Kommer på en titel när jag levt klart den här pocketboken

Nu dricker jag te efter att ha dammsugit mitt hem som jag delar med två galet trevliga wannabeeveganer. Detta är den första sysslan på två veckor som inte varit ett äventyr, faktum är att jag börjar bli utled på äventyr.

Jag skulle lika gärna kunnat vara en karaktär i valfri roman av Sara Waters. En vilsen bonnflicka som söker äventyret i Paris, rycks med i hemliga sällskap och konstnärskretsar, finner sig själv i undergroundkultur á la 1800-tal. Kärlek, dramatik och magiska nätter. Typ. Med den enda skillnaden att jag hamnat i en Göteborgsk förort, min vita springare är en spårvagn och mina hemliga sällskap består av en salig sörja av queers, feminister och en och annan kristen kotte. Ibland en sällsam kombo av dessa. Egentligen har jag levt ett år på två veckor, så galet många nya människor som jag nästan lärt mig namnet på och miljoner handhälsningar (så om det går någon form av kräksjuka lär det visa sig inom kort). Jag har åkt tåg till ett hemligt ställe i Värmland med hjärtat i halsgropen och flashat mina frikyrkliga skills att kränga kaffe på Feministisk Film Festival, där jag godtog en nötkräm som duglig lunch, skrattat/gråtit mig fördärvad och med alla krafter försökt hålla kvar mitt norrländska tungomål. Istället för "alla ekorrar byter bo" har förslaget varit "alla bögar byter båt", och ja jag vet att den röda tråden i det här egentligen är en härva, men det är lite så som jag har det. Härvigt och rött. Om kvällarna när jag återvänt till mitt lilla minikollektiv har jag så svårt att somna, för jag ligger i mörkret med öppna blanka ögon och är så fruktansvärt lycklig.