Post.

Jaa. Hörrni. UPPSATSEN ÄR INNE. Jo det är sant. Känner ingen lättnad, ingen glädje. Bara lite lite tomhet och en enorm trötthet. Den är sensationell, den är slarvig. Ska föreläsa om den på olika tillställningar i vår, men tittar bort när jag pratar om den. Trans och kallelse.
Jag är hur lycklig som helst. Jag vill bara sova, men min att-göra-lista är tre kilometer lång, och jag pallar inte att bocka för mer än en grej per kväll. Jag jobbar och står i vårdkö. För första gången på tre år har jag lite ont om pengar, men å andra sidan börjar mitt hem ta form. Fyndat ett råssnygg bokhylla på blocket för 200 pix och slutligen den där byrån jag längtat efter. Fryser jämt. Är så galet kär i Härskarinnan. Har gått ner 4 fyra kilo på ett halvvår, ofrivilligt, och eftersom stress antingen helt stänger av min magsäck eller ger mig våldsfantasier. Känner mig ensam, men har varken tid eller ork att umgås med mina vänner, än mindre skaffa nya som jag tänkt mig. Men det är ju bara januari än, så nu går jag och äter rejält med prästost och tar mig lite helg så känns det säkert bättre i februari. Puss.