollade var du ett virtuellt koncept och idémässigt textfenomen, vad i hela friden gör du här med ditt kött och blod! Vad kort du är!

Igår när jag tog vagnen hem kom två hipsterkillar fram till mig för att oinbjudet klappa min måttligt entusiastiska hund.
"Vilken fin hund, är hon din?"
"Mm."
"Åh hon ser värsta snäll ut!"
"Njaa."
De tittar på mig. Backar långsamt. YES!