Det är tuffa tider. Förra fredagen anordnades Ta Natten Tillbaka, en demonstration för kvinnors, trans och queers rätt att känna sig trygga på gator och torg nattetid. Jag hade tänkt gå om inte en vän blivit alldeles singel och var i akut behov av frisyrbyte och ältande. Tur var kanske det. För demonstrationen, bestående av vad normen skulle kalla småtjejer, angreps av en man. Han blev så förbaskat provocerad av att kvinnor en enda kväll på året dansade på gatan och var lite glada. Våld. Polisen kom till platsen och slog och slog. De som fick ta emot slagen var demonstranterna. De som anhölls för misshandel och våldsamt motstånd var demonstranter, obeväpnade tjejer. Våldsamt motstånd är i Sverige ungefär att hålla armarna över sitt huvud.
En sak som inte gjort veckan lika betungande är naturligtvis den fabulösa kampanjen Ta Håret Tillbaka. Trots att mitt facebookkonto är släckt figurerar min vackra armhåla på det där internetet. I min klass tog vi klasskort med högerhänderna bak i nacken, varefter vi analyserade kommentarerna som fullständigt rasade in utifrån dess utpräglade misogyna, homofoba och rasistiska logik. För det är naturligtvis inte hår det handlar om. Inte heller tror jag inte anti-feministerna är uppriktigt bekymrade över vår hygien eller sexliv. Det handlar om strukturer och om att inget tydligen är mer provocerande än kvinnor som hävdar sin självständiga rätt över sin egen kropp, utan hänsyn till den hegemoniska maskulinitetens blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar