Har intet mer att tillägga än håhå jaja

Tjohejsan vilka veckor jag har haft. Jag har brutit upp från Värmland, den separationsångesten var inte att leka med. När de två som jag misstänkte skulle bli jobbigast att ta farväl av fick för sig att fara prexis samtidigt grät jag som man grät när man var liten. Inte den där snyftande tår- och snorgråten utan den där hela kroppen går bärsärk och hela mellangärdet rister i väldiga helt okontrollerbara konvulsioner. De for och tog mina lungor med sig. En vän som ännu inte hade begett sig av tog mig varligt i handen till gräsmattan och puttade ner mig på ändan och sa åt mig att ta djupa andetag. Det gjorde jag och snart började jag gråta på ett mer normalt sätt. Det är inte humant att tvingas bryta upp från sin flock och sitt folk. Sin nyfunna familj. Herregud vad jag grät och jag saknar er fortfarande. De började kalla mig BölFia, som övergick till BögFia när de började tröttna på mitt snyftande och hulkande. Slutsats: jag har varit på ett ställe med väldigt väldigt fina människor.

Som plåster på såren drog jag efter skolavslutningen ner till Göteborg för att nosa på en queerfeminsisk festival (okej, den heter ju något annat men jag har fortfarande väldigt svårt för L-ordet). På senaste tiden har jag märkt hur stor vikt jag lägger vid hur folk luktar. Och vi kan väl säga som så att i en lokal knökad med brudar som inte luktar som konventionella brudar som desstutom gillar brudar är något högst besynnerligt. Till en början var jag helt skräckslagen men en stund senare väldigt glad och fick god användning av den fenomenala dansteknik jag utvecklat i Värmland.

Väl hemma i Medelpad dråsade jag rakt in i studenttiderna, väldans roligt och en aning panikartat eftersom jag vant mig vid att befinna mig ute i obygden och inte se nya människor oftare än fullmånen. Dagen till ära svidade jag om från min vanliga dreadsflateoutfit till att klä upp mig till powerdyke, åt väldiga mängder tårta och frotterade mig med gamla godingar från förr. Tack till N som sedan hjälpte mig att rama målningar till gryningen och tack till Bella Buff som bajsade precis vid hundbajstunnan i förmiddags.