Där jag är

Nej jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. För två är sedan gnällde jag om att jag minsann inte ville bo i Göteborg. Nu suckar jag belåtet att jag aldrig vill bo i Stockholm. Inte heller trodde jag att jag skulle slå rot här i Västergötland, jag trodde jag bara skulle på en snabb visit, sedan raka spåret upp till Västerbotten och slå följe med dreadsflatorna i Umeå. Men... Nu verkar det som om... Jag trivs så himla bra här. Och så har jag så himlarns många snubbor och vaga men ack så kära bekanta som jag liksom bara inte kan lämna vind för våg. Och min nya karriär är konsult, queerkonsult. Ibland relationskrissamtal med tillhörande promenad runt järntorget och ibland som träningssällskap på friskis inklusive sms-tydning och jämförande av kroppsbehåring. Trots ett knappt års ivrigt peppande frodas inget lurv på denna kropp. Suck. Snarare ludd och det imponerar ju inte på någon. Hursomhelst är det pisskallt i denna landsända, så lite vinterpäls hade faktiskt inte skadat.

Känn ingen sorg November

Nej nu måste jag verkligen slå ett slag för Novembers upprättelse. Förplytade solälskande göteborgare, ni är alldeles knäppa upp i huvudet, allt detta gnäll om väder och vind utan att ni för den sakens skull drar på er ett par långkalsingar. Trams! Trams! November är skitbra. Ingen annan gång under året hinner jag leva så vansinnigt mycket som jag gör i November. Alla andra månader är det en massa väder som ska ta till varas, snö som jag skidas på, sol som ska solas i, grillar som ska grillar och tillfällen som ska njutas så till den milda grad att jag blir alldeles utmattad. Nej, November. I´m yours.

Sånt som sådana som jag ibland gör

Ibland händer det att jag inte bloggar. Då gör jag en massa andra saker istället. Som vaddå? Mja, jag antar sånt som flator gör sådär i största allmänhet. Går i skolan, handlar mat, hänger på bibblan och cyklar hem till kollektivet. Ibland går flator till apoteket, till skogen eller till banken. Utan denna vetskap skulle jag nog aldrig gå till banken. Ibland går sådana som jag på utställningar, typ Jerusalem. På den utställningen får man sannerligen uppleva vilket "fritt samhälle" vi har och hur göttigt homogays har det när man för det första får gå igenom metalldetoktorer varefter tömma sin väska på ohj-litteratur och gamla matlådor på ett bord inför uniformerade vakter innan man får gå in på museét. Detta eftersom bilder på folk med en alternativ genusproduktion väcker en sådan anstöt i vissa människors huvuden som de tror legitimerar instinkten att spränga byggnaden i luften. Festligt festligt. Fin utställning dock. Jag planerar på att gå och se den en tredje gång nästa helg. Dessutom var jag på panelsamtal med bla Elisabeth Ohlson Wallin och Lars Gårdfeldt. Jag börjar ju grina bara jag ser dem. Om du känner för att kaskadspy kan du spana in torsdagens Debatt på SVT Play om samma utställning. Men som sagt, ha en hink i närheten för Sjönley Stanlyberg yttrar sig. Resten av min lediga tid springer jag på öppna föreläsningar om genus och dans och makt och rosa och könskorrigering. Ibland kommer gamla goa vänner hit på besök och då går vi på gospelkonserter eller så dricker vi te med vispgrädde.

Det finns som som säger att kaffe inte är en drog

Idag är dagen jag aldrig trodde skulle komma. Men. Den började halv 6 imorse när min hund i vanlig ordning blir akut kissnödig (eller just nu lider hon av en åkomma som gör att hon faktiskt verkställer sina gnälliga hot på hallmattan om man inte hörsammar den kalla blöta nosen som letar sig in i ens näsa i gryningen). Sedan kunde jag inte somna om. Jag läste till kl 7 då mina föräldrar bestämde sig för att fira min födelsedag en vecka i efterskott, kaffe och tårta på sängen. Efter att ha bott i det engelsktalande kollektivet i Gbg ett par månader nu blir grammatiken plötsligt tokrolig, aha, det finns vissa skillnader härrörande till pronomen; i sängen, på sängen. Där satt jag och göttade mig, päronen for till jobben (40meter alternativt 40 mil), jag begravde mig i papper och visst kändes det som om jag uträttade stordåd. Sedan började jag rensa garderoben. Ja. Du läste rätt. Jag skyller på kaffet. Sedan tog jag en UPPFRISKANDE SKOGSPROMENAD med hunden, rask som en stockholmare, och sedan blev jag upplockad av Bella Buffs uppfödare. Vi for till veterinären, och jag kände mig lagom käck när jag smög bakom hundaskrället runt lyktstolpen, på alerten att putta in en papptallrik under rumpan på henne utifall hon skulle kissa. De gula droppar jag lyckades fånga upp efter att likt Indiana Jones slängt mig ner under hundbaken visade att hon inte har diabetes, och det är ju bra. Men hon har något annat, typ en åkomma som lagom till nyår kommer ha sylvassa tänder och kissa på golvet. Håhå jaja.

Väl hemma tog jag en kopp kaffe till. Ett par timmar senare hade jag gått igenom och rensat hela min egendom. Imorgon kommer Myrorna mottaga en gedigen laddning hästtidningar, porslinshundar och tavelramar. Nu tror ni kanske att det här med utrensning är helt normalt, men så ska ni veta att ni läser bloggen till en tjej som ruvar på ett berg med bubbelplast och tomma deodoranter, för att de kanske kan komma till användning någon gång. Imorgon ska jag också gå upp innan 6. Och gå loss i källarförrådet, milda makaroner.