onsdag 29 september 2010

Bristande ledarskap

Efter en hel tonårstid som fjant har jag tagit revansch, utan någon större självinsikt drar jag ändå slutsatsen att en av mina mest störande egenskaper nuförtiden är att jag är en riktig besserwissrig ViktigPetter när andan faller på. Men imorse när jag cyklade till skolan insåg jag ändå vikten av att inte leka alfacyklist när man inte har torrt bakom öronen. Jag stod längst fram i klungan av ärbara cyklister vid ett stoppljus och kände mig lite stressad över att lotten fallit på mig att cykla iväg först när det röda snart skulle blinka om till grönt. Morgonsolen är lurig ibland. I min yrvakenhet blev jag plötsligt övertygad om att det var grönt, och så plötsligt var jag 20 centimeter ifrån att bli nitad av en spårvagn.

I lördags var jag på queerbuggkurs till förmån för Ingen Människa Är Illegal med två flator jag lärt känna (alternativt på buggkurs med två kompisar, lite beroende på om man nyttjar principen av den Stora BögLjugarSkolan eller icke). Mellanstadiedisco med ljusslingor, popcorn och trocadero, med en hint av pensionärsnöje samt ett statement för mänskliga rättigheter. Om det var bra? Tjofaderittan att det var! Där och då hann jag faktiskt begrunda mina ledaregenskaper och sällade mig till de som ville följa och snurra, allt för att slippa ta kommandot över detta snurrande som jag inte sysslat med sedan högstadiet. Nåja, när en annan flata spände sina leende guldbruna ögon i mig ändrade jag mig naturligtvis till att dansa kavaljer, nog har jag gjort bra mycket underligare saker för damers skull än snurra dem om de nu hemskt gärna vill. Svetten rann och det eminenta queerdansbandet Klas-Ingelaz spelade, jag hade satt upp dreadsen i kam och bjöd upp allsjöns queers som om där ingen skam fanns i min kropp. Tiderna förändras, till och med superstraighta dansbandskulten liksom att man numera inte ber om telefonnummer utan om efternamn så man kan adda någon på fejjan. Följderna av denna kväll bestod i träningsvärk i vristerna och en intensiv längtan att grunda en feministisk kör.

Och så har duktiga flickan som aldrig någonsin hoppar av eller ger upp någonting tjatat sig till att få byta klass. Duktig Joe.

Inga kommentarer: