"Ge mig ett digestivekex, annars dör jag!"

Livet är fullt av alla dessa outgrundliga frågor. Som till exempel, varför beger sig fem normalt funtade flickor ut i skogen med 15 kilo packning vardera? Eller något som är ännu intressantare, varför gick snön upp till ljumskarna när vi faktiskt bara begett oss en handfull mil norrut?
Fast jag har hört att det är nyttigt att röra på sig lite innan frukost, vilket förklarar varför vi tog oss både ner och upp igen över en sandnipa för att fylla våra kastruller med trocaderofärgat åvatten. Både jag och kusinen tyckte att smaken var mycket tillfredställande, med en fin avrundad mossötma, välbalanserad mineralhalt och förutom en aning bottengrums var plasket av bästa sort. Andra frågor var, om det nu är så kopiöst mycket älgspår och älgbajs (jag har umgåtts för mycket med min hund), vart var älgarna? Det hade vi nog fått reda på om inte Wilmer jagat iväg dem precis innan de tänkt sticka ut sina lurviga mular ur buskagen. Hur mycket kalorier kan man trycka i sig? Mycket. Vart går leden? Den som visste det.
Andra frågor som aldrig lär besvaras är; hur dum är man om man väljer sax i stensaxpåse mot en hund? Fast Wilmer hade iochförsig ett ess i rockärmen och tog oss allihop.
En av oss plurrade i en bäck, en blev less och en av oss blev hejdlöst förälskad. Kanske har vi alla fått kräftpest. Men? Men är den beryktade Lökkvinnan? Välbevarade är hajkeriernas hemligheter.