När människor beskriver sig själva (oftast totalt utan självinsikt, gäller även undertecknad) så händer det att en del vill tillskriva sig egenskapen "spontan". Jag har väldigt länge undrat varför det anses vara en positiv egenskap. Vad innebär det egentligen att vara spontan? Spontana primära människor har en tendens att vara väldigt påfrestande. Eftertänksamma försiktiga beräknande och så smått bajsnödiga människor vinner i längden.
Igår förklarade jag krig mot spontaniteten. Klockan 10 väckte jag mina sömniga skolkamrater och bjöd på rågmjölsgröt, varefter vi träffades vid bestämd tid med fika, bok och bekväma skor. Sedan begav vi oss in i värmlandsskogen i en riktning som jag bestämt på förhand och sedan gick vi hela dagen. Det bara blev så. Trevligt. Väl hemma igen fyra timmar senare bestämde jag vad vi skulle äta, vart vi skulle laga mat och när vi skulle göra det (det vill säga omedelbums eftersom min punktliga mat-och-sov-klocka ringt). Vi delade upp arbetsuppgifterna, kokade och inmundigade sedan en härlig linsgryta med nässlor och bulgur. Sedan bakade vi de planerade chokladbollarna och såg på filmen som vi bestämt oss för för flera dagar sedan. En helt fantastisk ickespontan dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej kära kusin! Jag har smygläst din blogg länge nog nu, nu är här dags att kommentera! Det där satt som hammarn på spiken, eller spiken i kistan eller hur man nu säger.. länge leve ickespontaniteten! :)
Skicka en kommentar