Phu...

De här dagarna har varit bråda. Mycket bråda, jag har knappt hunnit bajsa. På allvar. Det är extra besvärligt att min kropps näst sista åtgärd vid övermäktig stress är återkommande bajsnödighet för att tvinga mig att sätta mig ner (den sista åtgärden är att strypa syretillförseln till hjärnan och låta mig svimma). Jag orkar inte ens nämna allt som hänt. Men allt har vänts på ända och jag har en framtid igen. Och så luktar jag lite häst nu, sånt är fint.