Kort notis om kultur och om att tolka krönikor till sitt eget syfte

I den lokala tidningens kulturdel finns idag en underlig liten krönika med rubriken "Om jag ändå var en lesbisk kvinna". Vit heteroman beklagar sig över att han är så tråkig och om han vore en iransk, lesbisk kvinna i exil så skulle han (citat) "sitta i morgonsoffor och diskutera allt möjligt som jag inte hade någon koll på och sälja hundratusentals exemplar av mina starka och avslöjande, men ändå varma och djupt mänskliga romaner" (slut citat).
Nog begriper både du och jag att krönikan i sin helhet syftar på hur tråkiga vita heteromozzarellamän i kultursvären är, och det är ju en oklanderlig slutsats, men ovanstående stycke som inleder krönikan väcker mitt medlidande. Lille bubben... Stackars stackars dig. Ja tänk att kulturvärlden är så erbarmligt missunnsam mot sådana som du, undanskuffad och förödmjukad av denna kulturelit, denna homogena maffia av blatteflator som härskar över varje kvadratcentimeter i Sveriges mediautrymme. Stackars stackars dig.