Där jag är

Nej jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. För två är sedan gnällde jag om att jag minsann inte ville bo i Göteborg. Nu suckar jag belåtet att jag aldrig vill bo i Stockholm. Inte heller trodde jag att jag skulle slå rot här i Västergötland, jag trodde jag bara skulle på en snabb visit, sedan raka spåret upp till Västerbotten och slå följe med dreadsflatorna i Umeå. Men... Nu verkar det som om... Jag trivs så himla bra här. Och så har jag så himlarns många snubbor och vaga men ack så kära bekanta som jag liksom bara inte kan lämna vind för våg. Och min nya karriär är konsult, queerkonsult. Ibland relationskrissamtal med tillhörande promenad runt järntorget och ibland som träningssällskap på friskis inklusive sms-tydning och jämförande av kroppsbehåring. Trots ett knappt års ivrigt peppande frodas inget lurv på denna kropp. Suck. Snarare ludd och det imponerar ju inte på någon. Hursomhelst är det pisskallt i denna landsända, så lite vinterpäls hade faktiskt inte skadat.