Här är gudagott att vara...

Det är sjukt varmt i Värmland. Det verkar dessutom vara sjukt varmt i Haparanda, det gläder mitt gamla norrlandspatriotiska hjärta. Svetten rinner när vi sitter utomhus och lider kval, ingen tillåts gå in. För är det tropisk värme ska det härdas, det ska härdas och härdas i en klibbig förvirrad evighet tills oktober kommer som en enda regntung sval välsignelse. Igår trotsade jag könsmaktsordningen och våldsgästade jag ett helt gäng gitarrpojkar som hade ett offentligt jam på gräsmattan, och jag och det fina lilla munspelet tog alla med storm. Bortsett ifrån att jag fick galet mycket cred från gitarrpôjkarna som härrörde i att jag var brud och grym, istället för bara grym, var det utomordentligt roligt. Sedan drog vi ner till sjön och somliga av oss badade. Jag är naturligtvis en somlig person, efter att ha doppat sig varje dag i ett pisskallt hav under konfalägret i min ungdom känns 13 grader helt okej. Eller nej, det var inte okej, det var fullständigt vanvettigt kallt, men vi hoppade i två gånger och sedan värmde vi oss vid brasan och grillade sojakorv långt in på natten.