Flipprar vidare

Just nu är det ett ständigt spring dagarna i ända. Phu. HBTQ-festival och samboflytt och social dramatik. Eller nja, inte så himlarns dramatisk om en inte är som jag och ser sociala tillställningar som ett flipperspel där den lilla bollen är den allmänna stämningen och allas väl och ve. Sedan länge har jag ringat in allt intressant i festivalprogrammet, tack och lov är inte tillställningen lika plastig, pink washad, bögig och hej-här-är-centerpartiet-aktig som Pride. Idag sprang jag bokstavligen talat hit och dit över avenyn för att hinna med allt spexigt. Jag hamnde på en jätteintressant föreläsning som inte alls handlade om det jag trodde den skulle handla om, men med mig fick jag ett helt nytt perspektiv på genus, trans, kropp, estetik, kön, muskler, v-form, självkänsla, hormoner och body building. Fett. Jag hann även med lite andra seminarium, mest om det som jag redan nämnt, men också om sex, flator och tabun. Dessutom om tro, hbtq och suicid. Om de som dör. Tystnaden i lokalen, för alla känner till någon. Om de som inte orkar leva. Om självhat ingen heterofil någonsin kan förstå. Om ångest. Om vems förbannade jävla ansvar det är. Om värde. Om rättigheter. Om seger och kamp. Om att det kanske blir bättre.